Liten fundering kring vår skyltning

Populärkulturen följs av en viss kommersialism som kanske inte bör uppmuntras allt för mycket. Även om man inte vill använda sig av samma forskningsteorier som detaljhandeln så har det hos mig väckts många funderingar kring vår skyltning på biblioteken. En skillnad är att vi på biblioteket vill framhålla litteratur (i mitt fall ofta en hel genre) men att låta besökarna skapa egna uppfattningar om den. När det gäller att få ungdomar att bli inspirerade av läsning så tror jag att många bibliotek skulle må bra av att se över sin skyltning. När det gäller barn så är skyltningen oftast helt fantastisk som den här bilden från Skellefteå:

Det är dock inte alltid lika genomtänkt på ungdomssidan. På bilden längst upp har jag hämtat lite skyltning från en spelbutik som med lite klipp och klister (plockar bort produktnamnen) blir en helt gratis läsinspirerande bakgrund till sciencefictionhyllan.
 Jag tror inte man ska underskatta skyltningen på skolbibliotek. Jag tror att beslutet att undersöka en hylla eller besluta sig om att låna en bok i stor uträckning sker spontant på plats. I mitt fall handlar det ibland om att visa att sådan litteratur som är kopplad till andra intressen faktiskt finns på biblioteket.







 Här nedan kommer lite andra inspirerade bilder (en del tagna från nordsken serier och film festival, en del från vårt bibliotek i Vindeln)

Samarbete mellan skola och bibliotek

Under styrgruppsmötet tog beslut om att fortsätta bibliotekets och lärarnas samrådssamtal. Hittills har tre samrådssamtal skett under lärarnas planeringstid samt ett öppet där föräldrar var inbjudna. Syftet var initialt att sprida information om projektet och att utöver styrelsemötet ge lärare och berörda en insyn i processen så man på ett tidigt stadium kan vara med och påverka.

Under samrådssamtalen har också samarbetet mellan bibliotek och skola diskuterats, i generella termer, inte specifikt för just Renforsskolan. På många ställen upplever man samarbetet mellan skola och bibliotek har ganska stora möjligheter att förbättras och utvecklas. Problemet är att det är två olika yrkeskompetenser som ska mötas och viss förståelse saknas från båda hållen. Bibliotekarien kan uppleva att lärarna saknar förståelse för vad bibliotekarien egentligen gör och uppfattar denna som en överbetald ica kassör. Lärarna tycker att bibliotekarien saknar förståelse för den planering som krävs samt stress och arbetsbördan som lärarna faktiskt har. Bibliotekarien upplever att man erbjuder och att lärarna är sena på att ”nappa” osv osv.

Lösningen på detta är nästan banalt enkel, billig och okomplicerad men samtidigt är det kanske den viktigaste insikten som jag kommer att skriva i den här bloggen.

Samarbetet är beroende på bibliotekariens delaktighet i skolan och planeringen.

För att få denna delaktighet krävs en dialog.

Genom samrådssamtalen så har jag fått inblick i planeringen på skolan samtidigt som lärarna fått en förståelse för hur vi arbetar och vad vi vill arbeta med. Precis som med projektet så kan arbetssättet och metod byta riktning med det är också det som får samarbete mellan skola och bibliotek att blomstra. Svaret på gåtan är egentligen något så enkelt som dialog och en viss arbetstid avsatt till möten. Att som skolbibliotekarie hålla sig uppdaterad om vad som sker i undervisningen är A och O.

En del kanske har märkt att jag bytt prefix i texten, skol bibliotek och folk bibliotek kan ses om två olika saker? Det finns såklart en skillnad mellan folkbibliotek och skolbibliotek men den här texten riktar sig åt de om nu vill utveckla den pedagogiska verksamheten och personligen så ser jag det som en mycket viktigt del av bibliotekens framtid, särskilt folkbiblioteken i närområdet. Jag vill utveckla min roll för att kunna stödja eleverna på skolan. För att jag ska göra detta krävs det att jag drar åt samma håll som övrig pedagogisk personal. För att jag ska få insikt om detta kräv delaktighet. Nästan som 1+1=2

I ett vidare perspektiv så kan jag se att ansvarsfördelning och, den ständiga elefanten i rummet, ekonomin kan komma att skapa problem men innan man målar fan på väggen måste man först ha en vägg. Många bibliotek ligger i riskzonen för att reduceras till de primära basfunktionerna, vad detta beror på blir ett annat blogginlägg, men personligen har jag med hjälp av kulturrådet fått den lilla extra arbetstiden och medlen för att visa skolan och politiker hur ett vidare bibliotekssamarbete skulle kunna se ut.

