Mycket tid har lagts åt bokpraten och mindre tid till dokumentationen. Förutom bokprat med elever har jag även hållit bokprat med lärarna. Det började som mindre föreläsningar men eftersom så visade det sig att det blir mindre stelt om man kallade det bokdiskussioner så benämner jag det i fortsättningen så.
Bokdiskussionerna är ett väldigt trevligt sätt att informera lärarna om vad som händer på biblioteket, vilka böcker jag ska köpa in och chansen att faktiskt diskutera litteraturens relation till undervisningen. Bibliotekariens roll kan också vara att sätta ungdomarnas egen kulturkonsumtion i perspektiv och hittat beröringspunkter till både enskilda ämnen och läroplanen. När det gäller samarbete mellan bibliotekarie och skola så är det viktigt att man drar åt samma pedagogiska riktning och vid samtalen så kan både ämneslärare och bibliotekarie göra en sorts avstämning. Eftersom det finns många ämnen och bara en bibliotekarie så måste jag tyvärr prioritera bort många intressanta förslag men samarbetet går framåt och en förhoppning är att jag i och med detta projekt ska kunna formaliserat samarbete mellan biblioteket och skola och underlätta för både lärare och bibliotekarier.
Mötena har varit både trevliga och intressanta. Många saker som man tycker borde vara självklara men som inte är det har dykt upp. Varför beställer vi inte klassuppsättningar tillsammans? Varför följer vi inte upp de positiva satsningarna , som till exempel ett lyckat arbete eller en fördjupning på biblioteket?
Lärarna jobbar ofta efter teman som genomsyrar undervisningen, när man som skolbibliotekarie får en chans att vara delaktig i utformningen så kan man också förbereda bokprat, utställningar och teman på biblioteket efter dessa. Ett exempel på detta i den enklast form är att kort visa normbrytande serier i slutet av ett boksamtal när detta är ett tema som skolan jobbar med men man kan göra mycket mer än så.
Lärarna vill veta mer om Aidan Chambers modell för boksamtal, gamification och mycket annat, jag behöver förankra mina val i både elevernas intressen och i läroplanen. Samarbetet är A och O och möjligheterna för mig att stödja lärarna begränsas bara av arbetstid, inte brist på idéer och beröringspunkter. ´
"Det magiska ordet” är ett läsfrämjande projekt som riktar sig till ”unga vuxna” på folkhögskolans allmänna linje och till eleverna i årskurs 6-9 på Renforsskolan. Biblioteket jobbar tillsammans med folkhögskolan och i grund och botten så är det ett projekt som vill undersöka nya metoder för att arbeta läsfrämjande genom att använda sig av serier, fantasy, sci-fi och dataspel
måndag 11 maj 2015
Seriehyllan efter bokpratet
Efter att ha haft bokprat för både folkhögskolan, sexorna, sjuorna, åttorna och niorna så har antalet serier minskat rejält på hyllan. Många av de beställda serierna är också reserverade. Bokpratet tog upp olika böcker beroende på åldersgrupp och i slutet av lektionen så öppnade jag upp för diskussion och då visade jag också några serier. En bra ingång är de nya tv produktionerna som kommer på netflix men intresset kunde variera ganska mycket beroende på klass. Det finns ett väldigt stort intresse för Manga och serien "All you need is Kill" som filmen "Edge of Tomorrow" med Tom Cruise baserar sig på verkar vara ett extremt lyckat inköp. Många av serierna finns bara på engelska men det verkar inte ha så stor betydelse som jag först befarat. Tiden jag lagt ner på bokprat har varit mycket väl investerade timmar. Bokpraten fyller flera funktioner. Det bidrar till ökad läslust men öppnar också till diskussion om litteratur i allmänhet. En hel klassuppsättning fick faktiskt beställas då intresset hos ungdomarna och lärare i klass 8 visade sig vara särskilt stort.
måndag 20 april 2015
Projektet är i full gång och
presentationer har hållits för både styrgruppen och allmänheten.
När böckerna väl börjar trilla in så märker vi att just
skyltningen är och har varit ett litet problem som man kanske måste
utveckla lite nya metoder för. Ett av problemen är att serierna är
på tre olika ställen på biblioteket då vi har serier för vuxna,
ungdomar och barn på olika ställen. I nuläget är det den bästa
lösningen, vi har förstås fördelen av att vara ett relativt litet
bibliotek så när ungdomarna väl vet vars serierna står så hittar man dem.
