Klasstidningen

Att få en bibliotekshörna i klasstidningen är ett bra sätt att nå ut till eleverna. Vi har alltid ett perspektiv på mångfald och jämlikhet och att konkret koppla tillsammans detta med kulturen är väldigt viktigt. Exempel på text till klasstidningen:

Postapokalyps mot rasism

In på biblioteket kom en dag en ”prepper”, vet du inte vad en sådan är så är det helt ok, det visste inte jag heller. På bloggen http://www.swedishprepper.com/om/ beskriver man bloggen som”en  blogg om privatekonomi, survivalism och krisberedskap” det är med andra ord människor som förbereder sig på, eller vill vara förberedda på eventuella kriser. Som när världen går under av en eller annan anledning.

Böcker som handlar om vad som händer efter katastrofen brukar kallas postapokalyptiska böcker. Post betyder efter och apokalyps betyder, ja det är när allt går åt h-vete.

På biblioteket så finns det rätt så mycket litteratur där allt gått åt h-vete, ibland är det zombies som i ”the walking dead” eller så utspelar det sig efter ett brutalt krig (och ett gäng naturkatastrofer) som i hungerspelen. En av mina favoritböcker är I am Legend av Richard Matherson där en stackars forskare är ensam kvar på jorden omgiven av vampyrer. Jag håller just nu på att förbereda ett boksamtal om ” De vassa tändernas skog ” av Carrie Ryan där man i stället är omgiven av Zombier. Det är såklart sådan litteratur man är intresserad av om man är en prepper och den här gången hade jag faktiskt den perfekta boken att låna ut nämligen Stjärnklart av Lars Wilderäng.

Boken handlar om hur all teknik i Sverige (kanske hela världen) slås ut. Människor sitter först som lamslagna och bara väntar på att strömmen ska komma tillbaka, men när samhället rasar samman så börjar folk vakna till. En av karaktärerna som man får följa är preppern Filip Stenvik som borde vara förberedd men är han det? Nu är det här en bok för vuxna, och den kan vara väldigt spännande och ibland ganska våldsam så var beredd på det om ni lånar den.

Det kan vara nog så spännande att i fantasin lämna den trygga vardagen för utflykt i en apokalyps och jag tror också att böckerna kan få oss att reflektera över ett och annat. Till exempel en tillvaro utan toalettpapper men också allvarligare saker. I naturen så fungera det så att arter anpassar sig väldigt bra till sin miljö men händer det något som ändrar miljön (naturkatastrof, växthuseffekten, zombies osv) så har livet en liten säkerhetspärr i form av mångfald. I Lars Wilderängs bok så visar det sig att när samhället rasar så behövs både nya idéer och olika människor för att hantera det nya som händer och själv så tror jag att det inte bara är i fantasin och inte bara när det går åt h-vete som det är viktigt med mångfald. Tänk så tråkigt det skulle vara på Vindelns bibliotek om alla bibliotekarier bara läste deckare och det inte fanns en enda lite kalsongprydd superhjälte i hyllan?

Vi ses och hörs på biblioteket / Tommy

 

Tips på bra postapokalyptisk litteratur för ungdomar:

De vassa tändernas skog av Carrie Ryan

Förlåt att jag råkade kalla den ”skogen av händer och fötter” när sexorna var här senast, jag läser den på engelska och då heter den ” the forest of hands and teeth” och det låter mycket ruskigare än både den svenska översättningen och min felsägning. Det handlar om Mary som bor i en by omgiven av zombies…riktigt bra och ruskig.

I Väggen av Marlen Haushofer

Den här boken handlar om en kvinna som blir instängd i en dal av en osynlig vägg. Har världen utanför gått under? Lite filosofisk Robinson Crusoe stuk på den.

En tid för mirakel av Karen Thompson

 Jorden slutar att snurra, dygnen blir längre, fåglarna dör. Vår tid verkar gå mot sitt slut. I den här boken följer vi Julia som är tolv år i vardagen på en döende planet.

 

Och några för vuxna:

Vägen av Cormac McCarthy.

En far och son försöker överleva i USA efter katastrofen

Stjärnfall av Lars Wilderäng

Det är inte alls så lajbans i Sverge när ett nanoangrepp får all teknik att sluta fungera. Allt från din iphone till kärnkraftverk slutar fungera och samhällsstrukturen rasar.

