Inverterat boksamtal

Detta inlägg höll på att bli inlägget som aldrig skrevs, ändå är den i sin enkelhet en viktig metod att förmedla. Vissa självklarheter tar man för givet, som att ju mer man läser desto skickligare blir man. Detta är självklart för skolan men någon jag skulle kunna problematisera som kulturförmedlare (det är också viktigt vad man läser) men om vi håller oss till läsutveckling ur skolans perspektiv så torde det vara det mest grundläggande antagandet då det gäller läsfrämjande arbete.

Många läsforskare menar att skoltiden inte räcker till ( här kan jag hänvisa till God läsutveckling. Kartläggning och Övningar  (Lundberg & Herrlin 2004).

Ungdomar måste alltså utöver kraven från skolan motiveras att läsa skönlitteratur hemma.

Motivationen är en viktig faktor, kanske den viktigaste.

En skolbibliotekaries uppgift kan vara att undersöka behoven och analysera svårigheter i undervisningen och utforma åtgärder, inte bara hos särskilda individer och grupper, utan även på organisationsnivå. En skolbibliotekarie är alltså klistret som utifrån elevernas eget intresse, med insikt i fritiden, analyserar hur man bäst ska motivera eleverna att läsa skönlitteratur.

Hur får man bäst översikt över elevernas läsvanor och intressen samtidigt som man bli delaktig i undervisningen? Jo, man jobbar med inverterat bokprat.

Inverterat bokprat är något så enkelt som att man sitter med på svensklektionernas bokprat i vilken form nu läraren använder dem. Motsatsen till bokprat dvs boklyssning. Att man som bibliotekarie lyssnar på elevernas bokprat snarare än att man bokpratar själv kan kännas lite ovant. Blir det en bokdiskussion är man givetvis delaktig och kan bidra men i huvudsak är det en omvärldsbevakning. Dialogen med ungdomarna ska man förstås ta tillvara på.  

Kanske är det självklart att man jobbar så? Själv så gjorde jag det första gången på min lunch för att eleverna bjöd in mig, dock är det väl investerad arbetstid. Ingen förberedelse krävs. Man kan avsätta tex. 30 minuter i veckan och få ut så mycket av det.

Förutom att man kartlägger ungdomarnas intressen och läsvanor så är det:

Ett naturligt sätt att få en närhet till biblioteket.

En möjlighet att träffa de ungdomarna som inte är biblioteksbesökare, och dessutom göra det i dialog (om kultur)

Man får en unik position som läsförmedlare då man, till skillnad från läraren, har ett uppdrag att främja läslust, inte läsförmåga.

Man har möjlighet att återkoppla på biblioteket och lyfta de barn som faktiskt läser.

Man får utöver detta väldigt bra boktips. Inverterat bokprat är något du borde prova på. Kolla med din närmaste svenskalärare och fråga om du får ta med dig kaffekoppen och njut av att vara den som är tyst en stund.