Reflexiva fältanteckningar förs under
disktid, även djupintervjuer har gjorts under helgjobb i samband med
att låntagare fyllt i en kundundersökning. Det stora problemet med
skyltningen är att vuxna låntagare med intresse inte vet att
serierna finns, ett instagramkonto har skapats som följd av detta
men det kommer att ta ett tag innan detta kommer igång.
Att använda sig av befintliga
kommunikationskanaler visar sig vara den bästa. Nu förbereds
bokprat och inspirationssamtal och ambitionen är att lägga upp
samtliga böcker som boktips på vårt bibliotekssamarbete på webben "mina bibliotek".
torsdag 16 april 2015
Om dystopier
På läslustlektionen i dag kom Tommy förbi och pratade om dystopier. Först fick han med klassens hjälp göra en definition av genren. Han gav klassen fyra bra tips. Först pratade han en stund om klassiker som Kallocain av Karin Boye och 1984 av George Orwell. Klassen hade en del frågor och det blev en intressant diskussion.
Sedan hade han med sig två tips som rätt få kände till. Först var det Ryttarna av Mats Wahl och sedan Miss Peregrines School for Peculiar Children av den amerikanska författaren Ransom Riggs. Flera studerande tyckte det var väldigt intressant och vi plockade fram böckerna från biblioteket. Boken av Mats Wahl hade Tommy med till oss.
Läslust i allmänhet
På torsdagar har vi den lektion som vi har valt att kalla läslust. Under lektionen tar vi upp olika saker, ofta innehåller den en del tips om saker att kolla in och mer konkreta boktips. Förra gången(v 16) pratade jag (Nils) om bloggar och tv-program och podcasts som tar upp litteratur.Det första jag tipsade om var tv-programmet Babel. Det brukar alltid vara bra innehåll med intressanta författare som kommer på besök. Vi tittade bland annat på en intervju med John Ajvide Lindqvist inför vårt besök på Littfest.
Sedan tipsade jag om bloggen bokhora.se som trots det lite uppseendeväckande namnet har mycket bra innehåll. Det är fyra tjejer som tillsammans har skapat en blogg som senare också har utvecklats till en podcast i vilken dom pratar om litteratur. Varje avsnitt har ett specifikt tema och senast så pratade de om böcker i översättning.
Den tredje grejen jag tipsade om var DN:s frågespalt "Fråga Biblotekarien" skriven av Jenny Lindh. Hon är biblotekarie till yrket och svarar på insända frågor till bloggen. Senast jag läste svarade hon en läsare som gick in och frågade om vad termen "mysig skräck" egentligen var. Hon svarade: "Mysig skräck kan vara allt ifrån H.P Lovecraft till Annie Lööfs valtal". Ljuvligt.
tisdag 7 april 2015
Fantastiska möten
Det
magiska ordet är ett läsprojekt för ungdomar men det kan också
vara så mycket mer. Det är ett ställningstagande för en viss
sorts litteratur som har lägre status och som på många sätt
blivit förbisedd. Bland föräldrar är ofta den första reaktionen
när man hör talas om projekt en och samma mening: "Bra, jag
lärde mig själv läsa genom Fantomen/Asterix/Tintin" Men om det nu är så självklart varför används det så sällan?
Den
fantastiska kvinnan på bilden är bildlärare på renforsskolan och
till min stora förtjusning också en serieläsare. Nu menar jag en
riktig serieläsare, inte bara någon som har barnasinnet kvar, utan
någon som vågar utveckla sin läsning och som är väl orienterad i
aktuella författare och serieskapare.
Det
visade sig att vi också hade en gemensam seriefavorit nämligen
fables av Bill Willingham.
Varför
har jag nu uppdaterat bloggen med detta? Hur ska vi använda fabels i
skolan?
Trots
de uppenbara pedagogiska ingångspunkter som den serien har så är det
inte det som detta inlägg handlar om utan snarare om varför jag
blir så förvånad då jag möter dessa människor? Samma dag fick
jag på biblioteket en förfrågan om Don Rosa serier av en 11 årig
kille och samma förvåning/glädje infann sig.
Jag
tror att det har att göra med att vi serieälskare är lite
isolerade och nu kommer jag till en liten poäng med projektet och
mina tankar kring just serier.
För
att ta till sig texter som barnen möter i läroböckerna och
tidningstexter så måste man har de rätta förutsättningarna. Att
använda serier som läsförståelsestrategi för att skapa både
läsflyt och öka skriftspråksordförådet är vad projektet går ut
på men ibland är det viktigt att påminna sig om seriernas
egenvärde.
