torsdag 8 september 2016

Inverterat boksamtal


Detta inlägg höll på att bli inlägget som aldrig skrevs, ändå är den i sin enkelhet en viktig metod att förmedla. Vissa självklarheter tar man för givet, som att ju mer man läser desto skickligare blir man. Detta är självklart för skolan men någon jag skulle kunna problematisera som kulturförmedlare (det är också viktigt vad man läser) men om vi håller oss till läsutveckling ur skolans perspektiv så torde det vara det mest grundläggande antagandet då det gäller läsfrämjande arbete.
Många läsforskare menar att skoltiden inte räcker till ( här kan jag hänvisa till God läsutveckling. Kartläggning och Övningar  (Lundberg & Herrlin 2004).
Ungdomar måste alltså utöver kraven från skolan motiveras att läsa skönlitteratur hemma.
Motivationen är en viktig faktor, kanske den viktigaste.
En skolbibliotekaries uppgift kan vara att undersöka behoven och analysera svårigheter i undervisningen och utforma åtgärder, inte bara hos särskilda individer och grupper, utan även på organisationsnivå. En skolbibliotekarie är alltså klistret som utifrån elevernas eget intresse, med insikt i fritiden, analyserar hur man bäst ska motivera eleverna att läsa skönlitteratur.
Hur får man bäst översikt över elevernas läsvanor och intressen samtidigt som man bli delaktig i undervisningen? Jo, man jobbar med inverterat bokprat.
Inverterat bokprat är något så enkelt som att man sitter med på svensklektionernas bokprat i vilken form nu läraren använder dem. Motsatsen till bokprat dvs boklyssning. Att man som bibliotekarie lyssnar på elevernas bokprat snarare än att man bokpratar själv kan kännas lite ovant. Blir det en bokdiskussion är man givetvis delaktig och kan bidra men i huvudsak är det en omvärldsbevakning. Dialogen med ungdomarna ska man förstås ta tillvara på.  
Kanske är det självklart att man jobbar så? Själv så gjorde jag det första gången på min lunch för att eleverna bjöd in mig, dock är det väl investerad arbetstid. Ingen förberedelse krävs. Man kan avsätta tex. 30 minuter i veckan och få ut så mycket av det.
Förutom att man kartlägger ungdomarnas intressen och läsvanor så är det:
Ett naturligt sätt att få en närhet till biblioteket.
En möjlighet att träffa de ungdomarna som inte är biblioteksbesökare, och dessutom göra det i dialog (om kultur)
Man får en unik position som läsförmedlare då man, till skillnad från läraren, har ett uppdrag att främja läslust, inte läsförmåga.
Man har möjlighet att återkoppla på biblioteket och lyfta de barn som faktiskt läser.
Man får utöver detta väldigt bra boktips. Inverterat bokprat är något du borde prova på. Kolla med din närmaste svenskalärare och fråga om du får ta med dig kaffekoppen och njut av att vara den som är tyst en stund.
 
 

onsdag 7 september 2016

Populärkultur i medieplaneringen


Projektet har gett både tid och reflektion kring användandet av populärkultur på biblioteket och så här kan analysen se ut när vi ser över specifika hyllor. Här är det engelskahyllan för ungdom som ses över . Detta är egentligen inte från medieplanen utan från vårt medomfattande interna dokument (som medieplanen baseras på)

Biblioteket har ett stort urval av korta böcker för lästräning samt populära böcker ungdomsböcker som Harry Potter. Vi har tidigare försökt att röra oss ifrån en alltför kanoniserad litteratur som vi upplever inte problematiseras av skolan. Vårt urval tar hänsyn till det att den traditionella kulturarvsförmedlingens urval skett av en kulturelit, en homogen grupp från liknande kulturell bakgrund och böckerna som används på engelska lektionerna bör snarare reflektera ett modernt språkbruk. Eftersom skolan är den stora målgruppen så måste man även här utgå från läroplanen.  Där det står att eleven ska:

”reflektera över livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och delar av världen där engelska används.”

Vi bör alltså se över vårt bestånd så att berättelserna speglar detta bättre.

Vårt projekt det magiska ordet har undersökt urvalet från ett populärkulturellt perspektiv. Engelskan är det viktigaste kommunikationsspråket inom populärkulturen, och populärkulturen ger en unik möjlighet att sätta sig själv i relation med världen, så har en del av urvalet utnyttjat populärkulturella fenomen där man har tagit avstamp i unga människors mediavanor.

