Tack Länsbiblioteket

Bloggen ligger aningen efter tidmässigt men givetvis bör vi uppmärksamma och tacka vårt fina länsbibliotek som både tagit upp Sofie Strandberg som delvis granskat projektet i sin uppsats samt hjälpt oss att sprida kunskaperna kring projektet när det hölls en föreläsning som riktade in sig särskilt på våra arrangemang. 

Förhoppningsvis kan vi bidra med fortsatta läsfrämjande diskussioner den 31/5 - 1-/6 2018 i Skellefteå.

Omvärldsbevakning

Projektet har bland annat fått uppmärksamhet i undersökningar som uppmärksammas i biblioteksbloggar.

https://peterals.wordpress.com/2017/03/12/hur-ser-bibliotekarier-pa-lasframjande-i-forhallande-till-nya-medier/

Man kan bland annat läsa att:

Spetskompetenser och kännedom om nya medier som serier, sci- fi, rollspel behöver lyftas fram och värderas samt kunskap om ungdomskulturer.

Ett resultat av projektet är att vi funderat annorlunda kring omvärldsbevakning.
Omvärldsbevakningen får minst sagt en skjuts av arrangemangen. Helt plötsligt ser vi att vissa böcker är helt självklara och otänkbara att inte ha på biblioteket:

I nuläget är det dock bara vårt bibliotek (och stadsbiblioteket) i Umeåregionen som har denna lokala pärla vilket också resonerar med uppsatsens slutsatser;
De nya medierna är samtidigt beroende av ett personligt intresse och engagemang hos bibliotekarierna för att kunna nå sina inneboende resurser och potential.

För att verkligen dra nytta av dessa projekt så krävs de ett aktivt förhållningssätt till det kollegiala lärandet, vilket vi i projektet fick hjälp med tack vare vårt länsbibliotek (inlägg i morgon)

Tv-spels dag på lovet

Jag ville bara skriva några rader om vårt lyckade samarbete med Nedcon Umeå och våra tv-spels arrangemang som vi haft. Bilderna gör tyvärr inte arrangemangen särskilt mycket rättvisa men då ungdomarna väl börjar strömma in finns ofta lite tid att ta bilder. 

Tillsammans med Nedcon så ordande vi flera stationer, både pärlplattebygge och tv-spelet Super smash bros. Efter ett tag fick vi ordna en extra tv. 

Även en bokstation med serier och böcker fanns tillgänglig, snabbast och morgonpiggast var dock brädspelarna: 

Vi noterande några saker som kanske inte är helt självklart på andra arrangemang. Spel arrangemangen drar en större bredd på åldersgrupper än andra arrangemang. Inte bara barn och föräldrar men även många unga vuxna. Roligaste skulle det förstås vara att undersöka möjligheten för möte mellan seniorer och ungdomar, och utöka målgrupperna även kring den här kulturen.

Låt barnen ta del av kulturdebatten

I dagarna kommer en artikel om åldersmärkning i spel ut i biblioteksbladet, samt en artikel i tidningen allt om brädspel. Eftersom jag jobbar med kultur och barn/ungdomar är det också viktigt att man både för och låter barnen delta i kulturdebatten. En av de mest lyckade bokpratet rörde sig kring böcker som vi fått klagomål på. Boken på bilden är ett exempel, men även andra barnböcker. För ungdomarna är det filmutlåningen som ibland tas upp, men framförallt debatten kring tv-spel och dataspel.

Jag önskar att vi i vår yrkesroll kunde vara mer uttrycksfulla i debatten, utan att man för den sakens skull behöver ta ställning (även om bör göra det också när det behövs). Vi är dock experter på böcker, kultur och om man är en duktig bibliotekarie är man också expert på barn och ungdom.

Den kompetens som genereras är värdefull för pedagoger, föräldrar och en möjlighet att föra barnens talan.

Detta har jag märkt ger positiva effekter kring värdegrundsarbetet som jag hoppas kunna skriva om lite längre fram.

Överhuvudtaget är kulturverksamheten på folkbiblioteket en underskattad resurs. Här i Vindeln har man tagit fast på intresset för våra brädspelskvällar och gjort dem till en del av undervisningen på elevens val.

Bokprat skräcksäcken

Under projektets gång har lite nya twister på bokprat utvecklas och jag ville dela med mig av ett exempel på bloggen. Detta exempel tar sin utgång i det inverterade bokpratet, där bibliotekarien lyssnar och bidrar med sin kunskap när läge ges. Det är också ett exempel på hur viktigt det är att man skapar grunden för det litterära samtalet genom att öppna upp för samtal.

Det ska nämnas att jag jobbat ganska mycket med ungdomarna och att vi har en väldigt bra relation. I detta fall var bokpratet en timme vilket är för långt i vanliga fall men fungerar bra med just den här klassen.

Inför detta bokprat så har jag fyllt en säck med böcker (på bilden en resväska) , faktiskt i flera olika genrer men eftersom vi jobbat mycket med skräck så har det blivit lite övervikt på just denna genre. Det är dock ett stort intresseområde för ungdomarna.

Tiden för förberedelse börjar vid det här laget bli ganska minimal. Jag har letat åt de absolut tråkigaste böckerna på biblioteket. Bland annat boken ”Hur du gör ditt eget papper”. När jag börjar bokpratet så låssas jag att jag blandat ihop mina papper. Om det till exempel är för 7a så låssas jag att jag trott att bokstaven är en siffra och att jag ska bokprata för 70-åringar. Det viktigaste är inte att vara rolig, utan att skapa en stämning där man vågar vara öppen, även om faktiskt både barn och ungdomar tycker att det är lite roligt. Att man försöker brukar generellt uppskattas.

Eftersom bibliotekarien i det här fallet uppenbarligen behöver hjälp så inleds en dialog, ur säcken kan man plocka upp populära böcker som de flesta känner till och på så sätt presentera dem för dem som inte läser, där drar man nytta av den pedagogik som brukar associeras till Vygotskij.  

Man ser till att fylla säcken med böcker som man kan tipsa om i likande genre så att de som läser också får läsutveckling.

Det är viktigt att låta eleverna leda samtalet men man kan gärna gå in på film och tv-spel när man tipsar om böckerna. Jag har turen att jobba tillsammans med helt fantastiska pedagoger som själva tål att skojas med lite. Jag tror att det finns många fördelar med att dra in läraren som kulturkonsument in i samtalet. Vad gillar du för skräck? Vad har du sett på tv nyligen?

Annars så utgår jag från Adian Chambers fyra bokfrågor men ju mer jag jobbar och ju säkrare jag blir på mitt eget arbetssätt desto mer litar jag på att eleverna kan föra samtalet.

Att få kritik från elever att man missar vissa böcker, genrer eller teman bör tas på största allvar, även om de framförs skämtsamt. Elevperspektivet innebär en möjlighet att ställa sig själv åt sidan som bibliotekarie, en möjlighet som lärarna kanske inte alltid har.