 

en förfrågan om tv-spel sammanfattade hela projeketet

Jag fick en förfrågan om hur jag tänker kring tv-spel på biblioteket av ett annat bibliotek och skrev snabbt ihop ett svar och funderade inte så mycket mer på det. När jag väl gjort det så kom jag dock att tänka på att det blev en, kanske något förenklad, men rätt tydlig bild av vad jag egentligen gör på biblioteket så jag lägger helt sonika upp den på bloggen.

Jag heter Tommy Bildström och jobbar för närvarande med det kulturstödda projektet det magiska ordet.

Det magiska ordet är ett projekt som jobbar med intermedialt berättande, vad det i praktiken betyder är att jag jobbat mycket med litteratur som ligger i nära anknytning till tv-spel, serier och science fiction/fantasy. Bland annat har vi haft tv-spel på biblioteket och knutit detta till robotlitteratur och science fiction. Den absolut största behållningen av mitt projekt är den attitydförändring som skett på biblioteket. Projektets grundtanke var att människor med starkt kulturintresse sällan håller sig till ett särskilt media, samt att de vars intresse brinner som starkast uppmuntrar andra till läsning.

 
Detta tycker jag har fungerat över förväntan.

Vi har ett stort antal ungdomar som hittat till biblioteket via sitt intresse för tv-spel och intresset har smittat av sig på både biblioteket och läsningen. Den positiva attityden till läsning har inte minst smittat av sig på de nyanlända eleverna och när dom nya sexorna kommer till biblioteket,

 

Lärarna har uppmärksammat den positiva förändringen på biblioteket och det är flera samarbeten tillsammans med lärarna kring berättande och skrivövningar. För att kort nämna några projekt så är det en klasstidning, en berättardag med föreläsare och skrivövningar samt det som jag kanske är mest stolt över, en motivationsgrupp med några elever som har extra svårt med motivationen i skolan.

När man som bibliotekarie blir tillfrågad att delta i en sådan grupp, vars syfte är att motivera och stödja elever vars största problem egentligen är att man tycker att skolan är så väldigt tråkig, så känns det som man rört sig långt ifrån den bilden av vad både ett bibliotek är och vad en bibliotekarie gör. Värt att nämna är att vi för den sakens skull aldrig egentligen kompromissat på litteraturen. För "motivationsgruppen" har jag haft en bokcirkel med "the walking dead", författarpresentation med böcker (lovecraft) samt bokprat med skräck och dystopier. Gruppen har läst gått från att prata om the walking dead till att engagerat diskuterat skräcknoveller.  

Det är många bibliotek som hört av sig till mig och ställt frågor kring detta. Tv-spel i synnerhet. Det finns en viss skepticism som är berättigat. Det handlar dock inte alls om lägga sig platt för tidens trender och kompromisslöst anpassa sig till populism. Det krävs ett visst intresse och bibliotekarier med specialkompetens om just den här kulturen för att man ska kunna arbeta med den i skolan men har ert bibliotek detta så är det bara att gratulera för det är i mitt tycke guld värt och ett måste för biblioteken.

Hör gärna av er om ni har några frågor.

Mvh Tommy Bildström

Serier för seniorer?

Nu har det hänt mycket med projektet. Både stora och små saker är inplanerade och bloggen kommer under de kommande dagarna att uppdateras lite bättre.

Jag kommer att skriva lite om den attitydförändring som skett på biblioteket och innan de texterna rullar ut så ville jag dela med mig av en av de små sakerna, kanske på sitt eget lilla vis en av de mest positiva upplevelserna med projektet.

I och med skolstarten har det varit många visningar på biblioteket både folkhögskolan och Renforsens elever har fått botanisera bland serierna med lyckat resultat. Den mest positiva erfarenheten av visningar kom dock från ett 55-årjubileum med fd elever från Renforskolan, 1960 års examinander för att var exakt. Jag höll en kort presentation om projektet och väntade mig inte så stort intresse från just denna målgrupp, fjärran från mina tankar när jag ställer upp Frank Miller i seriehyllan, men tvärt om fick jag många intressanta frågor om ungdomars läsning, uppmuntran och roligast av all, fick ta del av deras upplevelse om hur man såg på serieläsning förr.

Det visade sig att vi var ganska överens.

Jag kommer att prata om just attitydförändringen som skett på biblioteket, hur detta kan komma att påverka bibliotekariens roll och samarbete med skolan men alla förändringar kommer med en viss oro att det ska ske på bekostnad av andra målgrupper. Har man funderingar på en liknande satsning på biblioteket så har säkert dessa tankar passerat, dock behöver det inte bli någon motsättning.

Jag tror att de värmande orden från de elever om förvisso tog examen 1960 kommer att betyda lite extra mycket nu då vi drar igång på allvar inför hösten, fast att vi serieälskare håller ihop visste jag förstås redan.