Ett noggrant urval där man delvis använt sig av goodreads och reddit har resulterat i punktinköp baserat på populärkulturella företeelser, detta ska byggas ut med hjälp av prisbelönta och ibland kontroversiella ungdomsböcker som tar upp ungdomsfrågor och utspelar sig på olika delar av världen.

Satsningen ska utvärderas i kommande medieplan.
Bild på inköp och funderingar kring dessa kommer senare i bloggen

tisdag 6 september 2016

Professionell fanfiction


Egentligen har eget skapande aldrig varit så populärt och haft så stora möjligheter som nu. Det är många som både läser och skriver fanfiction. Fanfiction är, för er som missat det, helt enkelt när man skriver berättelser och äventyr kring redan etablerade världar. Ett av de absolut tidigaste exemplen torde vara Spockanalia , en startrek-tidning där man publicerade läsarnas skrivna äventyr och som kom redan 1967 . Antagligen går rötterna djupare än så. Är kanske John Miltons Det förlorade paradiset som kom redan 1667 en form av fanfiction? Om någon nu satte kaffet i halsen så behöver man inte dra en tydlig linje annat än att det handlar om fortsättningshistorier eller fördjupningar av redan etablerade karaktärer eller världar. Om man vill komplicera det hela så finns det numera någon sorts professionell fanfiction där en redan etablerad författare får skriva en fortsättning eller fördjupning och det räknas som kanon.

Tidigare har en litterär kanon varit en samling verk som ansetts vara nominerande, numera är snarare, i en litterär bemärkelse, de litterära verk som under en viss tid är föremål för forskning och hålls aktuella genom nyutgåvor. I den betydelse som den har här, och som är intressant för oss, så är det synonymt med den officiella versionen av berättelsen.  

Detta innebär faktiskt att man från officiellt håll accepterar och säljer fanfiction. För att exemplifiera: Både Sherlock Holmes och Poirot är kända karaktärer vars författare inte längre finns men vars ”kanon” styrs av ett dödsbo. 2011 kom boken The House of Silk  av den brittiska författaren Anthony Horowits. På bokens omslag kunde man läsa att detta minsann var officiell kanon, det var dock inte den första boken som använde detta reklamtrick. Både Caleb Carr’s The Italian Secretary och Lyndsay Faye’s Dust and Shadow har räknats som officiell kanon. Spohie Hannah blev kontrakterad att skriva monogrammorden” ett nytt äventyr med den populäre Hercule Poirot.

Sen finns det professionella författare som skriver eller har skrivit fanfiction som inte är kanon. Det mest uppenbara exemplet här är förstås den kände och uppskattade författaren Nikolaj Daniilovitj Perumov som skrivit en fortsättning på Tolkiens sagan om ringen.

Fanfiction är ett sätt att vara delaktig i skapandet, det är också något som rör sig över olika medier. Det enklaste exemplet är förstås ungdomar som skriver fanfiction kring dataspel men givetvis finns det fanfiction baserat på rollspel (Höstmörkrets drakar av Margaret Weis och Tracy Hickman bara för att ta ett exempel). Tv-serier är givetvis också populära och nästan som att man kan upptäcka bokens fördelar mot dess digitala motsvarighet (oj, den behöver inte laddas) kan man upptäcka att spelet eller filmen som du fantiserat om att göra kanske kan skrivas som en bok utan krav på programmering eller specialeffekter


Detta är relevant för biblioteket för att:

1.      Gränserna kring hur man ser på fanfiction har luckrats upp. Detta är både motivation till den som skriver samt något ganska okänt för biblioteken att utforska.

2.      Fanfiction rör sig över olika medier.

3.      Tekniken gör att man lättare kan sprida och trycka det man skriver.


 Fanfiction kommer att bli populärare och vi måste revidera vårt förhållande till det på biblioteken.  Framförallt när mycket skapande sker på nätet.

måndag 5 september 2016

Lajv och Rollspel sagans efterträdare



Planeringen för hösten är i full gång och även under sommaren så har vi undersökt möjligheten att jobba pedagogiskt med sagor. Populärkulturen som vi jobbar med har drag av myt och mytens berättartradition. Med sagan kan man undersöka andra funktioner. De flesta kulturer gör ingen större skillnad på saga och myt. Tyskan använder ordet ”sage” för saga, ”Märchen” för folksaga. Både Engelskan och  Franskan använder mindre definierade termer som tex. engelskans ”Fairytale”.