Cosplay på biblioteket

Hej! Jag heter Kamilla Shtieba och är 15 år. Jag går i klass 9C på Renforsskolan i Vindeln.
Nu praktiserar jag på biblioteket och skriver lite om cosplay.

Jag gillar att spela många spel på datorn och ibland även på konsol. När jag skulle välja vad jag skulle cosplaya som så tittade jag på spel som jag spelar och känner till. Ett spel som jag spelar ganska ofta är TF2 (Team Fortress 2). På bilden som bifogas är jag utklädd till en av karaktärerna i spelet, Scout. Eftersom jag knappt provat på cosplay så hade jag väldigt lite att röra mig med, så nästan allt jag använde mig av fanns hemma.

 Hörluren var en trasig hörselkåpa som jag tog bort ena kåpan på och målade orange, micken består av tejp, ståltråd och papper, och bandaget på händerna är gjort av en handduk som jag klippte sönder. "Dog-tagen" som jag har runt halsen bestod bara av en silverkedja och två kartongbitar som jag klippte ut och målade med silvrigt nagellack.

Eftersom en stor del av rekvisitan antingen redan fanns hemma eller var gjord av mig så kände jag mig som mannen som är bakom sidan "Lowcostcosplay" på Facebook. Han använder sig av väldigt vardagliga saker för att likna kända karaktärer från spel, filmer, serier etc. Men personligen så skulle jag kalla mig för "Budget-queen". 
Jag tycker att det är kul med cosplay eftersom man får vara kreativ och påhittig. Vem ska jag vara? Vad ska jag ha? Det är även ett sätt att se vad andra är intresserade av vilket kan starta konversationer. Det finns ett konvent som är i Umeå varje sommar som heter "Nerdcon" där folk t. o. m. kan tävla i cosplay. Vem som helst kan anmäla sig och cosplaya som vem/vad som helst. Det är ett bra sätt att låta folk med olika intressen inom samma ämne träffas och umgås.
Sen är det ju alltid kul när vuxna cosplayar och visar att de också är intresserade av serier, spel och övrig ungdomskultur.

Mannen i bilden jobbar på biblioteket i Vindeln och skulle föreställa Bob Marley, men det gick knappt att se eftersom han inte kunde använda sin hatt p. g. a. en katt som spelade ett spratt.

Lite kort om biblioteksdidaktik

Ofta är lärarna säkra på sin didaktik, Man samlar in kunskap via instrumentella metoder och det är ofta dessa som man vill göra lite roligare med hjälp av bibliotekarien. Bibliotekariens roll blir att lätta upp stämningen, att visa det roliga med skönlitteratur men även att ta hjälp av tekniska hjälpmedel som inte alltid lärarna är uppdaterade på , såsom boktrailers, kahoot osv.

Jag tycker dock att det är viktigt att man som bibliotekarie själv har kunskap och möjlighet att planera efter läroplanen och framförallt vårt biblioteksuppdrag.

En av didaktikens grundfrågor är ”Hur ska eleverna lära sig”. I den didaktiska triangeln så kanske den frågan kan översättas till metod och det är ofta den vi bibliotekarier rör oss kring.  

 Jag gjorde min första lektionsplanering med den utgångspunkten i metoden och med en övertro till att sätta läroplanen i syfte och att jag själv skulle kunna fylla innehållet. Som ni ser på bilden så står eleven i centrum, men är verkligen så den bibliotekariska didaktiska triangeln ser ut?  Man talar ofta om att sätta eleven i centrum men jag tror att eleverna bör vara tydligare sammankopplade med syftet och det är här man bör uppmärksamma skillnaden mellan bibliotekarie och lärare. Lärarna har ett praktisk funktion när det gäller ”Varför”. Man får lättare att klara sin utbildning om man känner till målen.

Bibliotekets varför kan vara något helt annat och något man kan behöva fundera på innan man ger sig ut bland eleverna. Vårt demokratiska uppdrag, skönlitteraturens kraft att visa på olika perspektiv. Möjligheten att utvecklas utanför den formella utbildningen. Allt detta är viktigt att förmedla för biblioteket och det är också viktigt att göra det i diskussion där eleverna är delaktiga,

Det finns inte någon objektiv sann kunskap. Även läroplanen står för ett perspektiv. Att sätta elevernas delaktighet i centrum, att byta ut skolan syfte mot bibliotekets syfte är steg ett i en pedagogisk biblioteksbaserad lektion.  För bibliotekarien ges möjlighet för eleven att närma sig syftet ännu tydligare.  

 Jag fastnade lite för en formulering på skolverkets webbsida:

” Undervisningen påverkas alltså av elevernas och lärarnas identiteter, erfarenheter och samhällssyn. Därmed handlar didaktiska frågor både om att få en förståelse av de erfarenheter som personer som ingår i lärandemiljöer (läroboksförfattare, lärare och elever) har och av deras åsikter om undervisningens innehåll. ”

Biblioteksdidaktik och traditionell didaktik som sker på skolan har inga motsättningar. Däremot bidrar man som bibliotekarie med ett unikt perspektiv i sin funktion som icke betygsättande Det demokratiska perspektivet kräver interaktion med eleverna. Än en gång så skulle jag vilja slå ett slag för den metod jag kallar inverterat bokprat, eller i alla fall öppna upp för mer personligt förhållningssätt till bibliotekspedagogik. 

Kort sagt ett tydligare fokus på syfte inom biblioteksdidaktiken och inte hoppa in på metoddelen per automatik.  

Hösttider

För projektets räkning planeras lite bokprat, spelkvällar men även en liten officiell avslutning den 2/11. Den 10/11 så föreläser jag om projektet på länsbibliotekets BUS dagar (Barn ung och skolbibliotekarier) 

Jag vill förutom detta hinna med två saker till.

Projektet har på många sätt blivit en kulturbrygga mellan ungdomarna och vårt bibliotek men också mellan kulturutövarna/bibliotek samt kulturproducenterna och bibliotek. På senare tid har verkligen intresset från förlag, författare och olika tidningar varit ganska stort. Så här i projektet slutskede vill jag även göra mig tillgänglig för att lyfta både debatt inom biblioteksvärlden men även öka kunskap om bibliotek och delaktighet hos kulturutövarna.

Det har varit svårt att hinna med detta i det dagliga arbetet men så här i projektets slutskede vill jag göra mig tillgänglig för brädspelstidningar, biblioteksblad för intervjuer och samtal.

Jag ska försöka länka artiklarna som finns på nätet här i bloggen men mycket kommer nog att hamna i pappersform.

Är man intresserad av detta så maila mig på:

Tommy.bildstrom@vindeln.se

Läsfrämjande i förhållande till nya medier.

