måndag 20 april 2015

Projektet är i full gång och presentationer har hållits för både styrgruppen och allmänheten. 


När böckerna väl börjar trilla in så märker vi att just skyltningen är och har varit ett litet problem som man kanske måste utveckla lite nya metoder för. Ett av problemen är att serierna är på tre olika ställen på biblioteket då vi har serier för vuxna, ungdomar och barn på olika ställen. I nuläget är det den bästa lösningen, vi har förstås fördelen av att vara ett relativt litet bibliotek så när ungdomarna väl vet vars serierna står så hittar man dem. 
Reflexiva fältanteckningar förs under disktid, även djupintervjuer har gjorts under helgjobb i samband med att låntagare fyllt i en kundundersökning. Det stora problemet med skyltningen är att vuxna låntagare med intresse inte vet att serierna finns, ett instagramkonto har skapats som följd av detta men det kommer att ta ett tag innan detta kommer igång.

Att använda sig av befintliga kommunikationskanaler visar sig vara den bästa. Nu förbereds bokprat och inspirationssamtal och ambitionen är att lägga upp samtliga böcker som boktips på vårt bibliotekssamarbete på webben "mina bibliotek".

torsdag 16 april 2015

Om dystopier


På läslustlektionen i dag kom Tommy förbi och pratade om dystopier. Först fick han med klassens hjälp göra en definition av genren. Han gav klassen fyra bra tips. Först pratade han en stund om klassiker som Kallocain av Karin Boye och 1984 av George Orwell. Klassen hade en del frågor och det blev en intressant diskussion.

Sedan hade han med sig två tips som rätt få kände till. Först var det Ryttarna av Mats Wahl och sedan Miss Peregrines School for Peculiar Children av den amerikanska författaren Ransom Riggs. Flera studerande tyckte det var väldigt intressant och vi plockade fram böckerna från biblioteket. Boken av Mats Wahl hade Tommy med till oss.

Läslust i allmänhet

På torsdagar har vi den lektion som vi har valt att kalla läslust. Under lektionen tar vi upp olika saker, ofta innehåller den en del tips om saker att kolla in och mer konkreta boktips. Förra gången(v 16) pratade jag (Nils) om bloggar och tv-program och podcasts som tar upp litteratur.

Det första jag tipsade om var tv-programmet Babel. Det brukar alltid vara bra innehåll med intressanta författare som kommer på besök. Vi tittade bland annat på en intervju med John Ajvide Lindqvist inför vårt besök på Littfest.

Sedan tipsade jag om bloggen bokhora.se som trots det lite uppseendeväckande namnet har mycket bra innehåll. Det är fyra tjejer som tillsammans har skapat en blogg som senare också har utvecklats till en podcast i vilken dom pratar om litteratur. Varje avsnitt har ett specifikt tema och senast så pratade de om böcker i översättning.

Den tredje grejen jag tipsade om var DN:s frågespalt "Fråga Biblotekarien" skriven av Jenny Lindh. Hon är biblotekarie till yrket och svarar på insända frågor till bloggen. Senast jag läste svarade hon en läsare som gick in och frågade om vad termen "mysig skräck" egentligen var. Hon svarade: "Mysig skräck kan vara allt ifrån H.P Lovecraft till Annie Lööfs valtal". Ljuvligt.

tisdag 7 april 2015


Fantastiska möten 

 


Det magiska ordet är ett läsprojekt för ungdomar men det kan också vara så mycket mer. Det är ett ställningstagande för en viss sorts litteratur som har lägre status och som på många sätt blivit förbisedd. Bland föräldrar är ofta den första reaktionen när man hör talas om projekt en och samma mening: "Bra, jag lärde mig själv läsa genom Fantomen/Asterix/Tintin" Men om det nu är så självklart varför används det så sällan? 


Den fantastiska kvinnan på bilden är bildlärare på renforsskolan och till min stora förtjusning också en serieläsare. Nu menar jag en riktig serieläsare, inte bara någon som har barnasinnet kvar, utan någon som vågar utveckla sin läsning och som är väl orienterad i aktuella författare och serieskapare.
Det visade sig att vi också hade en gemensam seriefavorit nämligen fables av Bill Willingham.

Varför har jag nu uppdaterat bloggen med detta? Hur ska vi använda fabels i skolan? 

Trots de uppenbara pedagogiska ingångspunkter som den serien har så är det inte det som detta inlägg handlar om utan snarare om varför jag blir så förvånad då jag möter dessa människor? Samma dag fick jag på biblioteket en förfrågan om Don Rosa serier av en 11 årig kille och samma förvåning/glädje infann sig. 