Själv så tycker jag mig se en stor skillnad och en poäng i att tydligare definiera saga och myt. Vill man dra paralleller med nya myter så är t.ex. Batman (eller Beowulf om man vill ta en klassisk myt) både namngiven och satt i en historisk eller fiktiv kontext. Rödluvan är snarare en symbolisk beskrivning precis som Askungen. Sagan använder sig till större del av symbolik.  Sagan tvekar inte att ta upp mänskliga universelle problem förpackade på ett väldigt enkelt sätt. Sagor är till för barn, även om vuxna kan ta till sig dessa och själva kärnan i sagan är att temat är förpackat i sagans form som alla kan förstå.

När vi pratat sagor för lite äldre barnen så vill lärarna gärna att man sätter fokus på den lokala historien samt ger barnen (och ungdomarna) en möjlighet att ta del av vår sagotradition. Förskolan skulle jag föreslå att använda sagopedagogik när man arbetar tematiskt och det finns stora möjligheter att jobba in läroplanens mål i detta.

I projektets regi vill jag försöka utveckla en annan sagospecifik egenskap. Under en berättardag på hembygdsgården i vindeln så var det en grupp som var särskilt intresserade av att själva vara delaktiga i sagan. Ofta gör detta lärarna som följer med lite nervösa och man hyschar eleverna en aning. Man utgår ifrån att jag vill berätta sagan ifrån dess nedtecknade stagnerade form, men detta är egentligen ingen självklarhet. Sagan i sin ursprungliga form är mer rörlig, nästan en upplevelsebaserad uttrycksform.  Vi har tidigare haft en barnteater på biblioteket där man ritade en fyrkant och skapade en ”scen” som fungerade som en magisk bubbla. Man försökte få barnen delaktiga i föreställningen men problemet är att publiken sitter utanför bubblan. Där teater har svårigheter och begränsningar kan sagan lyckas och det är nu ni får en förklaring till rubriken.

 

Lajv är på många sätt sagans efterträdare när det gäller gemensamt berättande och det vore intressant att tydligare korsbefrukta dem. Alla deltagare är aktiva subjekt och man följer inget skrivet manus (som teatern) men man kan hålla sig till förenklade tematiska berättelser. Rörligheten i sagan kan användas pedagogiskt på flera sätt. Man kan arbeta med värdegrunder och normer i en dialog med barn/ungdom och utgå från deras intresse och perspektiv.  Bara för att ta ett exempel som kanske skulle passa äldre ungdomar så har ”nörd på pride” och Blackbox Malmö gjort ett lajv om sex och kärlek:

http://spelkult.se/screwing-the-crew-ett-blackboxlajv-om-oppna-forhallande-svek-karlek-och-sex/

Blackbox en kombination av en traditionell pjäs som korsas med den fria lajvformen. Är det något för biblioteken?

De traditionella rollspelen med tärning och papper hämtar både inspiration från sagans värld och ibland ganska handfast från sagan:


Sagan är i sin natur interaktiv, med hjälp av rollspel och lajv kan man förstärka den funktionen. Jag tror att detta skulle inspirera till eget skapande och faktiskt öka intresset för både läsning och bildning beroende på vilka teman man använder sig av.

tisdag 14 juni 2016

Kulturummet del 2



 
 
 
Det finns en tanke om inspirationsrum på biblioteket. Traditionellt sker där sagoberättande eller sång eller teater men vi ville undersöka möjligheterna för ett rum som utgår från forskningen kring ungas mediavana och med den prioriterade målgruppen ungdomars perspektiv.  Just nu är det i en enda röra men det fysiska utrymmet är viktigt och tanken är att vi ska skapa ett rum som ska ge utrymme för nya upplevelser av nya medier. Tanken är att man ska erbjuda en upplevelse även för de äldre besökarna så småningom. Det är inte helt säkert att det går att genomföra men tanken är att vi till hösten ska undersöka möjligheterna till Viritual Reallity på biblioteket.  En aktivitet som vi hoppas kunna leda nya möten och erfarenheter. Men just nu ser det kanske lite långt borta.

