Bokprat skräcksäcken

Under projektets gång har lite nya twister på bokprat utvecklas och jag ville dela med mig av ett exempel på bloggen. Detta exempel tar sin utgång i det inverterade bokpratet, där bibliotekarien lyssnar och bidrar med sin kunskap när läge ges. Det är också ett exempel på hur viktigt det är att man skapar grunden för det litterära samtalet genom att öppna upp för samtal.

Det ska nämnas att jag jobbat ganska mycket med ungdomarna och att vi har en väldigt bra relation. I detta fall var bokpratet en timme vilket är för långt i vanliga fall men fungerar bra med just den här klassen.

Inför detta bokprat så har jag fyllt en säck med böcker (på bilden en resväska) , faktiskt i flera olika genrer men eftersom vi jobbat mycket med skräck så har det blivit lite övervikt på just denna genre. Det är dock ett stort intresseområde för ungdomarna.

Tiden för förberedelse börjar vid det här laget bli ganska minimal. Jag har letat åt de absolut tråkigaste böckerna på biblioteket. Bland annat boken ”Hur du gör ditt eget papper”. När jag börjar bokpratet så låssas jag att jag blandat ihop mina papper. Om det till exempel är för 7a så låssas jag att jag trott att bokstaven är en siffra och att jag ska bokprata för 70-åringar. Det viktigaste är inte att vara rolig, utan att skapa en stämning där man vågar vara öppen, även om faktiskt både barn och ungdomar tycker att det är lite roligt. Att man försöker brukar generellt uppskattas.

Eftersom bibliotekarien i det här fallet uppenbarligen behöver hjälp så inleds en dialog, ur säcken kan man plocka upp populära böcker som de flesta känner till och på så sätt presentera dem för dem som inte läser, där drar man nytta av den pedagogik som brukar associeras till Vygotskij.  

Man ser till att fylla säcken med böcker som man kan tipsa om i likande genre så att de som läser också får läsutveckling.

Det är viktigt att låta eleverna leda samtalet men man kan gärna gå in på film och tv-spel när man tipsar om böckerna. Jag har turen att jobba tillsammans med helt fantastiska pedagoger som själva tål att skojas med lite. Jag tror att det finns många fördelar med att dra in läraren som kulturkonsument in i samtalet. Vad gillar du för skräck? Vad har du sett på tv nyligen?

Annars så utgår jag från Adian Chambers fyra bokfrågor men ju mer jag jobbar och ju säkrare jag blir på mitt eget arbetssätt desto mer litar jag på att eleverna kan föra samtalet.

Att få kritik från elever att man missar vissa böcker, genrer eller teman bör tas på största allvar, även om de framförs skämtsamt. Elevperspektivet innebär en möjlighet att ställa sig själv åt sidan som bibliotekarie, en möjlighet som lärarna kanske inte alltid har.