Liten fundering kring vår skyltning

Populärkulturen följs av en viss kommersialism som kanske inte bör uppmuntras allt för mycket. Även om man inte vill använda sig av samma forskningsteorier som detaljhandeln så har det hos mig väckts många funderingar kring vår skyltning på biblioteken. En skillnad är att vi på biblioteket vill framhålla litteratur (i mitt fall ofta en hel genre) men att låta besökarna skapa egna uppfattningar om den. När det gäller att få ungdomar att bli inspirerade av läsning så tror jag att många bibliotek skulle må bra av att se över sin skyltning. När det gäller barn så är skyltningen oftast helt fantastisk som den här bilden från Skellefteå:

Det är dock inte alltid lika genomtänkt på ungdomssidan. På bilden längst upp har jag hämtat lite skyltning från en spelbutik som med lite klipp och klister (plockar bort produktnamnen) blir en helt gratis läsinspirerande bakgrund till sciencefictionhyllan.
 Jag tror inte man ska underskatta skyltningen på skolbibliotek. Jag tror att beslutet att undersöka en hylla eller besluta sig om att låna en bok i stor uträckning sker spontant på plats. I mitt fall handlar det ibland om att visa att sådan litteratur som är kopplad till andra intressen faktiskt finns på biblioteket.







 Här nedan kommer lite andra inspirerade bilder (en del tagna från nordsken serier och film festival, en del från vårt bibliotek i Vindeln)

Samarbete mellan skola och bibliotek

Under styrgruppsmötet tog beslut om att fortsätta bibliotekets och lärarnas samrådssamtal. Hittills har tre samrådssamtal skett under lärarnas planeringstid samt ett öppet där föräldrar var inbjudna. Syftet var initialt att sprida information om projektet och att utöver styrelsemötet ge lärare och berörda en insyn i processen så man på ett tidigt stadium kan vara med och påverka.

Under samrådssamtalen har också samarbetet mellan bibliotek och skola diskuterats, i generella termer, inte specifikt för just Renforsskolan. På många ställen upplever man samarbetet mellan skola och bibliotek har ganska stora möjligheter att förbättras och utvecklas. Problemet är att det är två olika yrkeskompetenser som ska mötas och viss förståelse saknas från båda hållen. Bibliotekarien kan uppleva att lärarna saknar förståelse för vad bibliotekarien egentligen gör och uppfattar denna som en överbetald ica kassör. Lärarna tycker att bibliotekarien saknar förståelse för den planering som krävs samt stress och arbetsbördan som lärarna faktiskt har. Bibliotekarien upplever att man erbjuder och att lärarna är sena på att ”nappa” osv osv.

Lösningen på detta är nästan banalt enkel, billig och okomplicerad men samtidigt är det kanske den viktigaste insikten som jag kommer att skriva i den här bloggen.

Samarbetet är beroende på bibliotekariens delaktighet i skolan och planeringen.

För att få denna delaktighet krävs en dialog.

Genom samrådssamtalen så har jag fått inblick i planeringen på skolan samtidigt som lärarna fått en förståelse för hur vi arbetar och vad vi vill arbeta med. Precis som med projektet så kan arbetssättet och metod byta riktning med det är också det som får samarbete mellan skola och bibliotek att blomstra. Svaret på gåtan är egentligen något så enkelt som dialog och en viss arbetstid avsatt till möten. Att som skolbibliotekarie hålla sig uppdaterad om vad som sker i undervisningen är A och O.

En del kanske har märkt att jag bytt prefix i texten, skol bibliotek och folk bibliotek kan ses om två olika saker? Det finns såklart en skillnad mellan folkbibliotek och skolbibliotek men den här texten riktar sig åt de om nu vill utveckla den pedagogiska verksamheten och personligen så ser jag det som en mycket viktigt del av bibliotekens framtid, särskilt folkbiblioteken i närområdet. Jag vill utveckla min roll för att kunna stödja eleverna på skolan. För att jag ska göra detta krävs det att jag drar åt samma håll som övrig pedagogisk personal. För att jag ska få insikt om detta kräv delaktighet. Nästan som 1+1=2

I ett vidare perspektiv så kan jag se att ansvarsfördelning och, den ständiga elefanten i rummet, ekonomin kan komma att skapa problem men innan man målar fan på väggen måste man först ha en vägg. Många bibliotek ligger i riskzonen för att reduceras till de primära basfunktionerna, vad detta beror på blir ett annat blogginlägg, men personligen har jag med hjälp av kulturrådet fått den lilla extra arbetstiden och medlen för att visa skolan och politiker hur ett vidare bibliotekssamarbete skulle kunna se ut.

Ett konkret exempel på samarbete är nu när jag tillsamman med en lärare har hand om en liten grupp som behöver extra hjälp med skolarbetet, motivation och läsning. Ett annat är bokprat och inspirationssamtal för eleverna. Vad jag inte trodde det skulle finnas intresse för är boksamtal och vidareutbildning för lärarna men detta har också blivit inbokat. För varje sak jag väljer att göra finns det andra viktiga förlag som måste väljas bort. När man pratar om bibliotekens framtid är det dessa andra förslag som ibland kommer mig till sinnes, det finns en enorm utvecklingspotential för biblioteken och vill vi så finns också en blomstrande framtid i samarbetet mellan skola och bibliotek.

Att jobba normkritiskt

Det är viktigt att ha på sig sina normkritiska glasögon när man jobbar med litteratur överhuvudtaget , då det gäller science fiction och fantasy i synnerhet. Då man på senare tid uppmärksammat hur bilderböcker förhåller sig till könsroller och stereotyper så har man på biblioteket ett en ganska stor ökning av böcker som problematiserar detta. Särskilt böcker med normbrytande flickor.

Vad som saknas är en liknande debatt kring serier/science fiction och fantasy.

Vad som saknas är också mångfald bland mans och pojkkaraktärerna.

Det är inte det att litteraturen saknas, snarare att den inte lyfts fram på samma sätt.


När det gäller serier så finns en ganska stort utbud av självbiografiska feministiska serier, så stort att det ofta är en egen genre som på många bibliotek är lika stort som det övriga utbudet. Det är positivt, dock bör man inte se det som ett frikort att slippa ta upp ämnet i då det gäller övriga serier. En självbiografisk serie har lite att göra med äventyrsserierna. Problemet är att många ser serier som en genre och inte ett medium som innehåller massa olika genrer och vi behöver diskussionen även där.

Biblioteken behöver uppdatera sin kompetens. Josefin Westerborg hade på seriemässan Nordsken en föreläsning om nördfeminism, en föreläsning jag gärna sett fler kollegor på.

Ett bra exempel som på ett personligt sätt problematiserade hur vi ser på kvinnor inom de subkulturer som jag är i kontakt med.

Vi på biblioteken har tyvärr en bit att gå innan vi ens kan utveckla ett normkritiskt arbetssätt kring de här genrerna, först måste kompetensen höjas och debatten föras. I följande bokprat så tog jag stöd i Josefins utgångspunkt, att när fantasin är det som sätter gränsen så finns det ingen anledning att vara tvungen att förhålla sig till traditionella könsroller. Detta resonemang skulle i sådana fall betyda att genrer som science fiction som ifrågasätter vårt samhälles förhållande till tekniken och normer och fantasy där man är fri att skapa vilka förutsättningar man vill borde vara de mest lämpade om man vill ta upp dessa frågor med ungdomar.

Böcker som jag själv använt mig av (köpt in och bokpratat, samt ett förslag på bokcirkel finns) :

Batwoman: Helt enkelt en typisk superhjälteserie fast huvudpersonen är homsexuell (och kvinna)

2312 av Kim Stanly Robinson. Mänskligheten har lämnat könsstrukturer bakom sig, kärlek i rymden mellan en kvinna från merkurius som är född i en mans kropp och en androgyn hen från saturnus.

Mörkrets vänstra hand av Urula Le guin: Folket på planeten vinter är byter kön under vissa perioder.

Sword princess Amaltea av  Natalia Batista (manga): Utspelar sig i en värld där man vänt på könsrollerna

Samt favoriten The Authority av Mark Millar (på tal om att problematisera manliga könsstereotyper)