Peter Alsbjer skriver i sin blogg om en undersökning som delvis utförts här på biblioteket i vindeln och som också refererar till den här bloggen. Peters inlägg kan man läsa här:

https://peterals.wordpress.com/2017/03/12/hur-ser-bibliotekarier-pa-lasframjande-i-forhallande-till-
nya-medier/

Jag skulle verkligen önska att fler tog del av den här uppsatsen. Det är en mycket bra genomförd uppsats med en tydlig slutsats och något som jag inte tycker att vi som bibliotekarier kan ignorera.

Sofia Strandberg skriver att "Studien har visat på hur nya
medier är beroende av ett personligt intresse hos den enskilde bibliotekarien för
att komma till sin rätt. "

Det här är något vi gemensamt måste ändra på om vi ska nå vår målsättning att nå och prioritera ungdomar. Att ta sig an ungdomskulturen kan inte bli avhängt ett enskilt intresse, den är i högsta grad relevant för vårt arbete och bör ses som en specialkompetens som man ska ha möjlighet att utbilda sig i. Vårt fokus på läsning och ungdomar står uttryckligen i bibliotekslagen.


Jag brukar tänka mig bibliotekslagen och biblioteksplanen som ritningen till ett hus. Vi kan inte bygga ett hus efter gamla modeller, om ritningen visar ett höghus så kan vi inte bygga en sommarstuga. Även om man tycker att det är trevligare. Även om det varit så tidigare.

Vi har ett tydligt demokratiskt demokratiskt uppdrag, vi kan inte se genom fingrarna när demokratiska värden och etiken som ligger bakom ifrågasätts.

Vi har en tydlig prioriterad målgrupp i ungdomarna, vi kan inte lägga ner flera arbetsdagar på att göra en uppställning om sylt och en timme till att knyta an till ungdomarnas egna litteratur och kultur.


En sak som jag verkligen tycker har varit lyckat med projektet är de metoder som vi visat fungera om man vill nå barn och ungdomar.

Här på bloggen finns det en tydlig koppling till den kulturen och biblioteksarbetet.

Det jag kan tycka att jag inte lyckats så bra med är att få igång intresset på andra bibliotek.

En liten ljusglimt är förstås att det kommer undersökningar som denna som ,även om den belyser nackdelarna med projekt som vårt, också skapar en debatt och förankrar den i forskning.

Ungdomssatir

Årets absolut största överraskning och tillika geniala serie ”the flintsones” d.v.s. Familjen flinta av Mark Russel och Steve Pughs tycker jag belyser svårigheterna med omvärldsbevakningen av serier. Om man hittar fram till den så upptäcker man en underhållande starkt satirisk serie med vuxentema.

Bilden är från en berättelse som driver med motståndet mot homoäktenskap. Berättelserna vågar vara allvarlig, ja till och med djupsinnig, samtidigt som det faktiskt är komik. Steve Pughs (teckarens) halvrealistisa version av bedrock och de ikoniska figurerna är ren och skär konst.

Om man vill jobba med skönlitteratur och ungdomsfrågor, eller bara om man har en tanke kring skönlitteratur som läromedel, så vore den här perfekt.

Om man vill ha en underhållande berättelse i serieform så är den perfekt.

Om man vill uppleva en riktigt bra serie, enligt seriekonstens alla regler: Perfekt.

Problemet är att det knappt finns någon informationskälla för de bibliotekarier som försöker omvärldsbevaka serier, annat än att det ligger på enskilda individers specialintresse. Synd, tycker jag. Det här är något som jag önskar fler skulle hitta till.  

Fördomsfri skola

Förra torsdagen blev första dagen på en utbildning och diskussionsarena för ”fördomsfri skola”. Projektet är, tillsammans med lärarna, en av initiativtagarna till att bjuda in Kristina Wicksell från Make Equal, Christina Rickardsson (som startat projektet fördomsfri skola) samt Journalisten Johanna Lindqvist.

Detta skrevs det om i vk, och även några kommentarer har trillat in:

http://www.vk.se/plus/2073045/renforsskolan-ska-bli-fordomsfri

Från bibliotekets sida så blev vi via projektet mer delaktiga i den diskussion som förts kring jämlikhet, fördomar och genus på grund av föreläsningen ”sagor, starwars och Tv-spel” i oktober. Många lärare fick upp ögonen för att vi faktiskt aktivt jobbar med barn och ungdomslitteratur som breddar mängden berättelser på biblioteket.

Biblioteket ska vara till för alla, det är en viktig del av det demokratiska uppdraget som vi har.

Om man tänker sig biblioteket som en demokratisk arena så är det viktigt att vi reserverar en plats för de minoriteter och de röster som annars drunknar i sorlet från majoriteten. Det är egentligen demokrati o och o, att majoritetskulturen måste visa lyhördhet mot minoriteten. Därför är jag lite förvånad över en del av reaktionerna som både projektet, och regnbågshyllan har mött.

Projektet som arbetar med barn och ungdomskultur tar både upp aktuella böcker och ämnen,  och där råkar till exempel sexualitet hamna. Vi värnar om att ha en bredd på berättelserna som ska samsas om platsen på biblioteket och ja, vi lyfter faktiskt fram minoritetens röster för jag tycker att det är en del av vårt demokratiska uppdrag.

För att ta ett exempel så är denna bok en av böckerna som vi visat för lärarna.

När man vill visa på litteratur som en möjlighet att sätta sig in i andra människors situation, när man ska använda litteratur som studiemedel, när man vill göra en människans berättelse lättillgänglig så tycker jag att serier är väldigt underskattade.

Jag tycker fortfarande att det är helt fantastiskt att man kan få ta del av en människas inre liv och tankar genom en fredagskvälls läsning. 

Nationalälvens dag

Nationalälvens dag är årets stora familjedag i kommunen. Det är en dag som är starkt kopplad till kulturlivet, hantverk och naturen.

 Biblioteket har förstås en given plats när människor möts och kultur står i centrum. I vårt tält finns information kring vår verksamhet, särskilt intressant är vår satsning litteratur i västerbotten där kända västerbottenprofiler ska rösta fram årets västerbottniska bok. För barnen finns också tipsrundor med roliga priser.

Något vi är extra stolta över är dem självklara plats som ungdomslitteraturen och serierna ges i sammanhanget. En stor del av vårt utåtriktade biblioteksarbete är att göra våra styrdokument och satsningar tillgängliga för allmänheten, både genom att ha böcker samt barn och ungdomsbibliotekarie på plats tar vi ställning för ungdomarnas litteratur, gör reklam för vår verksamhet och möter de ungdomar som vill ta prata och diskutera sereier.

Brädspel och rollspel på biblioteket

På biblioteket i Vindeln har vi startat upp brädspelsträffar på torsdagar. De senaste gångerna har det varit fokus på rollspel. Det är en del av vår uppsökande läsfrämjande verksamhet vilket vi har fått extra pengar för. Den uppsökande verksamheten är dock tydligt förankrad i vår bibliotekslag, något som jag anser höra till kärnverksamheten men som jag tror många biblioteket (tyvärr) ser det som något som man gör ifall man har extra tid.

