Professionell fanfiction

Egentligen har eget skapande aldrig varit så populärt och haft så stora möjligheter som nu. Det är många som både läser och skriver fanfiction. Fanfiction är, för er som missat det, helt enkelt när man skriver berättelser och äventyr kring redan etablerade världar. Ett av de absolut tidigaste exemplen torde vara Spockanalia , en startrek-tidning där man publicerade läsarnas skrivna äventyr och som kom redan 1967 . Antagligen går rötterna djupare än så. Är kanske John Miltons Det förlorade paradiset som kom redan 1667 en form av fanfiction? Om någon nu satte kaffet i halsen så behöver man inte dra en tydlig linje annat än att det handlar om fortsättningshistorier eller fördjupningar av redan etablerade karaktärer eller världar. Om man vill komplicera det hela så finns det numera någon sorts professionell fanfiction där en redan etablerad författare får skriva en fortsättning eller fördjupning och det räknas som kanon.

Tidigare har en litterär kanon varit en samling verk som ansetts vara nominerande, numera är snarare, i en litterär bemärkelse, de litterära verk som under en viss tid är föremål för forskning och hålls aktuella genom nyutgåvor. I den betydelse som den har här, och som är intressant för oss, så är det synonymt med den officiella versionen av berättelsen.  

Detta innebär faktiskt att man från officiellt håll accepterar och säljer fanfiction. För att exemplifiera: Både Sherlock Holmes och Poirot är kända karaktärer vars författare inte längre finns men vars ”kanon” styrs av ett dödsbo. 2011 kom boken The House of Silk  av den brittiska författaren Anthony Horowits. På bokens omslag kunde man läsa att detta minsann var officiell kanon, det var dock inte den första boken som använde detta reklamtrick. Både Caleb Carr’s The Italian Secretary och Lyndsay Faye’s Dust and Shadow har räknats som officiell kanon. Spohie Hannah blev kontrakterad att skriva monogrammorden” ett nytt äventyr med den populäre Hercule Poirot.

Sen finns det professionella författare som skriver eller har skrivit fanfiction som inte är kanon. Det mest uppenbara exemplet här är förstås den kände och uppskattade författaren Nikolaj Daniilovitj Perumov som skrivit en fortsättning på Tolkiens sagan om ringen.

Fanfiction är ett sätt att vara delaktig i skapandet, det är också något som rör sig över olika medier. Det enklaste exemplet är förstås ungdomar som skriver fanfiction kring dataspel men givetvis finns det fanfiction baserat på rollspel (Höstmörkrets drakar av Margaret Weis och Tracy Hickman bara för att ta ett exempel). Tv-serier är givetvis också populära och nästan som att man kan upptäcka bokens fördelar mot dess digitala motsvarighet (oj, den behöver inte laddas) kan man upptäcka att spelet eller filmen som du fantiserat om att göra kanske kan skrivas som en bok utan krav på programmering eller specialeffekter

Detta är relevant för biblioteket för att:

1.      Gränserna kring hur man ser på fanfiction har luckrats upp. Detta är både motivation till den som skriver samt något ganska okänt för biblioteken att utforska.

2.      Fanfiction rör sig över olika medier.

3.      Tekniken gör att man lättare kan sprida och trycka det man skriver.

 Fanfiction kommer att bli populärare och vi måste revidera vårt förhållande till det på biblioteken.  Framförallt när mycket skapande sker på nätet.