Bibliotekarierna gör ofta sin läsning på fritiden vilket gör att utåtriktade läsfrämjande arbetssätt till stor del präglas av bibliotekariernas egna intresse.
Man
kan se detta tydligt framförallt på sociala medier och på våra
webbplatser.
Själv har jag varit ute på några bokprat runt om i Umeåregionen och förvånas ibland över att åhörarna speglar bibliotekarierna i kön, ålder och (förmodar jag) läsintresse.Detta
i kombination med att vi är en ganska homogen grupp gör att vi får
ett problem med tillgängligheten.
Ett sätt att motverka detta är att ge ett tydligt stöd för läsning på arbetstid och att man faktiskt "styr" läsningen lite. Att man separerar fridtidsläsning från den läsning vi behöver i yrket är inte en helt vild och galen ide. Om man vill se det som kompetensutvecklande så skulle man behöva koppla detta till just omvärldsbevakning?
Ted Dawe som fått sin bok "intor the river" censurerad i nya zeeland har tonårspojkar som tydlig målgrupp, en målgrupp som vi på biblioteken vill nå. Boken är aktuell i en debatt vi på biblioteket behöver ta. Boken tar upp mobbing och vad den gör med unga människor, en ungdomsfråga som vi vuxna måste engagera oss i. Detta är en bok som vi på biblioteket behöver läsa.
Biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning men gör vi det om vi inte ens värderar litteraturen så pass lite att vi inte ens anser det som en viktig del av vår kompetensutveckling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar