"Det magiska ordet” är ett läsfrämjande projekt som riktar sig till ”unga vuxna” på folkhögskolans allmänna linje och till eleverna i årskurs 6-9 på Renforsskolan. Biblioteket jobbar tillsammans med folkhögskolan och i grund och botten så är det ett projekt som vill undersöka nya metoder för att arbeta läsfrämjande genom att använda sig av serier, fantasy, sci-fi och dataspel
torsdag 19 januari 2017
Petrozavodsk bibliotek
Jag fick åka på en fantastisk resa till Umeås vänskapsort Petrozavodsk. Där fick jag möjlighet att berätta både om projektet och se att deras motsvarighet till seriesatsning. Inte helt oväntat så ser man möjligheter med serier och det stora intresset för ungdomskultur även i Ryssland. Man är såklart också intresserad av de nya digitala möjligheterna och i Petrozavodsk hade man bland annat en 3d skrivare samt film och seriesatsning som verkar väldigt genomtänkt och bra. Med humor och värme lockade man besökare, bland annat med en reklamfilm med Iron man, och en särskilt kunnig och kulturellt insatt ungdomsbibliotekarie. Jag skrev lite om resan för biblioteksbladet:
http://biblioteksbladet.se/redaktionellt/ryskt-samarbete-med-varme-och-tilltro/
Jag hoppas förstås på vidare samarbete och kunskapsutbyten
onsdag 18 januari 2017
Attityden mot/på biblioteket.
”I och med projektet så upplever vi att det blivit en förändrad attityd till biblioteket.”
Attityd är ett intressant ord, också ett ord som gärna förknippas med läsning. Attityden till läsning, särskilt skönlitteratur, sägs vara dålig hos ungdomarna. För någon som jobbar aktivt med läsfrämjande så krävs det att man reflekterar över attityden till läsningen och biblioteket. Särskilt om den anses vara negativ.
Läsningen påverkas av många faktorer. Det som vi har jobbat med inom projektet och med inköp är delvis att använda sig av ungdomars eget intresse så att man lättare ska finna rätt bok.
Personligen menar jag att biblioteket måste vara mer aktivt delaktig, och öppna upp för delaktighet, i det kulturella samtalet. Man måste skapa en plats där det förs en dialog, ta vara på intresset som föds och jobba som en katalysator för läsningen.
När vi upplever att det blivit en attitydförändring på biblioteket så är det främst det vi menar.
Lässvårigheter, samt att vissa barn och ungdomar är ovana läsare är en annan fråga. Bakgrund, genus många faktorer bidrar till attityden till läsning men den största negativa åverkan på nöjesläsningen är faktiskt att den sker i klassrummet och inom skolan som institution. Många vuxna som studerar läser mindre skönlitteratur, man kan vara både skoltrött och lästrött på grund av att man läser så mycket i skolan. Det biblioteken behöver göra är att distansera sig lite från skolan, särskilt inför loven. Detta både i skyltning och på sociala medier. I vår ambition att stå upp för läsningen och nyttan med den så glömmer vi ibland att stå upp för nöjesläsningen.
Att jobba med attityder kan innebära att försöka överraska både låntagarna och en själv. Man kan göra det både i stort och smått. Om man försöker ha en en skyltning i månaden där överraskar besökarna så är man på god väg, även om det bara skulle vara serietips där hantverksutställningen brukar vara.
tisdag 17 januari 2017
Ungdomslitteratur, kokboksyndromet och användarstyrning.
Användarstyrning innebär att det är efterfrågan från
låntagarna som styr inköpen, det skulle vara intressant att se hur pass stor
del av seriebeståndet, eller ungdomslitteraturen för den delen, som är styrda
efter de kriterierna. Ibland ställs detta i motsatsförhållande till ”teologisyndromet”
där man istället styrs av recensioner eller goda omdömen. När det gäller
fantasy speciellt så ser jag ibland att biblioteken styrs av vad Höglund och
Klingberg kallar ”kokboksyndromet” där man helt enkelt köper allting inom en
viss genre utan att ta hänsyn till andra urvalskriterium.
Jag strävar alltid efter att få ingång de kulturella
samtalet och omvärldsbevaka låntagarens intressen men samtidigt så tycker jag
att det är bibliotekariens roll att vara litteraturexpert. I den bästa av
världar så skulle vi vara de som hade arbetstid och möjlighet att tillskaffa
oss den kunskap som jag upplever att man som låntagare faktiskt eftersöker. Jag
tycker att man ska ställa krav på viss expertis på biblioteket, en slentrian omvärldsbevakning
reducerar behovet av bibliotekarie.
Jag har tidigare nämnt metoden spegling när man ska köpa in
serier. Det man eftersträvar då är balans i beståndet. Syftet med att fylla ut
luckorna är skapa en balans som bland annat kan ha att göra med representativiteten.
Man kan inte heller strunta i den potentiella efterfrågan, att köpa in
litteratur som inte alls utlånas eller låntagarna inte har något intresse av
hjälper inte biblioteket.
Därför behövs en omvärldsbevakning, att helt förlita sig på
BTJ:s recensioner och lektörsomdömen blir också felaktigt och därför behövs en
aktivt deltagande bibliotekarie som för den sakens skull kan uppmuntra barn och
ungdomar att vara deltagande i urvalsprocessen.
måndag 16 januari 2017
Varför det är viktigt med genusperspektiv när man jobbar med serier.
Stereotypiseringen av genus samt hur hetronormen framställs i
bild är av särskilt intresse när man jobbar med ungdomskultur och serier. De
serier vi som är födda på sjuttiotalet är uppväxta med är barn av sin tid, ett
vanligt förekommande exempel på något som kanske skulle se annorlunda ut idag
är smurfan, där själva genus blir en egenskap på samma nivå som att vara
sportintresserad.
De flesta av oss är medvetna om att representationen i barn
och ungdomslitteratur formar värderingar hos barn och att det är där en stor
del av våra attityder och värderingar kommer ifrån.
Detta gäller även attityden till Icke-binära
genusidentiteter, i boksamlingen samt i samhället som stort är HBTQ- och
intersexpersoner ofta marginaliserade. Vi som jobbar med serier har dock en
ganska unik chans att snabbt gå igenom och uppdatera vårt bestånd.
Till en
början så är ofta beståndet inte så omfattande, man har en möjlighet att genus
och queergranska sina serier och använda bildspråket i serierna (omslag till
exempel) i uppställning och skyltning.
”Spegling” som jag tidigare beskrivit är särskilt intressant
då det gäller serier då vem som helst egentligen har möjlighet att kommentera
kulturen vilket gör att det ofta finns mer att välja på för serieälskaren. Ett
spontat exempel är till exempel Kolbeinn Karlssons berättelser där sagoväsen, cowboys
och popkulturella ikoner får ett eget liv i hans serie Trollkungen eller Markus
Linda lindmarks bok Trans:it som , på
olika sätt, är samhällskommentarer.
Serier är inte lika omfattande som romaner eller film
(varken att läsa eller skapa) och ger möjlighet till uttryck i bild. Därför är
det särskilt viktigt att vi som jobbar med dessa tar tillvara på den möjlighet
som mediet ger.
lördag 14 januari 2017
Läser du Fantomen?
Det gjorde kanske farfar också?
Seriehjälten Fantomen har
kämpat mot grymhet och orättvisor ända sedan 1936 och är faktiskt en av våra
äldsta seriehjältar och ett del av vårt kulturarv.
Fantomens skapare Lee Falk inspirerades av myter som
exempelvis Kung Arthur men säkerligen också av Tarzan, Zorro och inte minst Mowgli.
Till Sverige kom Fantomen 1940 och fick på grund av ett feltryck en blå dräkt,
i USA är dräkten lila. Färgen är inte det enda som blev fel, i Svenska
Dagbladet fick figuren heta Dragos på grund av en enkel förväxling men det
rättades till under tidigt 80-tal. Tidningen Norra Västerbotten gav sig dock
inte så lätt utan behöll namnet Dragos ända tills 2003.
Kärt barn har många namn och många är vi genom åren som
förlorat oss i de spännande äventyren som liksom dödskalleringen tycks gå i arv
från generation till generation.På biblioteket är Fantomen en källa till möte mellan generationerna (alla 21 generationer till och med) och ett bra tips i tidningshyllan.
fredag 13 januari 2017
koppla tv-spel med bok (del 2)
Assassins Creed 4 Black Flag
Ingress: När Guybrush Threepwood 1990 presenterade sig med
orden ” hi my name is guybrush threepwood and i want to be a pirate” i
äventyrsspelet the secret of monkey island satte han orden på den
ungdomsfantasin som många spelutvecklare tagit fasta på, fantasin om att får
leva rövare på det karibiska havet. Om du snöat in på filmerna med Johnny Depp,
Robert Louis Stevenson bok Skattkammarön eller minns Tintins äventyr med
Rackham den rödes skatt med glädje bör du titta på Assassins Creed 4.
Assassins creed 4 är en del av spelserien Asssassins Creed
där man återuppväcker genetiska minnen av tidigare anfäder av en
lönnmördarorder (om man har sådana i släkten förstås). Fyran är lite
missvisande då det finns fem tidigare spel i serien (och några mindre
spinnoffs). Spelen utspelar sig i olika tidsåldrar och har ett liknande
spelsystem och koncept där man rör sig i en öppen värld, samlar på sig
utrustning, jagar.
Assassins creed 4
utspelar på 1700-talet (alltså före Assasins creed 3) under piraternas
guldålder. Nu kan man således köpa lite kanoner och liknade till sitt alldeles
egna piratskepp. Man kan också fiska. Den bakomliggande historien om en
historiskt pågående konflikt mellan lönnmördarorden och tempelriddare kommer
knappast att gå till historien som något som drivit spelmediet framåt, den är
också nedtonad i den fjärde delen. Istället fokuseras det på piratlivet och
utforskande. Historien är skriven på så
sätt att den kombinerar sökandet efter de artefakter som står i centrum av
spelserien med en klassik hederlig skattjakt.
Spelarens pirat-persona heter Edward Kenway och är en riktig
rackare. Efter att ha jobbat som skeppare lockas han av piratlivet och det är
när han själ en lönnmördares identitet som han dras in i konflikten mellan
lönnmördare och tempelriddare. Assasins creed serien har faktiskt bemödat sig
med en viss historisk korrekthet, kanske lite mer ambitiöst än vad man kan tro
vid första anblick. Under historiens gång så träffar man många historiskt
korrekt beskrivna pirater, särskilt piraten
Svartskägg är mästerligt porträtterad. Man har också samlat autentiska
sjömansvisor som man har tonsatt och, trots att många av dem är nedtecknade
hundra år efter det att spelet utspelar sig, bidrar det till känslan av att
faktiskt befinna sig i karibien på 1700-talet.
Trots att spelserien
dras med lite repetitiv uppdragsstruktur och ett lite ytligt stridssystem så
kan jag hjärtligt rekommendera detta. Det är helt enkelt roligt, riktigt roligt
faktiskt och min absoluta favorit i spelserien. Serien finns också i bokform
och är man intresserad så kan man läsa Bowden Olivers bok med samma namn som
spelet.
torsdag 12 januari 2017
Koppla tv-spel med en bok.
Jag blev via mail ombedd att ge ett exempel på hur man kan
koppla tv-spel till litteratur, klassisk sådan för att vara precis. Mitt svar
är att det kanske man inte kan om inte kunskapen finns. Så här tänkte jag i ett
bokprat där jag utgick från tv-spelet Assasins creed och boken före Adam Av
jack London. Förutsättningen var att ungdomarna skulle läsa en bok, eller delar
av en bok, som hade lite äldre språkbruk.
Assasins creed är en tv-spels serie som är skapad av bland andra Jade Raymond.
Serien utspelas i olika historiska tidpunkter och man har lagt mycket fokus på
forskningen och har ofta erfarna kända historiker med i utvecklingsteamen. Spelen är mycket populära och kommer är
dessutom nu bioaktuell. Utgångspunkten för serien är en, i och för sig historisk
vagt förankrad, lite rörig historia om en grupp lönmördare som genom historien
kämpar mot tempelriddare. Spelen startar i nutid och man kan genom en maskin
åka bakåt i sina förfäders minnen för att ta reda på information om tidigare
konflikter.
Spelen utspelar sig under olika tidsperioder som tex. under 1100-talet
(Jerusalem), hos Borgiafamiljen i rom i början av 1500-talet, amerikanska
inbördeskriget mm.