Ett konkret exempel på samarbete är nu när jag tillsamman med en lärare har hand om en liten grupp som behöver extra hjälp med skolarbetet, motivation och läsning. Ett annat är bokprat och inspirationssamtal för eleverna. Vad jag inte trodde det skulle finnas intresse för är boksamtal och vidareutbildning för lärarna men detta har också blivit inbokat. För varje sak jag väljer att göra finns det andra viktiga förlag som måste väljas bort. När man pratar om bibliotekens framtid är det dessa andra förslag som ibland kommer mig till sinnes, det finns en enorm utvecklingspotential för biblioteken och vill vi så finns också en blomstrande framtid i samarbetet mellan skola och bibliotek.

Att jobba normkritiskt

Det är viktigt att ha på sig sina normkritiska glasögon när man jobbar med litteratur överhuvudtaget , då det gäller science fiction och fantasy i synnerhet. Då man på senare tid uppmärksammat hur bilderböcker förhåller sig till könsroller och stereotyper så har man på biblioteket ett en ganska stor ökning av böcker som problematiserar detta. Särskilt böcker med normbrytande flickor.

Vad som saknas är en liknande debatt kring serier/science fiction och fantasy.

Vad som saknas är också mångfald bland mans och pojkkaraktärerna.

Det är inte det att litteraturen saknas, snarare att den inte lyfts fram på samma sätt.


När det gäller serier så finns en ganska stort utbud av självbiografiska feministiska serier, så stort att det ofta är en egen genre som på många bibliotek är lika stort som det övriga utbudet. Det är positivt, dock bör man inte se det som ett frikort att slippa ta upp ämnet i då det gäller övriga serier. En självbiografisk serie har lite att göra med äventyrsserierna. Problemet är att många ser serier som en genre och inte ett medium som innehåller massa olika genrer och vi behöver diskussionen även där.

Biblioteken behöver uppdatera sin kompetens. Josefin Westerborg hade på seriemässan Nordsken en föreläsning om nördfeminism, en föreläsning jag gärna sett fler kollegor på.

Ett bra exempel som på ett personligt sätt problematiserade hur vi ser på kvinnor inom de subkulturer som jag är i kontakt med.

Vi på biblioteken har tyvärr en bit att gå innan vi ens kan utveckla ett normkritiskt arbetssätt kring de här genrerna, först måste kompetensen höjas och debatten föras. I följande bokprat så tog jag stöd i Josefins utgångspunkt, att när fantasin är det som sätter gränsen så finns det ingen anledning att vara tvungen att förhålla sig till traditionella könsroller. Detta resonemang skulle i sådana fall betyda att genrer som science fiction som ifrågasätter vårt samhälles förhållande till tekniken och normer och fantasy där man är fri att skapa vilka förutsättningar man vill borde vara de mest lämpade om man vill ta upp dessa frågor med ungdomar.

Böcker som jag själv använt mig av (köpt in och bokpratat, samt ett förslag på bokcirkel finns) :

Batwoman: Helt enkelt en typisk superhjälteserie fast huvudpersonen är homsexuell (och kvinna)

2312 av Kim Stanly Robinson. Mänskligheten har lämnat könsstrukturer bakom sig, kärlek i rymden mellan en kvinna från merkurius som är född i en mans kropp och en androgyn hen från saturnus.

Mörkrets vänstra hand av Urula Le guin: Folket på planeten vinter är byter kön under vissa perioder.

