Lajv och Rollspel sagans efterträdare

Planeringen för hösten är i full gång och även under sommaren så har vi undersökt möjligheten att jobba pedagogiskt med sagor. Populärkulturen som vi jobbar med har drag av myt och mytens berättartradition. Med sagan kan man undersöka andra funktioner. De flesta kulturer gör ingen större skillnad på saga och myt. Tyskan använder ordet ”sage” för saga, ”Märchen” för folksaga. Både Engelskan och  Franskan använder mindre definierade termer som tex. engelskans ”Fairytale”.

Själv så tycker jag mig se en stor skillnad och en poäng i att tydligare definiera saga och myt. Vill man dra paralleller med nya myter så är t.ex. Batman (eller Beowulf om man vill ta en klassisk myt) både namngiven och satt i en historisk eller fiktiv kontext. Rödluvan är snarare en symbolisk beskrivning precis som Askungen. Sagan använder sig till större del av symbolik.  Sagan tvekar inte att ta upp mänskliga universelle problem förpackade på ett väldigt enkelt sätt. Sagor är till för barn, även om vuxna kan ta till sig dessa och själva kärnan i sagan är att temat är förpackat i sagans form som alla kan förstå.

När vi pratat sagor för lite äldre barnen så vill lärarna gärna att man sätter fokus på den lokala historien samt ger barnen (och ungdomarna) en möjlighet att ta del av vår sagotradition. Förskolan skulle jag föreslå att använda sagopedagogik när man arbetar tematiskt och det finns stora möjligheter att jobba in läroplanens mål i detta.

I projektets regi vill jag försöka utveckla en annan sagospecifik egenskap. Under en berättardag på hembygdsgården i vindeln så var det en grupp som var särskilt intresserade av att själva vara delaktiga i sagan. Ofta gör detta lärarna som följer med lite nervösa och man hyschar eleverna en aning. Man utgår ifrån att jag vill berätta sagan ifrån dess nedtecknade stagnerade form, men detta är egentligen ingen självklarhet. Sagan i sin ursprungliga form är mer rörlig, nästan en upplevelsebaserad uttrycksform.  Vi har tidigare haft en barnteater på biblioteket där man ritade en fyrkant och skapade en ”scen” som fungerade som en magisk bubbla. Man försökte få barnen delaktiga i föreställningen men problemet är att publiken sitter utanför bubblan. Där teater har svårigheter och begränsningar kan sagan lyckas och det är nu ni får en förklaring till rubriken.

 

Lajv är på många sätt sagans efterträdare när det gäller gemensamt berättande och det vore intressant att tydligare korsbefrukta dem. Alla deltagare är aktiva subjekt och man följer inget skrivet manus (som teatern) men man kan hålla sig till förenklade tematiska berättelser. Rörligheten i sagan kan användas pedagogiskt på flera sätt. Man kan arbeta med värdegrunder och normer i en dialog med barn/ungdom och utgå från deras intresse och perspektiv.  Bara för att ta ett exempel som kanske skulle passa äldre ungdomar så har ”nörd på pride” och Blackbox Malmö gjort ett lajv om sex och kärlek:

http://spelkult.se/screwing-the-crew-ett-blackboxlajv-om-oppna-forhallande-svek-karlek-och-sex/

Blackbox en kombination av en traditionell pjäs som korsas med den fria lajvformen. Är det något för biblioteken?

De traditionella rollspelen med tärning och papper hämtar både inspiration från sagans värld och ibland ganska handfast från sagan:

http://spelkult.se/sagan-blir-spel-i-aventyr/

Sagan är i sin natur interaktiv, med hjälp av rollspel och lajv kan man förstärka den funktionen. Jag tror att detta skulle inspirera till eget skapande och faktiskt öka intresset för både läsning och bildning beroende på vilka teman man använder sig av.