Jag tror att det har att göra med att vi serieälskare är lite isolerade och nu kommer jag till en liten poäng med projektet och mina tankar kring just serier.


För att ta till sig texter som barnen möter i läroböckerna och tidningstexter så måste man har de rätta förutsättningarna. Att använda serier som läsförståelsestrategi för att skapa både läsflyt och öka skriftspråksordförådet är vad projektet går ut på men ibland är det viktigt att påminna sig om seriernas egenvärde.

Jag tror att jag blir förvånad för att jag inte förväntar mig att gemene man ska känna till så mycket om serier.

Inom biblioteksvärlden så saknas det en vilja att lyfta fram just serier, även så på kultursidorna. Jag tycker att det är fantastiskt att en kille på 11 år ens kan nämna en serieförfattare men egentligen borde detta vara ganska självklart?

Om man skulle be en vuxen låntagare nämna två ryska författare så skulle man antagligen nämna Tolstoj och Dostojevskij utan att för den sakens skull vara särskilt intresserad av rysk litteratur. Det är helt enkelt två författare som finns i det allmänna medvetenhet. Mest troligt skulle man inte få svaret i form av författarnamn utan snarare ”han som skrev brott och straff” samt ”krig och fred ”. Är dessa herrar fortfarande aktuella? Givetvis det är en av värdlitteraturens stora författare. Har dom sin givna plats i biblioteket? Givetvis.

Frågar man två barn om två Kalle Anka författare så lär man får två självklara svar. Carl barks och Don Rosa (även om samma princip gäller här, man kanske snarare känner till berättelserna). Är dessa herrar fortfarande aktuella? Givetvis, kanske inte av samma kaliber som Dostojevskij men otvivelaktigt har dom satt avtryck på vår och framförallt barnens litteratur och populärkulturshistoria. Har dom sin givna plats på biblioteket?

Det är det som är frågan. Kanske på dom stora biblioteken men i skolbiblioteken så lyser dom med sin frånvaro.

Biblioteken måste bli duktigare på att lyfta fram serier både i skyltning och på sina webbplatser och i sociala medier.



Skolbiblioteken måste köpa in aktuella och relevanta serier i sitt bestånd.  

När man hela tiden möts av intresserade människor (här på bilden en ungdom som själv visar upp sina alster) bör förvåningen i stället ligga i varför serier är så förbisett?

Efter detta möte så beslutade jag mig för att genast skriva om Bill Willinghams serie fabels på vårt bibliotekssamarbete på webben. 
http://www.minabibliotek.se/148342/fables

Jag vill också uppmana skolbiblioteken att se över sitt seriebestånd. 


måndag 6 april 2015

Förra veckan var en intensiv vecka för projektet. Det intressantaste som hände var kanske en föreläsning om science fiction som riktade sig mer mot pedagogerna än till ungdomar. Undertecknad är kanske mer van att prata till den senare kategorin samt att använda mig av populärkulturella referenser som spel och serier när jag försöker hitta någon sorts gemensam grund men när jag vänder mig mot pedagoger, som dessutom kanske inte har det naturliga intresset, så är jag tvungen att byta taktik. 



Frågor som jag ställde mig var vad är science fiction? Vilka funktioner fyller det för läsarna. Vad säger det om utövarna av kulturen? Varför ser vi ett ökat intresse för science fiction just nu? Kan det finnas några fördelar med att använda just den här litteraturen med ungdomar?

Jag beslutade mig för att utgå från sagor och visa likheterna i berättelsen om Oidipus och den första science fiction romanen Frankenstein. Min fasta övertygelse är att litteraturen har samma funktion som myten och sagorna nämligen att hjälpa människan att komma tillrätta med sina problematiska villkor i världen. Samma funktion som gör att vissa sagor överlever i hundratals år kan man applicera på återkommande populärkulturella fenomen som till exempel Star Trek.

Vad som gör science fiction särskilt intressant är just att
,precis som  sagor, tar science fiction tar upp universella, existentiella problemen men förpackar dem i ett för människan lätthanterligt sätt.



Jag gick igenom ursprunget till science fiction och pratade om ambivalensen till forskning och vetenskapen samt vad som är karakteristiskt för just genren. Det som jag tyckte att det var viktigast att visa är att science fiction lär oss är att det är i vår makt att ändra saker och det är en viktig poäng för dagens ungdomar. Responsen från lärare och pedagoger var faktiskt att dom tyckte att själva orienteringen kring genren var det intressantaste. Vi bokade faktiskt in en repris på denna föreläsning som kommer att hållas på Renforsskolan.