Sword princess Amaltea av  Natalia Batista (manga): Utspelar sig i en värld där man vänt på könsrollerna

Samt favoriten The Authority av Mark Millar (på tal om att problematisera manliga könsstereotyper)  

Bokprat Manga

Mangans popularitet på biblioteket upphör aldrig att förvåna mig. Vi gjorde ett större inköp där vi fick lite experthjälp av manga och anime experten Alexander Nylund. Det uppstod några smärre problem som vi ville lösa innan mangan kom på plats, bland annat märkningen och om vi skulle ha någon särskild åldersmärkning. Lustigt nog lyckades böckerna bli utlånade redan innan beslutet tagits. Det fanns ett enormt intresse hon ungdomarna, både tjejer och killar och undantag utfärdades, vi märker nu om mangan när den kommer tillbaka.

Även inom mangan känns det som det saknas kunskap och kompetens inom biblioteksvärlden.På vårt bibliotekssamarbete är ofta tipsen på manga skrivit av användarna, inte i första hand bibliotekarierna. Det saknas alltså en dialog mellan användarna och bibliotekarierna. Det finns en enorm variation och uppdelning mellan genrer inom mangan och anime.Det finns serier som riktas mot pensionärer och undergenren som tex. Shōjo-ai som är romantiska serier med homosexuella kvinnor så ett stort problem är både orienteringen och ett pedagogiskt perspektiv på de serierna som ungdomarna läser.

Precis som att man inte rekommenderar eller bokpratar om skräck för mindre barn så bör inte all manga okritiskt plockas in på biblioteket. Den japanska kulturen kan , för en svensk i alla fall, ses som väldigt ojämlik. Av tradition har kvinnan en passivare roll och studier visar på att det råder en ganska stor ojämlikhet på arbetsplatsen, det intressanta är att detta både avspeglas i mangan och ibland (men inte alltid) ifrågasätts. Bara att det finns en undergenre som heter "gender bender" visar på att man i alla fall är medveten om könsfrågorna och det är stor variation i hur detta manifesteras i kulturen.

Sexuella teman inom mangan är inte ovanlig och nakenhet framställs också på ett sätt som kan vara ovant för västerländska läsare. När det gäller vuxna läsare så finns det erotisk manga som kulle kunna ha sin plats på biblioteket, det är inte frågan om någon censur, men det kan krävas lite extra engagemang och kunskap då det hos allmänheten fortfarande inte råder någon klarhet om vad som är vad.

Nu planeras ett bokprat kring manga (förslaget av eleverna själva). Det hör kanske lite till ovanligheterna men det borde kanske vara den naturligaste saken i världen?

Mall för det litterära samtalen som jag hållit för klass 6-9 renforsskolan.

Målet för boksamtalet är att få igång den litterära diskussionen. Aidan Chamber menar att vi genom att tala lär vi oss att tänka. Själv brukar jag jämföra det med en fikarast på jobbet. Vi är födda att konsumera kultur och vi behöver ventilera och diskutera för att ta till oss och bearbeta vad vi konsumerat. Diskussionen fungerar inte bara som bollplank utan också inspiration för andra. Att tjuvlyssna på när arbetskamrater diskuterar tv-serier kan vara pedagogiskt intressant.

Först så är det viktigt att välja en bok som är väl förankrat i elevernas intressen. Min projekt riktar sig mycket åt science fiction och fantasy då dessa genrer upplever en stor boom, dock är det intresset som ska kanaliseras.

Steg två är att gemensamt sätta boken i dess kulturella sammanhang. Jag inleder alltid med att försöka orientera mig kring vad eleverna känner till om genren, boken eller närliggande populärkulturella uttryck. Ett exempel på detta kan vara att kolla om några av eleverna sett serier eller filmer om ligger i nära anknytning till boken. Man kan använda sig av enkla frågor om man hittar några intressanta beröringspunkter:

Vad gillade du med den boken/serien/spelet osv

Vad gillade du inte?

Var det något du undrade över, något om var konstigt eller om du inte förstod?

Bäst är om samtalet visar på mönster och kopplingar till litteraturen. Man får hjälpa eleverna på traven.

Viktigt att tänka på:

Ärligheten går aldrig att simulera. Man måste utgå från sin eget intresse och ha viljan att engagera.

Man kan aldrig få igång ett samtal om man inbjuder till detta. Jag följer min mall för presentationer då jag först avdramatiserar och sedan inleder boksamtalet. Som bibliotekarie så behöver jag inte betygsätta och att tydligt öppna för ett samtal är det viktigaste för mig.