 

Tanken med rummet är att det ska ta startpunkt ifrån ungdomarnas egna erfarenheter men sedan uppmuntra till eget skapande.

tisdag 7 juni 2016

Kulturrummet


Den lilla biblioteksfilialen i Hällnäs utökar sina öppettider men det fysiska rummet expanderar också. Rummet ska spegla bibliotekets roll som experimenterande kultur och kunskapsorganisation. Utbudet ska spegla ungdomarnas efterfrågan på media samtidigt ska utbudet leva upp till bibliotekets värdegrund. Biblioteket är en prioriterad mötesplats för många ungdomar och med små medel har biblioteket utvecklas med en övergripande vision om ett öppnare bibliotek.
 
                       Två ungdomar från biblioteksrådet i färd med att inreda det nya kulturrummet
 
Ett mindre biblioteksråd har skapats och ungdomarna har varit delaktiga i både utbud och media planering inom ramarna för de väldigt små medel biblioteket har haft tillgängliga. Ett stort utbud av serier finns, både för utlån och läsning på plats. En större delaktighet i planeringen har visat sig ha en positiv effekt på engagemanget för biblioteket. Biblioteksrådet har haft ett öppna och informella möten.
 
En uppsats av Evelina Häggmark "Det informella elevinflytandets förutsättningar" har inspirerat till utformingen av biblioteksrådet i det första steget och finns att ladda ner här:
 
Kulturen ska göras tillgänglig för alla, särskilt riktar vi oss mot våra prioriterade målgrupper. Finansieringen kommer från privatpersoner och kulturintresserade , särskilt spel och serieintresserade, som vill stödja bibliotekets arbete med att utvidga kulturbegreppet.

Rummet är tänkt att fungera som en samlingspunkt för öppen verksamhet riktad till ungdomar och att denna inte ska inkräkta på kärnverksamheten.  Rummet ska möjliggöra möten, samtal men också inspirera till läsning och information.

Steg två är att involvera skolan och koppla kulturverksamheten till läroplanen och anlägga ett källkritiskt perspektiv på den kultur och mediavärld som ungdomarna själva befinner sig i och som rummet representerar.

söndag 29 maj 2016

Helguppdatering: Omvärldsbevakning spel

Electronic Entertainment Expo, ofta förkortat som E3, är världens största tv-spels jippo. Även om industrin har ändrats och att det finns alternativ så är E3 fortfarande störst. För den tv-spelande ungdomen/vuxna/pensionären som vill följa industrin så är det ett måste. Mässan brukar hållas den andra veckan i Juni och brukar beskrivas som en "en årlig lägesrapport av den västerländska och japanska spelmarknaden" men egentligen är det nästan mer någon sorts motsvarighet till melodifestivalen för spelnördar. Memes skapas, vadslagning hålls, presentationer hånas eller hyllas. 


Ofta presenteras nyheter, både hårdvara och projekt. Nya trailers på spel och numera framförs detta med artister och uppträdanden. Microsoft, Sony och Nintendo har sina stora presskonferenser (i år verkar det vara lite oklart med Nintendos deltagande)  men också spelföretag som Bethesda, Ubisoft osv.. 

Tv-spels forumen har alltid problem med servrarna då trycket ökar från år till år. Som omvärldsbevakare kan man såklart alltid ta till sig informationen i efterhand, numera skrivs det både i Aftonbladet och Dn, men intressantast är nog att vara på plats. Digitalt om man så säger (själva den fysiska mässan är i Los Angeles). 

Lite kuriosa: Många tar ut semester eller ledighet för att följa e3, oftast är det lite knepiga svenska tider. För några år sedan var det mer vanligt att man helt enkelt ljög om orsakerna till sin ledighet då det fortfarande kändes löjligt men bara på några år har attityden ändrats. 

Jag har faktiskt fått ett seriöst förslag om att visa e3 på biblioteket. Numera följer man presskonferenser digitalt utan större problem men självklart har inte alla tillgång till detta. Givetvis finns det en social aspekt av det hela också, precis som med melodifestivalen. 

iden är egentligen inte dum? Det som stoppade det hela denna gång är kanske tiderna för konferenserna. 


https://www.e3expo.com/