Planeringen för hösten är i gång för fullt med både bokprat och större arrangemang. Eftersom SFI och sommarskolan visat intresse för både projektet och bokpraten tänkte jag nämna en av böckerna som vi ska jobba med till hösten nämligen Persepolis av Marjane Satrapi. Att jobba med serier som verktyg för att förstå främmande kulturer är tacksamt, serier är kraftfulla verktyg för identifikation. Persepolis är en självbiografisk serieroman där man får följa den tioåriga flickan Marjane från den iranka revolutionen och framåt. Perepolis har både blivit hyllad och utsatt för censur i USA där man hotade med att ta bort den från biblioteket i Chicago – en påminnelse om att det fria ordet inte alltid är självklar.

Liten fundering kring vår skyltning

Populärkulturen följs av en viss kommersialism som kanske inte bör uppmuntras allt för mycket. Även om man inte vill använda sig av samma forskningsteorier som detaljhandeln så har det hos mig väckts många funderingar kring vår skyltning på biblioteken. En skillnad är att vi på biblioteket vill framhålla litteratur (i mitt fall ofta en hel genre) men att låta besökarna skapa egna uppfattningar om den. När det gäller att få ungdomar att bli inspirerade av läsning så tror jag att många bibliotek skulle må bra av att se över sin skyltning. När det gäller barn så är skyltningen oftast helt fantastisk som den här bilden från Skellefteå:

Det är dock inte alltid lika genomtänkt på ungdomssidan. På bilden längst upp har jag hämtat lite skyltning från en spelbutik som med lite klipp och klister (plockar bort produktnamnen) blir en helt gratis läsinspirerande bakgrund till sciencefictionhyllan.
 Jag tror inte man ska underskatta skyltningen på skolbibliotek. Jag tror att beslutet att undersöka en hylla eller besluta sig om att låna en bok i stor uträckning sker spontant på plats. I mitt fall handlar det ibland om att visa att sådan litteratur som är kopplad till andra intressen faktiskt finns på biblioteket.







 Här nedan kommer lite andra inspirerade bilder (en del tagna från nordsken serier och film festival, en del från vårt bibliotek i Vindeln)

Samarbete mellan skola och bibliotek

Under styrgruppsmötet tog beslut om att fortsätta bibliotekets och lärarnas samrådssamtal. Hittills har tre samrådssamtal skett under lärarnas planeringstid samt ett öppet där föräldrar var inbjudna. Syftet var initialt att sprida information om projektet och att utöver styrelsemötet ge lärare och berörda en insyn i processen så man på ett tidigt stadium kan vara med och påverka.

Under samrådssamtalen har också samarbetet mellan bibliotek och skola diskuterats, i generella termer, inte specifikt för just Renforsskolan. På många ställen upplever man samarbetet mellan skola och bibliotek har ganska stora möjligheter att förbättras och utvecklas. Problemet är att det är två olika yrkeskompetenser som ska mötas och viss förståelse saknas från båda hållen. Bibliotekarien kan uppleva att lärarna saknar förståelse för vad bibliotekarien egentligen gör och uppfattar denna som en överbetald ica kassör. Lärarna tycker att bibliotekarien saknar förståelse för den planering som krävs samt stress och arbetsbördan som lärarna faktiskt har. Bibliotekarien upplever att man erbjuder och att lärarna är sena på att ”nappa” osv osv.

Lösningen på detta är nästan banalt enkel, billig och okomplicerad men samtidigt är det kanske den viktigaste insikten som jag kommer att skriva i den här bloggen.

Samarbetet är beroende på bibliotekariens delaktighet i skolan och planeringen.

För att få denna delaktighet krävs en dialog.

Genom samrådssamtalen så har jag fått inblick i planeringen på skolan samtidigt som lärarna fått en förståelse för hur vi arbetar och vad vi vill arbeta med. Precis som med projektet så kan arbetssättet och metod byta riktning med det är också det som får samarbete mellan skola och bibliotek att blomstra. Svaret på gåtan är egentligen något så enkelt som dialog och en viss arbetstid avsatt till möten. Att som skolbibliotekarie hålla sig uppdaterad om vad som sker i undervisningen är A och O.

