Att skriva ett boktips om ett tv-spel

Jag fortsätter helgens tema med ett litet boktips:

http://www.minabibliotek.se/152763/the-witcher-3-wild-hunt

Man kan fråga sig vad en låntagare som lånar spel på biblioteket är ute efter? Själv tror jag att man vill sätta spelet i ett kulturellt sammanhang. Boktipsen är inte en recession, en utbildad bibliotekarie har förhoppningsvis kunskap om att sätta spelet både i ett kulturellt sammanhang och, om man vill,  i ett litterärt sådant?

Ett spel är ändå ett spel och man bör nämna grafik och stridssystem.

En tips är i slutändan bara ett tips men tar man yrkesroll som kulturspridare på allvar så måste man lägga ner själ och hjärta även på speltipsen. Det finns en enorm bredd på kompetensen i biblioteksvärlden och även många spelare. Jag hoppas att speltipsen på biblioteken blir fler och får lite mer substans. Som tidigare nämnt handlar det om att ta kulturen på allvar. Även om tipsen i sig inte alltid är gravallvarliga:

Biblioteken ett demokratiskt (tv-spels) rum ?

"Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling."

  http://www.regeringen.se/regeringens-politik/kultur/mal-for-kultur/

För mig är det självklart att barn och unga ska vara delaktiga i kulturen och samhällslivet. Precis som att det är viktigt att alla barn och unga som på något sätt inte har samma förutsättningar som alla andra ska få chansen att delta. 

Om biblioteket ska fungera som ett demokratiskt rum så måste det också inbjuda till möten där människor möts. Både i dialog och som kulturskapare, kanske är det med kulturen som dialogen föds? Samtidigt måste kulturen vara aktuell och en del av kulturdebatten. En del av detta kulturskapande är stark kopplat till det som sker på kickstarter eller med open access, vi lever i en spännande tid där digitalt skapande inte är så resurskrävande.

Igår skrev jag om Mario Maker på biblioteket. Anledningen till att jag tycker att det är viktigt för biblioteken att ta vara på just det skapandet är att det är förankrat i barnens egna kulturfrågor på ett annat sätt än vad kanske, låt oss ta , näverslöjd är. När det gäller just tv-spel bör man kanske fundera kring bibliotekets ställningstagande. Många bibliotek har tv-spel på biblioteket men har man verkligen respekt och kunskap för kulturen eller är det bara en lockvara för en specifik målgrupp?

När det gäller barn och ungdomars eget kulturliv och eget skapande kan man inte bortse från den digitala revolutionen, det är heller ingen som säger att det ena måste utesluta det andra.

Jag ser personligen hellre att man har arrangemang som Mario Maker på biblioteket på bekostnad av att man har tv-spel till utlåning. Ett bibliotek med kompetens kring det digitala skapandet och med relevant och bra litteratur kring tv-spels kulturen gör ett bättre jobb än ett bibliotek som pliktskyldigt köper in spel som dessutom låntagare utan konsol inte kan få tillgång till. 

Lördagsmys med super-mario. Är detta provocerande?

Varannan lördag arrangerar biblioteket och studiefrämjandet "lördagsmys" för de lite yngre barnen. Sammankomsterna är väldigt lyckade och ofta har vi ett tema vi följer, vi läser böcker kring temat och sedan får barnen pyssla. Bland annat har vi byggt ett vänskapsträd och förra lördagen spelade vi lite mario maker.

Mario maker är ett program/spel som tillåter dig att skapa egna banor i super mario stil. Att barn gillar tv-spel är ingen nyhet. Att föräldrar kanske tycker att man får nog av det hemma är heller inget nytt, men varför då tv-spel på biblioteket?

 Att stimulera och utmana barns kreativitet måste inte, och bör inte, vara begränsad till ett visst media. När det inte heller är självklart att alla har provat spela så blir det faktiskt en barnkulturfråga och vem ska stå upp för barnens rätt om inte barnbibliotekarien?

Nu blev det inte några protester bland föräldrarna, tvärt om. Föräldrarna till barnen i Vindeln tyckte att det var väldigt kul, barnen och barnbibliotekarien också.

I morgon kommer ett blogginlägg som heter "biblioteket det demokratiska rummet" där jag fortsätter att tjata om varför jag tycker att det är viktigt, Den här lördagen blev det super mario stället för pyssel men vi glömde inte bort läsningen. En lyckad kreativ kombo som jag hoppas att fler bibliotek vågar satsa på.

Omvärldsbevakning (och att få läsa på jobbet)

Jag tror att vi behöver en övergripande strategi om man vill förbättra bibliotekens engagemang. 

Bibliotekarierna gör ofta sin läsning på fritiden vilket gör att utåtriktade läsfrämjande arbetssätt till stor del präglas av bibliotekariernas egna intresse.

Man kan se detta tydligt framförallt på sociala medier och på våra webbplatser.

Själv har jag varit ute på några bokprat runt om i Umeåregionen och förvånas ibland över att åhörarna speglar bibliotekarierna i kön, ålder och (förmodar jag) läsintresse.Detta i kombination med att vi är en ganska homogen grupp gör att vi får ett problem med tillgängligheten. 

Ett sätt att motverka detta är att ge ett tydligt stöd för läsning på arbetstid och att man faktiskt "styr" läsningen lite. Att man separerar fridtidsläsning från den läsning vi behöver i yrket är inte en helt vild och galen ide. Om man vill se det som kompetensutvecklande så skulle man behöva koppla detta till just omvärldsbevakning?