Jag läste i en intervju med Jade Raymond att hon inspirerats
bland annat av Jack London och boken ”Före Adam”. Den har nämligen ett liknade
tema, en ung man lever två liv. På dagarna lever han ett normalt liv som en
modern människa men på nätterna så återupplever han sin primitiva förfaders
liv. Detta är en av jack Londons mer okända böcker. Temat är bekant, om man är
bekant med författaren. Precis som i skriet från vildmarken eller Varg Larssen
så handlar det om konflikten mellan det moderna och det primitiva. Boken är har
publicerats tillsammans med ”hans fäders gud” men det har inte gjorts så många
nyöversättningar och den översättningen härstammar nog från 20-talet.
Skattkammarbiblioteket har publicerat den som
ungdomslitteratur. Den översättningen är nog i alla fall från slutet av
50-talet och ganska modern.
Eftersom boken och spelet har samma tema och genre, och
ungdomarna förhoppningsvis vill utforska historien i äventyrsform även litterärt,
så tror jag att det skulle passa som handen, eller det gömda bladet, i
handsken.
Vill man ha stenåldersliv som tema så är tv-spelet far cry
primal en bra ingång. Barna Hedenhös är kanske inte intressant för målgruppen
men spontant så tänker jag mig Grottbjörnens folk av Jean M. Auel, Åsa Storck
har skrivit några ungdomsböcker och Jan Åke Winqvist är en författare jag
känner till. Om du vill ha en bok skriven kring 50-talet så finns en
barn/ungdomsbok bok som heter "Björnklo berättelse från stenåldern av Bernhard Stokke den är skriven 1947.
tisdag 10 januari 2017
Skriva som Lovecraft (för barn)
(Även yngre barn kan bli intresserade av att skriva som Lovecraft, utan att man för den sakens skull behöver läsa hans noveller. Om man som pedagog vill förklara mer om författaren kan man använda sig av den här texten)
Författaren H P Lovecraft var en skräckförfattare som skrev
skräck med starka inslag av fantasy och Science fiction. Lovecraft var född
1890 och det finns många myter både om honom och om hans böcker. Redan på sin
tid var Lovecraft kritiserad för att han skrev lite konstigt, han använde ofta
väldigt beskrivande ord (adjektiv och adverb) för att få fram en särskild
känsla och ofta försöker han beskriva saker som inte kan beskrivas.
Något som är speciellt med Lovecraft är att hans värld som
novellerna utgår ifrån känns så verklig, man brukar säga att hans noveller
känns mitt emellan det påhittade och mytologiska. Det betyder att bakgrunden
som Lovecraft använde till sina berättelser känns som något som skulle kunna
vara riktiga myter och ju mer vi använder dem desto mer verkliga känns det.
Ett bra exempel på
detta är boken ”Necronomicon” som enligt Lovecraft är en bok skriven av den
”galne araben” Abdul Alhazred är en otäck bok som ofta är med i Lovecrafts
skräckberättelser. Den boken är ofta med i skräckfilmer som tillexempel ”the
evil dead” och i boken "Necronomicon i Sverige" där man kan läsa att
det finns en svensk översättning av Necronomicon (vilket det förståss inte gör).
Dessa saker hade rätt ofta tentakler och många nuvarande
skräckförfattare och konstnärer har blivit inspirerade av honom.
Han skrev många korta berättelser (noveller) men alla
noveller hade samma bakgrund, Lovecraft hade skapat en fantasivärld där
universum styrs av monstervarelser och jorden och människan är bara en liten
parantes för snart kommer monstervarelsernas tid igen. Lovecrafts berättelser
handlar ofta om att man hittat rester av monster, gärna i på uråldriga platser
som i gamla ruiner eller djupt på havets botten.
Ett annat tema som Lovecraft skriver mycket om är drömmar. I
Lovecraft värld är drömmar ett sätt att färdas till andra platser och han
blandade ofta science fiction med skräck.
Lovecraft skriver ofta i jagform, det vill säga att
huvudpersonen själv berättar historien och kanske är det också ett sätt att
göra sina fantasifulla berättelser mera trovärdiga?
Hursomhelst så har hans noveller påverkat vår kultur och
numera kan se hans ”äldre gudar” både i Tv-spel och på t-shirtar.
måndag 9 januari 2017
Skrivlust på nätet
Nu finns vår webbsida för dem som vill skriva som Lovecraft
uppe på nätet. Under parollen:
”Kosmisk skräck är också en känsla ” uppmanar vi ungdomar
att skicka in sina teckningar och berättelser där vi utgår från Lovecrafts
berättande.