Det magiska ordet har ett tydligt läsfrämjande uppdrag, men bibliotekets uppdrag är mer mångfacetterat. För att vara tydlig så finns det en självklar koppling mellan rollspel och litteratur. Både den faktiska litteraturen och berättelserna som hör till rollspelskampanjerna men även skapande, muntligt berättande och att man jobbar med litteratur, karaktärsutveckling m.m. på ett praktiskt och spännande sätt.

Vi har provat på spelkvällar för både yngre och äldre och i båda fallen har det varit ett stort intresse. Intressantast är kanske rollspelskvällarna som riktat sig mot en äldre målgrupp. Det är tydligt att vi får in en målgrupp som många bibliotek kämpar med att nå.

Denna målgrupp är också väldigt intresserad av litteratur men man ser ofta biblioteket som något som inte har kännedom, intresse eller vilja att anamma de litteraturintresse som dom representerar.

Eftersom det står i bibliotekslagen att biblioteksverksamheten ska vara tillgänglig för alla så upplever jag motverka detta utanförskap som lagstadgat och en arbetsuppgift som faktiskt jag är ålagd att utföra.

Rollspel är ett bra sätt att få in unga vuxna på biblioteket.

Det är också träffar som inbjuder till möten mellan människor och att faktiskt bredda kulturbegreppet.

I bibliotekets regi blir rollspelskvällarna också kulturarrangemang som är i samklang med bibliotekets demokratiska värderingar.  

Vi har jobbat på ett sådant sätt att vi försöker stödja intresset som finns naturligt med förhoppning om att kunna det ska bli självgående. Detta är för att vi egentligen har svårt att få tid med kontinuerlig uppsökande verksamhet.

Det visar sig att rollspelskulturen är en kultur som kan behöva stöd från biblioteket. Främst ekonomiskt då regelböckerna är dyra, men även kulturutövarna som skriver och jobbar med kampanjerna behöver samma stöd som vi ger våra lokala författare. En så enkel sak som att tillhandahålla lokaler är ett viktigt stöd för kulturutövarna samtidigt som det står i samklang med tanken om biblioteket som mötesplats.

Vinsten för biblioteket är inte bara marknadsföring. Det är även delaktighet från kulturutövare som bidrar till bibliotekets omvärldsbevakning kring en prioriterad målgrupp. 

Tv-spel och pedagogik

Jag har tidigare skrivit om gamification och faran om övertro i användandet av spel i pedagogiska sammanhang. I Pedagogiska magasinet (nr 3/12) intervjuas Tomas Kroksmark som är inne på en pedagogik som liknar gamification (tävlingsmoment etc ) och givetvis fick snart mothugg, bland annat här:
http://pedagogiskamagasinet.se/datorspel-ger-bara-en-illusion-av-larande/

Nu är det skillnad på bibliotekssammanhang och skolsammanhang men det är fortfarande beklämmande att diskussionen som förs är virrig och förs av aktörer som inte ens har en gemensam terminologi.

Spel är ett media, ett tomt kärl om man så vill, som kan fyllas med en konstnärlig ambition, olika typer av berättelser och vars olika spelsystem inte kan dras av över en kam. För mig är det väldigt svårt att överhuvudtaget veta vilken typ av spel som åsyftas. Är det typiska e-sport spel man pratar om (när man pratar poäng verkar det så) eller är det  MMORPG (PvE, PvP,RvR, GvG?). 

Dys4ai är ett retroinspirerat audiovisuellt konstnärligt uttryck som den transsexuella speltillverkaren Anna Antrhopy gjorde i samband med sin hormonterapi. Det har få likheter med Gears of War. Min 
poäng är att man måste se spel som populärkulturellt uttryck, varken mer eller mindre. Precis som att man kan dra nytta av skönlitteratur när det gäller historia så kan man det även med spel. Man kan dock inte använda ett äventyrsspel som Twimbleweed park på matten precis lika lite som att få mattelärare använder sig av Harper lees Dödssynden. Självklart för de flesta utom de som för diskussionerna. Där tycker jag att  biblioteken har en plats att fylla. 


Biblioteksperspektivet rör sig mycket kring berättelsen och motivationen som kommer från ett medium som de flesta ungdomar känner sig väl insatta i. Biblioteket kan vara en väldigt bra förmedlare i skolan (ta ovanstående exempel) om man vill ha en ingång som tar sin utgångspunkt i populärkulturen eller visa hur berättelserna överlever alla medium och former :

                                                           Grekisk mytologi i modern form 

Bibliotekarien kanske kan tipsa om att det historiska äventyret Assasins Creed 4 använder sig av autentiska sjömanssånger, tagna från anteckningar och dagböcker. Det är en kommersiell produkt som vill roa och man har tagit sig friheter när det gäller tidsperioder men att få uppleva historien både visuellt och med musiken är lite av en upplevelse (för mig i alla fall). Singstar och Guitar Hero  gör säkert underverk för musikundervisningen och varför inte varva med spelmusik eller cosplay på slöjden? 

Spel har , enligt min åsikt, ett väldig begränsat pedagogiskt användningsområde om man inte pratar om en specialutvecklad läroplattform eller vissa special simulatorer. Att använda sig av kultur för att levandegöra undervisningen har man alltid gjort. Även om man nu skulle gå efter den linje av resonemang som verkar föras kring poängsystem så är det egentligen samma princip som då fröken satte en guldstjärna i hörnet när man hade alla rätt på matteprovet.

En mer nyanserad diskussion kanske skulle visa på de negativa aspekter av tävlingsformer i inlärning, hur reflektion och motivation kanske är en viktigare komponent ( och en som man för all del kan hitta med hjälp av kultur) men som det ser ut nu så förs samtalet kring spel och pedagogik på en nivå där man pratar över huvudet på varandra. 

Frågan som jag tycker att pedagoger borde ställa sig är hur vi kan diskutera könsroller, samhällsfrågor och våld med hjälp av aktuell ungdomskultur? Hur påverkar spelperspektivet (när man gör något digitalt istället för att passivt observera) inlärningen? 

Ett litet inlägg om egenvärdet i spelkulturen

Om man vill fördjupa läsintresset krävs en omvärldsbevakning och en aktiv syn på litteraturförmedling. Att ta tillvara på sociala kulturintresserade grupper, samt att få in dem på biblioteket är halva slaget. Den andra är att erbjuda relevant litteratur. Det läsfrämjande uppdraget kan bli lite specifikt så att man ibland glömmer egenvärdet i kulturupplevelsen. Igår skrev jag lite om spel som en lockvara och  i morgon tänkte jag skriva en rad om spel och pedagogik men jag är nog rörande överens med de flesta i att ungdomskulturen inte får behandlas som en lockvara. Även om man inte själv är delaktig i kulturutövningen så måste man som bibliotekarie se egenvärdet i den och ibland också kommunicera denna till ungdomarna. 