När man väl känner att man kommit igång så är det väldigt viktigt att inte nonchalera något som sägs, även skämt eller negativa kommentarer. Snarare kan man uppmuntra att eleverna uttrycker varför något dålig, bara man följer upp det.

Efter varje samtal försök att sammanfatta vad som sägs och har sagts.

Jag har haft många samtal efter lektionens slut. Avsätt tid för detta! Många upplever att man börjat reflektera över saker när eleven själv eller andra satt ord på detta . Ibland kan man behöva lite tid för att låta det sjunka in och ibland är man bara blyg. Det är viktigt att alla får komma till tals.

Lärarföreläsningar

Mycket tid har lagts åt bokpraten och mindre tid till dokumentationen. Förutom bokprat med elever har jag även hållit bokprat med lärarna. Det började som mindre föreläsningar men eftersom så visade det sig att det blir mindre stelt om man kallade det bokdiskussioner så benämner jag det i fortsättningen så.

Bokdiskussionerna är ett väldigt trevligt sätt att informera lärarna om vad som händer på biblioteket, vilka böcker jag ska köpa in och chansen att faktiskt diskutera litteraturens relation till undervisningen. Bibliotekariens roll kan också vara att sätta ungdomarnas egen kulturkonsumtion i perspektiv och hittat beröringspunkter till både enskilda ämnen och läroplanen. När det gäller samarbete mellan bibliotekarie och skola så är det viktigt att man drar åt samma pedagogiska riktning och vid samtalen så kan både ämneslärare och bibliotekarie göra en sorts avstämning. Eftersom det finns många ämnen och bara en bibliotekarie så måste jag tyvärr prioritera bort många intressanta förslag men samarbetet går framåt och en förhoppning är att jag i och med detta projekt ska kunna formaliserat samarbete mellan biblioteket och skola och underlätta för både lärare och bibliotekarier.

Mötena har varit både trevliga och intressanta. Många saker som man tycker borde vara självklara men som inte är det har dykt upp. Varför beställer vi inte klassuppsättningar tillsammans? Varför följer vi inte upp de positiva satsningarna , som till exempel ett lyckat arbete eller en fördjupning på biblioteket?

Lärarna jobbar ofta efter teman som genomsyrar undervisningen, när man som skolbibliotekarie får en chans att vara delaktig i utformningen så kan man också förbereda bokprat, utställningar och teman på biblioteket efter dessa. Ett exempel på detta i den enklast form är att kort visa normbrytande serier i slutet av ett boksamtal när detta är ett tema som skolan jobbar med men man kan göra mycket mer än så.


Lärarna vill veta mer om  Aidan Chambers modell för boksamtal, gamification och mycket annat, jag behöver förankra mina val i både elevernas intressen och i läroplanen. Samarbetet är A och O och möjligheterna för mig att stödja lärarna begränsas bara av arbetstid, inte brist på idéer och beröringspunkter. ´

Seriehyllan efter bokpratet

Efter att ha haft bokprat för både folkhögskolan, sexorna, sjuorna, åttorna och niorna så har antalet serier minskat rejält på hyllan. Många av de beställda serierna är också reserverade. Bokpratet tog upp olika böcker beroende på åldersgrupp och i slutet av lektionen så öppnade jag upp för diskussion och då visade jag också några serier. En bra ingång är de nya tv produktionerna som kommer på netflix men intresset kunde variera ganska mycket beroende på klass. Det finns ett väldigt stort intresse för Manga och serien "All you need is Kill" som filmen "Edge of Tomorrow" med Tom Cruise baserar sig på verkar vara ett extremt lyckat inköp. Många av serierna finns bara på engelska men det verkar inte ha så stor betydelse som jag först befarat. Tiden jag lagt ner på bokprat har varit mycket väl investerade timmar. Bokpraten fyller flera funktioner. Det bidrar till ökad läslust men öppnar också till diskussion om litteratur i allmänhet. En hel klassuppsättning fick faktiskt beställas då intresset hos ungdomarna och lärare i klass 8 visade sig vara särskilt stort.