Lovecraft är en viktig symbol för det fria skrivandet när
han aldrig varit ansedd som någon stor författare utan snarare kanske mer känd
för sin mytologi och fantasi. Något vi vill uppmuntra då det inte ska kännas
som skola, skrivandet och skapandet har sitt eget värde och det behöver få
frodas utanför skolan.
http://skugga-over-vindeln.webnode.se/
lördag 7 januari 2017
nu finns det ett expertnätverk för tecknade serier på biblioteket
Svensk biblioteksförenings
nätverk för tecknade serier på biblioteket.
Nätverkets
syfte är främst att hjälpa biblioteken med omvärldsbevakning av
tecknade serier på biblioteket. Serier anses generellt ha en låg status
jämfört med andra konstformer och det övergripande målet med nätverket
är att vara en arena för kunskapsutbyte för att främja kvaliteten
och mångsidigheten i bibliotekets samling och att lyfta serien som
konstform. Nätverket vill vara en resurs för inköp samt öppna för dialog
och erfarenhetsutbyte kring aktiviteter och pedagogiskt arbete
med serier.
http://www.biblioteksforeningen.org/om/natverk/
Jag hoppas att så många som möjligt går med i detta nätverk,
även om man kanske inte är så jätteintresserad av serier (eller kanske särskilt
om man inte är så jätteintresserad av serier). Det är en möjlighet till
omvärldsbevakning och inköpsförslag om inte annat.
torsdag 5 januari 2017
Omvärldsbevakning av barnkultur
Inför en kommande skrift gjorde jag ett litet experiment med
en timmes tittande på cartoon network och skrev efter detta ner följande
anteckningar:
Att tala om barnperspektivet har fått en ideologisk klang. I
FN:s konversion om barns rättigheter betonade man barnens rätt till att göra
sin röst hörd och få sina synpunkter beaktade men begreppet är mångtydigt. Att
tala om barnperspektiv har fått en retoriskt tyngd men vad innebär det i
praktiken för oss litteraturarbetere.
Som nybliven bibliotekarie så fick jag snabbt tipset att ha
stenkoll på boktipsen som presenterades på nyhetsmorgon, de böckerna kommer
snabbt att bli reserverade. Dock funderade jag på om jag inte som
barnbibliotekarie snarare borde hålla koll på barnprogrammen? Barnens kultur
har en unik aspekt i att de sällan är barnen själva som skapar kulturen utan
det är vi vuxna som skapar den åt dem och särskilt i barnens fall så kan det
vara intressant att titta på konsumtionen och försöka analysera vad den beror
på.
Till sist hamnar det i en frågeställning om kulturens
funktion. Religionsforskaren Karen
Armstrong skriver i sin bok Myternas historia att myterna har utformats ”till
att hjälpa människan att komma tillrätta med sina problematiska villkor i
världen” och jag tror att myten och kulturen är av samma ursprung och har samma
funktion. Det är ingen slump att deckargenren är en av den mest populära, den
talar till den undermedvetna oron över en ökad brottslighet och i ett samhälle
där många andra faror lyckligtvis bleknat är det ett sätt att i säker läsfåtölj
vaccinera rädslan.
På samma sätt ser jag barns fascination över de öppna
spelvärldarna som ett uttryck för en från vuxenvärlden allt för organiserad
lek, kanske har barndomens fria lek på ängarna byts ut mot äventyr i Hyrules
skogar?
Behov uppstår aldrig utan grund och att därför inte låta
barn välja sin egen kultur tillintetgör syftet med kulturen som ett hjälpmedel
att bearbeta konflikter, både inre och yttre. Bruno Bettelheim skriver kritiskt
i sin bok Sagans förtrollade värld om att censurerad barnlitteratur inte har
förmåga att ”ge näring åt de resurser som barnen behöver allra bäst för att
komma tillrätta med sina svåra problem” och just därför är det viktigt att man
har ett kulturellt barnperspektiv, särskilt om man senare ska koppla detta till
läsning.
Lika självklart som det är att följa nyhetsmorgon så är det
för mig som barnbibliotekarie självklart att följa barnprogrammen och spela
tv-spelen. Att verkligen sätta sig ner framför cartoon network ger insikter.