Text publicerad i annat sammanhang: 

Det här är kanske inte så märkvärdigt kanske ni tycker? Tv-spels arrangemang är inte så ovanliga in this day and age. Det som är annorlunda är kanske hur det motiveras på mitt jobb på biblioteket.

Bibliotekens ska jobba med att "främja kulturell verksamhet", det står faktiskt i lagen. Det är förstås ett rätt roligt jobb , att få jobba med saker som är roliga men hey, det är ju därför man vill bli bibliotekarie.
Många tolkar det på så sätt att vi ska hjälpa kultur som behöver lite skjuts eller att man gör något tillgängligt för alla som kanske inte naturligt är det. Speciellt ska vi rikta oss åt ungdomar, det är en av våra prioriterade målgrupper. 

Faktum är att det egentligen är lättare att motivera kulturella tv-spels arrangemang på biblioteket än något annat arrangemang. Förhållandet träskoutställning, näverslöjd / Tv-spels arrangemang borde alltså vara till fördel tv-spel men så har det kanske inte varit här uppe i Norr.

Nu är det ändring på det och det känns kul.

Kul för att många barn som tidigare varit utanför nu kan testa på. Tv-spel har, precis som annan kultur, ett värde i sig. Många tycker att det är en sysselsättning och ett intresse som ger mycket, både socialt och intellektuellt.

Tv-spel har också sin egen historia och litteratur som jag tycker är rätt intressant och som jag vill köpa in på biblioteket så kom och bi delaktiga i våra tv-spels arrangemang på biblioteket. 

Att få in ungdomarna på biblioteket

En av fördelarna med projektformen är att man har möjlighet att testa gränser och pröva sig fram. Det verkar finnas en tydlig gräns kring ungdomskulturen.

Man kan se på biblioteket som en plats för studier, reflektion och kontemplation där ungdomskulturen uppfattas som stökig och en lockvara eller så går man ”all in” och förvandlar biblioteket till en fritidsgård. Här bör jag påminna att ett tydligt läsfrämjande uppdrag fokuserar på att nå dem som inte läser, eller läser i liten omfattning . I mitt projekt mer specifikt ungdomar och unga vuxna. En formulering som jag gillar är ”Att göra läsare av läskunniga” vilket för mig har betytt att sätta göra litteraturen relevant, att ta bort hinder med hjälp av ungdomarnas egna intresse.

Utgår man från det uppdraget så blir det svårt att resonera för att inte få in ungdomarna på biblioteket.

Man kan också utgå från att de som inte naturligt läser inte är på biblioteket?

Däremot så ser jag ingen större konflikt i detta och ser mig själv som rätt konservativ i bibliotekssammanhang.

Även den mest högljudda av motorsporter kräver läsning, reflektion och har en stark social funktion för utövarna. Man behöver nödvändigtvis inte ta in motorn på biblioteket.

Dock finns det ett stort värde i att omfamna de kulturaktiviteter som ungdomarna själva vurmar för. Jag skriver lite kort om ett av arrangemangens egenvärde i morgon men idag nöjer jag mig med att konstatera att det inte är några problem alls att få in ungdomar på biblioteket (eller här, i bibliotekssammanhang)

Människan är en kulturvarelse, kulturen är en stor del i våra liv och nästan alla har ett behov av att utveckla sig, diskutera och utöva kultur i samröre med andra. Ungdomar i dagens samhälle saknar både naturliga samlingsplatser och ofta är ungdomsåren en tid då man inte har så bra ekonomi. Om man ska främja någons kultur så är vår prioriterade målgrupp också en tacksam målgrupp. En konsekvens av den mer digitala livsstilen är både att man har lättare att få kontakt med likasinnade samtidigt som man saknar att träffas fysiskt. Det finns alltså ett tydligt behov. Lika enkelt som att 1 + 1är två så kommer ungdomarna om man gör roliga kulturarrangemang.

Vi anordnade ett kulturarrangemang utanför biblioteket men i samarbete med fritidsgården och ABF. Jag ville skapa ett kulturarrangemang utanför biblioteket som tydligt riktade sig mot ungdomar på fritiden. Vi hade ett tv-spel arrangemang kallat ”spel-häng”. Att främja kulturen kan man motivera utanför min läsfrämjande funktion men för resonemangets skull så vill jag tala lite om vinsterna för biblioteket och just läsningen.

Biblioteket får kontakt med en kulturintresserad grupp människor som verkligen brinner för sin kultur.

 På bilden ser vi en del av de prylarna som ungdomarna släpat med sig. Det finns till och med en specialdesignad väska för ändamålet. Givetvis hade jag med mig lite böcker kring spelkultur och det visade sig också att, trots det huvudsakliga intresset var tävlingsspel i fighting genren, så fanns ett starkt intresse för retrospel och faktiskt narrativ i tv-spel. En liten subgrupp diskuterade och spelade Dark Souls. Spontant så fick jag in tre konkreta förslag på aktiviteter i form av speedruns, genomspelning av Dark Souls, samt en retroinspirerande spelkväll.

Ett av figtingspelen som spelades var Marvel Vs Capcom 3 vilket gjorde att det helt enkelt blev svårt att inte prata om seriehyllan på biblioteket samt berättandet i tv-spel. Känner man inte till spelet så är det karaktärer från Marvels serier som möter karaktärer från spelförlaget capcoms spel. Konkreta inköpsförslag lämnades in och vi kommer att undersöka hur och om vi kan gå vidare med just berättandet i tv-spel.

Vinsten för biblioteket (ur ett läsfrämjande perspektiv) är en möjlighet till omvärldsbevakning, en kulturell diskussion och möjligheten att få kulturintresserade ungdomar delaktiga i biblioteket. Det var till exempel inte självklart för alla närvarande att vi faktiskt hade en seriehörna på biblioteket och jag fick faktiskt tipsa om vidare läsning kring både tv-spelsböcker samt (om man ska vara precis) Spinder-man som jag tidigare skrivit om.

Kostnaden: Arbetstid.

Det finns alltid en kostnad, det ska man inte sticka under stolen med. Det här fallet så är kostnaden för biblioteket min arbetstid mellan 18-22. Jag tycker att det är fyra väl spenderade timmar.  

Framgångsfaktorer när det gäller läsfrämjande arbete för pojkar i högstadiet och uppåt.

Lena Olin och Susanne Lövgren har gjort en liten, men intressant, undersökning om pojkars läsvanor och lärarnas arbete med skönlitteratur. Undersökningen kan man läsa här: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/38494/1/gupea_2077_38494_1.pdf

Det är inte en helt okänd problematik. De flesta undersökningar pekar på att killar läser mindre än tjejer i den åldern och de intervjuade lärarna trycker på att man måste hitta litteratur som relaterar till pojkarnas intressen. En annan intressant framgångsfaktor som det intervjuade lärarna tar upp är boksamtal och diskussion kring litteratur i helklass.