En del kanske har märkt att jag bytt prefix i texten, skol bibliotek och folk bibliotek kan ses om två olika saker? Det finns såklart en skillnad mellan folkbibliotek och skolbibliotek men den här texten riktar sig åt de om nu vill utveckla den pedagogiska verksamheten och personligen så ser jag det som en mycket viktigt del av bibliotekens framtid, särskilt folkbiblioteken i närområdet. Jag vill utveckla min roll för att kunna stödja eleverna på skolan. För att jag ska göra detta krävs det att jag drar åt samma håll som övrig pedagogisk personal. För att jag ska få insikt om detta kräv delaktighet. Nästan som 1+1=2

I ett vidare perspektiv så kan jag se att ansvarsfördelning och, den ständiga elefanten i rummet, ekonomin kan komma att skapa problem men innan man målar fan på väggen måste man först ha en vägg. Många bibliotek ligger i riskzonen för att reduceras till de primära basfunktionerna, vad detta beror på blir ett annat blogginlägg, men personligen har jag med hjälp av kulturrådet fått den lilla extra arbetstiden och medlen för att visa skolan och politiker hur ett vidare bibliotekssamarbete skulle kunna se ut.

Ett konkret exempel på samarbete är nu när jag tillsamman med en lärare har hand om en liten grupp som behöver extra hjälp med skolarbetet, motivation och läsning. Ett annat är bokprat och inspirationssamtal för eleverna. Vad jag inte trodde det skulle finnas intresse för är boksamtal och vidareutbildning för lärarna men detta har också blivit inbokat. För varje sak jag väljer att göra finns det andra viktiga förlag som måste väljas bort. När man pratar om bibliotekens framtid är det dessa andra förslag som ibland kommer mig till sinnes, det finns en enorm utvecklingspotential för biblioteken och vill vi så finns också en blomstrande framtid i samarbetet mellan skola och bibliotek.

Att jobba normkritiskt

Det är viktigt att ha på sig sina normkritiska glasögon när man jobbar med litteratur överhuvudtaget , då det gäller science fiction och fantasy i synnerhet. Då man på senare tid uppmärksammat hur bilderböcker förhåller sig till könsroller och stereotyper så har man på biblioteket ett en ganska stor ökning av böcker som problematiserar detta. Särskilt böcker med normbrytande flickor.

Vad som saknas är en liknande debatt kring serier/science fiction och fantasy.

Vad som saknas är också mångfald bland mans och pojkkaraktärerna.

Det är inte det att litteraturen saknas, snarare att den inte lyfts fram på samma sätt.


När det gäller serier så finns en ganska stort utbud av självbiografiska feministiska serier, så stort att det ofta är en egen genre som på många bibliotek är lika stort som det övriga utbudet. Det är positivt, dock bör man inte se det som ett frikort att slippa ta upp ämnet i då det gäller övriga serier. En självbiografisk serie har lite att göra med äventyrsserierna. Problemet är att många ser serier som en genre och inte ett medium som innehåller massa olika genrer och vi behöver diskussionen även där.

Biblioteken behöver uppdatera sin kompetens. Josefin Westerborg hade på seriemässan Nordsken en föreläsning om nördfeminism, en föreläsning jag gärna sett fler kollegor på.

Ett bra exempel som på ett personligt sätt problematiserade hur vi ser på kvinnor inom de subkulturer som jag är i kontakt med.

Vi på biblioteken har tyvärr en bit att gå innan vi ens kan utveckla ett normkritiskt arbetssätt kring de här genrerna, först måste kompetensen höjas och debatten föras. I följande bokprat så tog jag stöd i Josefins utgångspunkt, att när fantasin är det som sätter gränsen så finns det ingen anledning att vara tvungen att förhålla sig till traditionella könsroller. Detta resonemang skulle i sådana fall betyda att genrer som science fiction som ifrågasätter vårt samhälles förhållande till tekniken och normer och fantasy där man är fri att skapa vilka förutsättningar man vill borde vara de mest lämpade om man vill ta upp dessa frågor med ungdomar.

Böcker som jag själv använt mig av (köpt in och bokpratat, samt ett förslag på bokcirkel finns) :

Batwoman: Helt enkelt en typisk superhjälteserie fast huvudpersonen är homsexuell (och kvinna)

2312 av Kim Stanly Robinson. Mänskligheten har lämnat könsstrukturer bakom sig, kärlek i rymden mellan en kvinna från merkurius som är född i en mans kropp och en androgyn hen från saturnus.

Mörkrets vänstra hand av Urula Le guin: Folket på planeten vinter är byter kön under vissa perioder.

Sword princess Amaltea av  Natalia Batista (manga): Utspelar sig i en värld där man vänt på könsrollerna

Samt favoriten The Authority av Mark Millar (på tal om att problematisera manliga könsstereotyper)