Ted Dawe som fått sin bok "intor the river" censurerad i nya zeeland har tonårspojkar som tydlig målgrupp, en målgrupp som vi på biblioteken vill nå. Boken är aktuell i en debatt vi på biblioteket behöver ta. Boken tar upp mobbing och vad den gör med unga människor, en ungdomsfråga som vi vuxna måste  engagera oss i. Detta är en bok som vi på biblioteket behöver läsa. 

Biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning men gör vi det om vi inte ens värderar litteraturen så pass lite att vi inte ens anser det som en viktig del av vår kompetensutveckling? 

Kickstarter

De flesta ungdomarna på renforskolan känner till kickstarter. För de spelintresserade var kanske Double Fines kickstartsprojekt "Broken age" startskottet. Men för att backa bandet, kickstarter är alltså en webbsida för crowfounding där man kan be om hjälp att finansiera olika verk. Tim Schefer är en speldesigner som vi som är lite äldre känner till från äventyrsspelens gyllene tidsålder ville skapa ett äventyrsspel av den gamla sorten. Det ansågs sig inte vara ekonomiskt hållbart av de stora spelföretagen så efter att fått nobben så beslutade han sig för att be om 400 000 dollar på kickstarter.

Han samlade in 3 miljoner 336371 dollar.

På något sätt blev det en symbolisk seger över de stora bolagen, vinstintresset och ett alternativt sätt att finansiera ett konstnärligt verk. Det blev också startskottet för många spelutvecklare som kände att man nu fick chansen att skapa något som inte nödvändigtvis behöver följa vinstintressets mall.

Vad har nu detta med bibliotek att göra?

Förutom den uppenbara kopplingen till spel och ungdomar (som jag jobbar med i projektet) så är detta givetvis också en revolution för sättet att publicera böcker.

Det är många som söker donationer för att skapa böcker och många lyckas. En av de mest uppenbara succéerna skriver jag om på mina bibliotek (i nuläget ej publicerad, skärmbild från vårt redaktionsprogram så hela boktipset rymdes inte)

Det mest intressanta med den här boken (förutom att den är fantastiskt bra) är att den mycket väl skulle kunna hamna på bibliotekets regnbågshylla då den tar upp hbqt-frågor (vilket författaren antyder var en av anledningarna att den blev svår att få publicerad på det traditionella sättet).

När det gäller att "erbjuda litteratur utifrån [barn och ungdomars]  behov och förutsättningar." så tycker jag att denna lilla bok i all sin enkelhet blir väldigt viktig. Den är skapad på den kulturella arenan där ungdomar och moderna vuxna rör sig. Den tar upp viktiga frågor som biblioteket jobbar med och jag anser att det dessutom är god litteratur, därför behöver vi rutiner för omvärldsbevakning och i morgon ska jag skriva lite om just om detta här på bloggen.

Uppfyller vi 8 § i bibliotekslagen?

Under det gånga året kom många funderingar kring vårt uppdrag och frånvaron av litteraturen som jag jobba med.

För att vara konkret. Jag tror att det finns stor utvecklingspotential i serier, fantasy, scifi både då det gäller utbud och arrangemang men också då det gäller skapande och kommunikationskanaler. Regionalt kan det hända lite mer saker men man vill ändå förhålla sig till serier som konst snarare än som litteratur. Om vi börjar med att titta på 8§

8 § Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar.

När biblioteken inte är med på att själva förutsättningarna för skapandet har ändrats som t.ex. med kickstarter (inlägg om detta i morgon) samt ungdomskultur som ligger litteraturen nära till hands försummas så är det något som saknas. Lokalt så tror jag att vi behöver:

Nummer ett: Information. Informera bibliotekarier om ungdomsintresset.
Nummer två: Lyfta den här litteraturen och den här delen av ungdomskulturen.

Med projektet ger jag en möjlighet för biblioteken att lyfta in den här delen av ungdomskulturen och göra den relevant.

Branchssammankomsten för bibliotekarier som jag har jobbat fram i samband med Norsken är en viktig del i dessa två punkter. Jag upplever att det finns ganska många intresserade bibliotekarier men det saknas både stöd från chefer och självförtroende för att aktivt börja jobba med kultur som av tradition inte ses som tillräckligt fin. Sammankomsten på Nordsken är ett sätt att sticka ut hakan, ta debatt och samtidigt informera de som inte har kännedom om den här kulturen.

Det magiska ordet år två

Planeringen för år två är i full gång. En liten skillnad från förra året är att målgruppen är utökad till att även innefatta lite yngre barn, Det är inte så stor fokus på den målgruppen men det är ingen överraskning att resultaten är överförbara. Det kommer att redovisas under kommande veckor på bloggen.

Det har varit en ganska intensiv månad och dokumentationen har blivit lite lidande, därför kommer bloggen att uppdateras ganska frekvent under kommande veckor för att någorlunda komma ikapp.

Jag är både glad (och lite generad) över att bloggen faktiskt läses av en hel del bibliotekarier.

Det förs en väldigt bra dialog med länsbiblioteket och även v8 biblioteken, projektet har på något sätt lyckats skapa både intresse och debatt. Jag kommer att publicera mina tankar kring 8§ i morgon som en liten ideologisk nystart för andra året.