När det gäller att aktualisera läsningen så har jag skrivit om det en hel del här på bloggen. I en rapport från skolverket (Vad händer med läsningen 2007 s. 116) påpekar man också problematiken med läsning av skönlitteratur som inte matchar deras intressen och egenskaper.

Bibliotekarien har en helt unik möjlighet till både omvärldsbevakning samt en ämnesövergripande helhetssyn som kan få en extra skjuts av vårt arbete med kulturen. Omvärldsbevakningen i sig är väldigt värdefull för skolan, även det kulturarrangemang som biblioteket ordnar får ett värde då det är viktigt att man uppmuntrar till kravlös motivationshöjande läsning på fritiden utöver de didaktiska metoder som lärarna använder. Detta är gemensamt för både tjejer och killar men jag kommer att skriva lite om tv-spel och rollspel här i bloggen och fokusera lite extra på killar på högstadiet. Detta beror delvis på att jag känner att jag lyckats nå den speciella målgruppen.

På vårt senaste arrangemang var det ungefär lika många tjejer som killar, men helt klart fler män samt unga vuxna än på våra andra arrangemang. Trots att många menar på motsatsen så upplever jag att pojkar och män vill läsa socialt. Rollspel, brädspel och Science fiction bokklubbar är väldigt sociala tillställningar där, enligt min erfarenhet, män är övervägande.

Just nu har vi i projektet jobbat med att: 

Få in ungdomarna på biblioteket. Detta skriver jag lite om i morgondagens inlägg.

Omvärldsbevakning och relevant litteratur.

Skapa ett biblioteksrum där kulturen och läsningen möts och får kontext. 

En text inför internationella kvinnodagen

Den brittiska filmteoretikern Laura Mulvey myntade begreppet ”the male gaze” i essän "Visual Pleasure and Narrative Cinema". Feministisk filmanalys  är inte helt ointressant om man jobbar med serier.  Många serier som till synes kan använda sig av starka kvinnliga karaktärer faller ofta när det kommer till en djupare analys. Vi har en hel del bra svenska feministiska serieförfattare, Nina Hemmingsson, Åsa Grenvall, Liv strömquist men också duktiga serieskapare som rör sig mot populärkulturen som Lise Myhre (från Norge iof) och min personliga favorit Malin Biller, vars delvis självbiografiska kvinnoporträtt ifrågasätter den kvinnliga normen på ett mer bullrigt och effektivt sätt än de serier som riktar sig mot en tydlig redan frälst publik.

När det gäller superhjältegenren så kan man behöva beväpna sig med lite tålamod, vinsten är dock ett litterärt verk där huvudfokus inte är feminism men där man kommer ifrån ”the male gaze”. Det finns en tradition av sexualisering, ibland med ursäkten att man har en tradition av tajta kläder och överdriven anatomin av tekniska skäl. Många av mina förslag på normbrytande serier har ofta en till exempel en stark kvinnlig protagonist men samtidigt är det vanligt att de kvinnliga sidokaraktärerna inte presenters som starka kvinnor.

På internationella kvinnodagen skulle jag vilja hylla serier som Y: The last man av Brian K. Vaughan. Strangers in Paradise av Terry Moore och tipsa om att förutom dessa herrar hålla lite koll på kvinnliga serieskapare istället för kvinnliga karaktärer.

Bra exempel är Trina Robbins (hon har både Fantomen och Daredevil på sin resumé, plus några uttalat feministiska serier) en annan favorit är Gail Simone  (http://herocomplex.latimes.com/comics/gail-simone-batgirl-movement-red-sonja-women/#/0) som bland annat gjort batgirl.

Fler behöver kritisera kroppsidealet i superhjälteserier. Det är intressant att ta del av cosplay utövarnas reaktioner och tankar. Även där behöver vi på biblioteken vara lyhörda och medvetna om den debatt som förs av kulturutövarna.

Angående detta så ligger följande på min omvärldsbevakningslista:

 

Jem and the holograms

http://www.huffingtonpost.ca/2015/03/12/jem-and-the-holograms-body-diversity_n_6855612.html

Serien Bitch planet för de lite äldre:

 

 samt Booms Lumberjanes om det någonsin kommer en svensk översättning på det.

 

Helgens läsning var förresten  Swampthing där huvudpersonen i och för sig delvis är en växt (vegetariskt normbrytande?) och jag gillar bikaraktären och avslutar inlägget med en stark kvinna med hagelbössa (från just Swampthing):

 

 

 

Brädspel som läsfrämjande (riktat till skolan)

Brädspelskvällarna på biblioteket har en läsfrämjande aspekt på det sättet att det är värdefullt att barn och ungdomar kommer till biblioteket. Även att man jobbar med en kultur som är intressant för ungdomarna, samt att man skapar möten (det litterära samtalet) är värdefullt, men denna text ska till stor del rikta sig till pedagoger som kanske skulle kunna se en direkt koppling mellan spelkvällarna på biblioteket och arrangemang som man skulle kunna göra i skolan. Antingen i små grupper för de som kämpar med läsningen eller blandade grupper där man kan ta hjälp från sina kamrater.

Barbro Westlund skriver i sin bok ”Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik” om de två övergripande texttyperna (skönlitteratur och faktatexter) och sätter instruerande texter i en underkategori till faktatexter. Det är lite intressant att tänka så ur ett bibliotekssammanhang där man ofta naturligt jobbar med skönlitteratur. Elever ska jobba med instruktioner och gör ofta det i skolan.

Många elever som har problem med läsningen förlitar sig gärna på kamrater och det är inte helt ovanligt att man tar till knep för att undvika det skrivna instruktionerna, man ser helt enkelt till att få dem förklarade för sig. Många föräldrar kan reagera ganska starkt på att dyslexi upptäcks i ett sent stadium, men ofta beror det på att intelligenta barn använder sig av andra strategier för att undvika stigmatisering.

Möjligheten att jobba i små grupper med en ickebedömmande pedagog vore intressant. Genom att använda sig av det positiva och roliga med spel och en medveten strategi för att barnen ska nå sin proximala utvecklingszon (man får vara noga att hänvisa till de skriftliga instruktionerna) kan brädspel som undervisningsmetod faktiskt vara ett bra komplement till lästräning.

Skulle man vilja jobba med läsning på det sättet att man får stöd från kamrater och spelledare (pedagog) skulle det fungera ypperligt med blandade språkgrupper.

Kulturaspekten, att det faktiskt är roligt och otvingat, påverkar elevernas koppling mellan texten och sig själva. Forskning kring metakognitiva läsförståelsestrategier finns:

files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1071181.pdf

Tidigare samarbeten med skolan kring serier visade att biblioteket och bibliotekarien är ett extra bra stöd när det gäller lässtrategier i små grupper, glöm inte bort det värdefulla i att ha en person som jobbar med ungdomarna men som inte sätter betyg på dem. 

Spel och media och informationskunskap

Att jobba med Media och informationskunskap är en spännande ny aspekt av biblioteksarbetet. Även här finns möjligheter att stödja både barn och ungdomar samt medborgare i att bli mer mediekompetenta.