Precis som Pippi Långstrump en gång i tiden lyckades utmana vuxenvärlden genom
att hoppa i sängen och klara sig utan föräldrar så är merparten av barnens
hjältar av idag just antihjältar, barn som inte är duktiga i skolan och som
inte har perfekta familjer. En timmes barntv en torsdagskväll ger insikt. När barnen i den tecknade barnserien ”Gumballs
äventyr” upptäcker att juicen innehåller äkta apelsin och inte siffror så
uppdagas det att mamman i familjen av misstag fått med sig fel matkassar, rika
människors matkassar. Det visar sig också att barnens mp3 spelare är en
miniräknare som pappa Richard har tejpat hörlurar på. Barnen börjar undersöka
varför dom är så fattiga och trots humorn och den skruvade berättelsen så är
det inte ett helt ovanligt tema i tecknade amerikanska barnserier, antagligen
är det ett utslag av den försämrade amerikanska ekonomin.
När sedan jag sedan får följa Timmy i barnserien ”fairy odd parents ” är det heller inte svårt
att dra paralleller med barns
livsituation i det moderna samhället. Timmys föräldrar (som passande nog
heter Timmys mamma och Timmys pappa) tar
inte egentligen själva sitt vuxenansvar utan gör roliga saker och lämnar ofta
Timmy i händerna på en av seriens antagonister, den onda barnvakten Vicky. Att
barn och deras kultur också speglar vuxenvärldens våndor blir tydligt då
hjälten Fin i serien ”äventyrsdags” kämpar mot skurken ”iskungen” som utan
svårigheter (annat än att han är tecknad) skulle kunna göra en Crossover men
den svenska tv-serien Stalker.
Exemplen blir många och för mig som jobbar med barn och
barnlitteratur är det viktigt att ta avstamp i barnens egen kultur, våga se och
analysera tecknat på tv och faktiskt läsa de böcker som barnen lånar och inte
rädas för den svärta som dyker upp i barnlitteraturen eller på catroon network.
Populära böcker som dem om syskonen boulevards olycksaliga
liv av Lemony Snicket eller Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P.
Jones tror jag är typiska barn av sin tid. Trender som överlevnadsböcker i
skolan som tex. tv serien ned's declassified har ofta direkta litterära
motsvarigheter (Gregs bravader av Jeff Kinney är ett typiskt exempel).
Min slutats är att bibliotekarien har mycket att hämta
i omvärldsbevakning av barnkultur och att det är något som bör lyftas fram då
den antagligen inte är lika självklar som omvärldsbevakningen av vuxenkultur.
onsdag 4 januari 2017
Några fördelar med spelarrangemang på biblioteket
På biblioteket breddas kulturen och
många nyare besökare lockas. Samarbete med spelföreningar som sverok och lokala
organisationer som tex ABF stärks men det är i samspelet mellan barn och
ungdomar som jag tycker att man har den största vinsten.
Vi hoppas att fler uppmärksammar vårt arbetsätt och den positiva tillströmmingen av låntagare och att fler bibliotek vågar jobba efter den här modellen.
En annan sak som jag tycker mig se
är att tanken på biblioteket som vardagsrum där människor möts stärks och
eftersom jag jobbar läsfrämjande så ser jag också positivt på delaktigheten på
biblioteket med ett ökat engagemang som följd. Biblioteket i sig samt att man
skapar förutsättningarna för det kulturella samtalet bidrar till ökat intresse
för läsning. En bibliotekarie men rätt kompetens och som jobbar aktivt
läsfrämjande i sitt bemötande har stora möjligheter och chanser till boksamtal.
Det finns dock utvecklingsmöjligheter som man inte tänker på.
Caroline Lidberg ger en teoretisk
bakgrund i sin text ”elevernas läs och skrivutveckling” där hon nämner vikten
av elevernas inställning till läsning samt förkunskaper till ämnet och att
uppgifternas form och innehåll ska vara relevant för eleverna. Som alltid
ligger biblioteksarbetet nära pedagogerna och vill man så kan man få pedagogisk
draghjälp av detta på samma sätt som vi jobbat tidigare i projektet. Skolan har
alltså möjlighet att få hjälp med litteratur om den här speciella kulturen.
Vi kommer under 2017 att jobba mer
aktivt med tillgänglighet, deltagande och integration. Spelarrangemangen ger
oss möjligheter till detta. Överlag kan man se att ekonomi, etnicitet och även
könstillhörighet begränsar möjligheterna för många att delta i tillexempel idrottsföreningar.