För ungdomarna är kopplingen mellan digitala spel och hur man för sig på nätet självskriven. Tidigt i projektet jobbade vi lite med spelarrangemang och internet hyfs med ”alla spelar”. Det är också en möjlighet att bjuda in till en normkritisk diskussion då mycket av de aktuella diskussionerna inom spelkulturen faktiskt förs via forum av ungdomarna kring mediet:

Och glöm inte paragraf 7

7 § Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur.
Folkbiblioteken ska verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet.
Bara denna formulering tycker jag uppmanar till ett ökat intresse från biblioteken.

Hur ska man ställa sig till barnen som inte kan vara delaktiga i ungdomarnas största kulturintresse just nu? Ska vi på biblioteken se till att alla barn får möjlighet att spela minecraft (en genuin fråga jag fick av en femteklassare som inte hade provat)

Ska vi lämna de barn som av olika skäl inte får någon mediavana vind för våg eller har vi som jobbar inom bibliotek en unik chans att möta upp just detta i vårt kulturuppdrag? Det tycker jag är frågor som är relevanta för biblioteken. 

Brädspelskultur på biblioteket

Det är viktigt att jobba intermedialt på biblioteket. Ibland går man nästan till överdrift för att visa kopplingarna mellan litteraturen:

Samt andra kulturformer:

Men faktum är att berättandet i spelen, även brädspelen, är starkt förknippade med biblioteksverksamheten. Även vårt kulturella uppdrag stödjer tanken på spel på biblioteket. Projektet har genomsyrats av ett vidgat intermedialt kulturellt förhållningssätt som jag menar kommer att bidra till ökad läsning och biblioteksintresse. Detta sker genom att biblioteket visar sig både kulturellt aktuellt samtidigt som man öppnar upp för samtalet om kultur. Med ett rätt bemötande och ett läsfrämjande bemötande så är en brädspelskväll på biblioteket guld värt.

Biblioteken behöver förnya sitt förhållande till kulturen, även ungdomarnas kultur.

Att vidga berättandeformen till att både innefatta brädspel, och tillslut också tv-spel samt uppdatera litteraturen kring dessa områden borde vara intressant för alla bibliotek.

I morgon skriver jag på bloggen om möjligheterna som öppnas upp med tv-spelen och på måndag en liten text riktad till lärare på skolan om man är intresserad av att nyttja bibliotekets spel och litteraturkunskaper i lästräningssyfte. 

Brädspel på biblioteket

Vindelns bibliotek har satsat på att bredda kulturen på biblioteket och locka nya målgrupper. Samtidigt har vi fått ett fantastisk deltagande och kulturengagemang som vi vill ta tillvara på.

I samarbete med ABF har vi haft några spelkvällar med nästan fler besökare än vad vi klarat av. Nu har vi styrt upp det tydligare mot projektets målgrupp för att undersöka intresset, men de mindre barnen kommer att få möjligheter under läslovet.

Jag kommer att skriva lite om bibliotek och spel under de kommande dagarna men kort sagt så kan man väl säga att det varit minst sagt en succé deltagarmässigt. Det har också öppnat upp för en helt ny grupp kulturintresserade som vill vara delaktiga i biblioteket och som engagerat sig ideellt på ett väldigt bra sätt. Jag ska kort redovisa lite kring hur vi tänker kring spel som kulturform och lite kring hur man kan utveckla just brädspelen genom att använda intresset och specialkompetensen som finns på  biblioteket. 

1 + 1 är = 2 ?

Partille bibliotek verkar ha en synnerligen duktig bibliotekarie som skriver:

 I takt med de ökade inköpen av serier så har vi på biblioteket kunna se hur utlånen på detta område har ökat dramatiskt. Utlåningstalen har stigit med ca 300% de senaste åren. Det tycker vi är strålande! Det är roligt att allt fler upptäcker hur otroligt mångfacetterad seriegenren är och vilken styrka det faktiskt finns i att kombinera text och bild för att berätta en historia.


https://bibliotek.partille.se/web/arena/personalens-boktips/-/blogs/mangder-med-nyinkopta-serier-pa-biblioteket

I skenet av debatten kring minskad läsning och intresse för biblioteket bland ungdomarna så tycker jag att matematiken blir relativt enkel. Viktigt är att uppmärksamma att serier på Partille bibliotek inte bara är en lockvara, specialkompetens finns hos bibliotekarien , inte hos vikarien eller pryon som man ibland ser får ta hand om serietipsen. Denna har också en expertkompetens och en analys av sitt speciella inköpsområde, detta är värdefullt för biblioteken och dessvärre en bristvara. 

Framförallt är det viktigt att kombinera detta med att skriva om serier på nätet. Inte bara för att vi ska ha en öppen verksamhet utan också för att bibliotekarien tillför något med sin analys.

En önskan vore att bibliotekens webbsidor gjorde en ordentlig uppdatering bland artiklar och boktips så att vi kommer ikapp, både seriehistoriskt och tipsar om lite nyare serier. 

En del av projektet är just detta, det finns också planer på att utöka just den biten men mer om detta i ett senare inlägg. Same bat-time same bat-chanel 

https://www.minabibliotek.se/sv/review/batman-the-dark-knight-returns

Teknik och framtid: en grovskiss

Skönlitteratur på temat teknik och framtiden

”All tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att särskilja från magi.” Arthur C Clarke

Till läraren: Detta är en grovskiss att klippa och klistra i. Texten är riktad till elever. Det är snarare en liten historik om man nu har uppgiften att undersöka vad som tidigare nämnts i litteraturen, jag skulle rekommendera lite nyare boktips men detta är en bra början.  Bilden på framsidan är från spelet Horizon Zero Dawn som utforskar ett av Arthur C Clarks teman beskrivet i ovanstående citat. 

Detta är lite av en grovskiss. 

Fantasi och framtiden.

Människan kan fantisera och tänka kring framtiden. Det är det som skiljer oss från djuren. Det och frånvaron av hår på en massa ställen och närvaron av hår på andra ställen. Vår fantasi och kreativitet speglas i vår kultur. Hamstrar har till exempel ingen kultur, om dom hade någon skulle den säkert kretsa kring hur man tar sig ur den där jäkla buren.

Mycket av skönlitteraturen handlar om att i fantasin testa saker som teknik och samhällssystem. Det genre som främst är kopplad till framtiden är science fiction. Vetenskap och fiktion alltså. Det betyder egentligen inte att man försökt förutspå framtiden, men ibland har fantasierna lett till regelrätta uppfinningar. Mobiltelefonen som sägs vara inspirerad av Star Trek. Det roligaste exemplet är kanske att ett en sån där ”Taser pistol”, som skjuter ut en elektrisk laddning som får folk att skaka roligt i film (men kanske inte är så kul IRL) är döpt efter en science fiction karaktär (Thomas Swift Electric Rifle). Många författare var själva vetenskapsmän, eller intresserade av vetenskap. Inför uppgiften ”teknik och framtiden” bör man veta att det är skillnad på mjuk science fiction och hård science fiction. Mjuk science fiction är berättelser som baseras på samhällsvetenskapliga aspekter. Hungerspelen skulle nog platsa som ”mjuk” science fiction, även Scott Westerfelds ”ful”. Hård science fiction är den som är mer baserad på teknik.