Biblioteken har både en skyldighet och en möjlighet i att vara en av de få
möjligheterna för dem som kämpar med ekonomin.
Vi hoppas att fler uppmärksammar vårt arbetsätt och den positiva tillströmmingen av låntagare och att fler bibliotek vågar jobba efter den här modellen.
tisdag 3 januari 2017
Klassiker - En föreläsning för årskurs 7
Vad är egentligen en klassiker och vems
litteraturföreställningar är det egentligen som förs vidare till nästa generation?
Begreppet Klassiker kan man vrida och vända på, själv gillar jag Mark Twains
definition: Klassiker är en bok som folk berömmer men ingen läser.
Eftersom jag ibland berättar sagor för barn så vet jag att
många lärare förfasas över bristen på intresse för vårt kulturarv. Inte sällan
är det just den aspekten man vill adressera, en liten bildningsdag kring gamla
tiders tro. För bibliotekarien kan sagan vara en levande konstform och inte
nödvändigtvis en stillsam lektion i forntida folktro.
Lärarens föreställningar om klassiker är ofta baserad på vad
denne själv läst i skolan, till råga på det så finns dubbelt tilltal även här i
vad man brukar benämna som strykningarnas kanon, där man ibland väljer
bort litteratur som man tycker är olämplig för ungdomar.
I en föreläsning för årskurs 7 utgick vi från klassiker som återkom i ungdomslitteraturen och serier, med ett tillhörande kahoot där jag hade klippt in serieversioner av klassisk litteratur. Detta blev väldigt uppskattat, och det blev en rolig och givande diskussion om litteratur.
I en föreläsning för årskurs 7 utgick vi från klassiker som återkom i ungdomslitteraturen och serier, med ett tillhörande kahoot där jag hade klippt in serieversioner av klassisk litteratur. Detta blev väldigt uppskattat, och det blev en rolig och givande diskussion om litteratur.
måndag 2 januari 2017
Arbeta pedagogiskt med serier
Inför kommande arbete med serier i skolan så är det viktigt
att det hos bibliotekarien har en medvetenhet om både innehåll, form samt
vilket text till bildförhållande serien har. Detta är förstås beroende på till
vilken åldersgrupp serien vänder sig till och hur läsvana dom är. En av de stora styrkorna med serier är att
det är ett åldersöverskridande medium. Det är också, till viss del, oberoende
av läsförmåga vilket gör att man kan få ingång ett samtal kring litteraturen
vilket i sin tur kan sporra de elever som vanligtvis inte deltar till att vara
delaktiga i en litterär diskussion. För små barn kan det vara en ingång till
litteraturen, för dem som kämpar med ord kan man skapa intresse för
berättelser.
Helena Magnusson, forskare och litteraturvetare vid
Stockholms universitet; definierade serier som ”En överblickbar sekvens av
orörliga berättande bilder, där bild och eventuell samhörande text står i
direkt kontakt” det är en definition vi kan använda när vi skapar en överblick
kring text och ord förhållandet (uppställningen en tolkning av Scott McClouds
Word + Image combinations)
När det gäller kombination av bilder och text så är det
viktigt att fundera kring det pedagogiska syftet för serien som man arbetar
med.
Den enklaste uppdelningen är förstås om serien är
textdominant eller bilddominant. När man
använder serier till regelrätt lästräning kan man försöka sträva efter en serie
där både bild och text berättar samma sak och där man har jämnvikt på text och
bild förhållandet i berättelsen. Vill man jobba med berättandet och har en
lässvag grupp kan man använda sig av bildominanta serier.
Man bör fundera på om bilderna berättar samma historia som
texten (parallellhistorier) eller om orden lägger till mening till bilderna. Är
orden frånskilda från texten eller en integrerad del av berättelsen (kan ord
och bild berätta en historia var för sig) och hur kan man jobba med de olika
kombinationerna?
Att använda serier som ett skönlitterärt verk som förmedlar
ett tydligt estetiskt uttryck ger möjlighet till att skapa en diskussion om
konst och litteratur där även de som inte är så lässtarka kan skapa sig en egen
uppfattning om vad dom gillar. Detta är grunden för fortsatt läsfrämjande
arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)