Titta bakåt för att se framåt.

Science fiction är alltså en genre som utforskar tekniken, hur den påverkar oss hur hur den kan komma att påverka oss. Den första science fiction boken var faktiskt Frankenstein. I den så skriver författaren, Mary Shelly, om den då nya uppfinningen elektricitet och fantiserar kring vad som skulle kunna hända om man med den skulle kunna ge liv till död materia. Det är faktiskt en trend som är ganska vanlig inom science fiction: Rädslan för vad den nya tekniken kan ställa till med.

Om vi nu lever i framtiden så måste man titta lita på hur science fiction författare förr såg på framtiden. De tidiga författarna jobbade gärna efter en ide´och fantiserade hur den skulle påverka människan. En känd författare är Jules Verne som gärna tog till sig ny teknik och använde dem i sina berättelser. Han brukar ibland påstås ha uppfunnit ubåten, det är tyvärr lite ”fake news” Redan på 1830-talet började man experimentera med u-båtar. Forskare som Petit Villeroi och Payerne De Montgery byggde prototyper och 1859 byggdes en rätt rejäl U-båt. Jules Vernes bok , världsomsegling under havet, kom inte förrän 1870, men ändå har skönlitteraturen påverkat tekniken och framförallt inspirerat till den. En känd modern bok som använder sig av samma koncept är Ensam på Mars som är skriven av Andy Weir , i boken så lämnas en botaniker kvar på Mars och han måste överleva med den teknik som besättningen lämnat kvar. Om man har läst illustrerad vetenskap så känner man nog igen tekniken, det är teknik som finns men man ofta är i experimentstadiet. Ensam på Mars är en riktigt bra bok och som nu också finns på film.

Världarnas krig är en science fiction berättelse som är skriven av H G Wells 1897 och den finns också på film med Tom Cruise. Det var ett tag sedan jag läste den men jag tror att Tom Cruise finns med i boken också, han åldras verkligen med värdighet. Boken är är egentligen en historia om vad som skulle hända om en civilisation som var mycket mer avancerad än oss försökte ta över vårt land och Tom Cruise. Egentligen var det en berättelse som var kritisk mot hur England behandlade andra länder och vända på steken. I boken finns strålvapen beskrivet för första gången (det finns nu och fungerar på liknande sätt som i boken)

En bok som blivit populär nu är 1984 som skrevs 1948. Författaren , George Orwell, skrev den 1948 men kastade om de sista sidorna. Den handlar om en framtid där människan är extremt övervakad. Det är egentligen en bok som använder sig av samhällsaspekterna men det finns lite intressanta tankar kring övervakning. Den svenska författaren Karin Boye skrev en bok , Kallokain, på samma tema (och som jag tycker är lite bättre faktiskt).

Några viktiga författare

Undrar var karaktären i tv-spelet dead space fått sitt namn ifrån?

Arthur C Clarke:

Kanske den science fiction författare som mest kopplas samman med att förutsäga framtiden. Han var t.ex. den som väckte iden med satellitkommunikationer. Det finns både en rymdsond, en dinosaurie och en asteroid uppkallad efter honom.

Mina favoriter: 2001 en rymdodyssee samt novellen ”Paradisets fontäner” som handlar om en snubbe som försöker bygga en rymdhiss utan arbetsgivarens tillåtelse. Tydligen finns det ett företag som försöker göra verklighet av den idén nu.

Isaac Asimov: Lärare och biokemist som skrev väldigt många böcker (över 500 tror jag). Han är mest känd för robot-böckerna som tex. ”Jag Robot”. I den formulerar han robotlagarna som i stort sett alla filmer och spel apat efter. Asimovs robotar är bland de första exemplen på Ai som inte var skrivna som skräck exempel. Fortfarande aktuell och bra.

Ray Bradbury: Är en känd författare som ofta gränsar till fantasy och skräck. Bradbury var kanske mindre intresserad av teknik och hans böcker brukar ibland räknas till ”mjuk” science fiction, men jag tar med honom ändå.

Robert A Heinlein är en av mina favoritförfattare. I boken vintergatans son så beskriver han för övrigt en miniräknare innan dessa fanns. I novellen ”Mannen som sålde månen” så beskrivs en månlandning och i novellen ”let there be light” så beskrivs hur en solcell fungerar.

Nutiden.

Det jag älskar med science fiction är att det är den är paketerad på ett lättsamt sätt. Det är äventyr och spänning blandat med viktiga tankar om hur vår framtid ska komma att påverkas. Många handlar om hur vårt samhälle kan komma att påverkas och därför är science fiction aktuellt. Nutida science fiction behandlar ämnen som hur artificiell intelligens kan komma att påverka oss. Där kan man nästan säga att mjuk scifi och hård scifi blandas. Jag skulle vilja slå ett slag för Philip K Dick som filmatiserats i till exempel ”Minority Report” eller ”Bladrunner” (fast novellerna är såklart bättre) Bladrunner som finns som novell (Do Androids Dream of Electric Sheep) handlar om automatiserade människor och ställer frågan vad det egentligen är som gör en till människa.

Cyberpunk är en genre inom science fiction där man utgår ifrån informationsteknik och datorer. Även Ai , dvs. artificiell intelligens brukas tas upp. Den mest kända författare där är såklart William Gibson som är suverän. Kan vara lite krånglig dock. Det finns en helt underbar ljudbok (på engelska) där författaren själv läser sin bok ”Neuromancer”, den är helt fantastisk.

Lite övriga boktips 

Eftersom man kan paketera ganska svåra eller intellektuella ämnen i lättsam förpackning så brukar barn ungdomsböcker brukar vara rätt bra även för vuxna läsare. Till och med Jan Guillou har skrivit en science fiction bok för ungdomar. Den heter Gudarnas Berg och ….. det kanske inte är det bästa exemplet. En bra ungdomsbok är Universums Öde av George Johansson , den har dock några år på nacken och kan vara lite svår att få tag på. Förra årets bästa science fictionbok tycker jag var ”Ensam på Mars” och den är lättläst men dock full av... tja tekniska termer. Min absoluta favorit finns bara på engelska : The long way to a small, angry planet av Becky Chambers som dock kanske gränsar till mjuk science fiction. I boken får man följa följa besättningen på det inte så luxuösa skeppet Wayfarer, vars uppgift är att bygga start- och slutstationen för resor genom universum. Det handlar mycket om besättningens förhållande till varandra men också mycket kring tekniken, främst artificiell intelligens.