Jag
tror att jag blir förvånad för att jag inte förväntar mig att
gemene man ska känna till så mycket om serier.
Inom
biblioteksvärlden så saknas det en vilja att lyfta fram just
serier, även så på kultursidorna. Jag tycker att det är
fantastiskt att en kille på 11 år ens kan nämna en serieförfattare
men egentligen borde detta vara ganska självklart?
Om
man skulle be en vuxen låntagare nämna två ryska författare så
skulle man antagligen nämna Tolstoj och Dostojevskij utan att för
den sakens skull vara särskilt intresserad av rysk litteratur. Det
är helt enkelt två författare som finns i det allmänna
medvetenhet. Mest troligt skulle man inte få svaret i form av
författarnamn utan snarare ”han som skrev brott och straff” samt
”krig och fred ”. Är dessa herrar fortfarande aktuella?
Givetvis det är en av värdlitteraturens stora författare. Har dom
sin givna plats i biblioteket? Givetvis.
Frågar
man två barn om två Kalle Anka författare så lär man får två
självklara svar. Carl barks och Don Rosa (även om samma princip
gäller här, man kanske snarare känner till berättelserna). Är
dessa herrar fortfarande aktuella? Givetvis, kanske inte av samma
kaliber som Dostojevskij men otvivelaktigt har dom satt avtryck på
vår och framförallt barnens litteratur och populärkulturshistoria.
Har dom sin givna plats på biblioteket?
Det
är det som är frågan. Kanske på dom stora biblioteken men i skolbiblioteken så lyser dom med sin frånvaro.
Biblioteken måste bli
duktigare på att lyfta fram serier både i skyltning och på sina
webbplatser och i sociala medier.
Skolbiblioteken måste köpa in aktuella och relevanta serier i sitt bestånd.
När man hela tiden möts av intresserade människor (här på bilden
en ungdom som själv visar upp sina alster) bör förvåningen i
stället ligga i varför serier är så förbisett?
Efter detta möte så beslutade jag
mig för att genast skriva om Bill
Willinghams serie fabels på vårt bibliotekssamarbete på webben.
http://www.minabibliotek.se/148342/fables
http://www.minabibliotek.se/148342/fables
Jag vill också uppmana skolbiblioteken att se över sitt seriebestånd.
måndag 6 april 2015
Förra veckan var
en intensiv vecka för projektet. Det intressantaste som hände var
kanske en föreläsning om science fiction som riktade sig mer mot
pedagogerna än till ungdomar. Undertecknad är kanske mer van att
prata till den senare kategorin samt att använda mig av
populärkulturella referenser som spel och serier när jag försöker
hitta någon sorts gemensam grund men när jag vänder mig mot
pedagoger, som dessutom kanske inte har det naturliga intresset, så är jag tvungen att byta taktik.
Vad som gör science fiction särskilt intressant är just att ,precis som sagor, tar science fiction tar upp universella, existentiella problemen men förpackar dem i ett för människan lätthanterligt sätt.
Frågor
som jag ställde mig var vad är science fiction? Vilka funktioner
fyller det för läsarna. Vad säger det om utövarna av kulturen?
Varför ser vi ett ökat intresse för science fiction just nu? Kan
det finnas några fördelar med att använda just den här
litteraturen med ungdomar?
Jag
beslutade mig för att utgå från sagor och visa likheterna i
berättelsen om Oidipus och den första science fiction romanen
Frankenstein. Min fasta övertygelse är att litteraturen har samma
funktion som myten och sagorna nämligen att hjälpa människan att
komma tillrätta med sina problematiska villkor i världen. Samma
funktion som gör att vissa sagor överlever i hundratals år kan man
applicera på återkommande populärkulturella fenomen som till
exempel Star Trek.
Vad som gör science fiction särskilt intressant är just att ,precis som sagor, tar science fiction tar upp universella, existentiella problemen men förpackar dem i ett för människan lätthanterligt sätt.
Jag
gick igenom ursprunget till science fiction och pratade om
ambivalensen till forskning och vetenskapen samt vad som är
karakteristiskt för just genren. Det som jag tyckte att det var
viktigast att visa är att science fiction lär oss är att det är i
vår makt att ändra saker och det är en viktig poäng för dagens
ungdomar. Responsen från lärare och pedagoger var faktiskt att dom
tyckte att själva orienteringen kring genren var det intressantaste.
Vi bokade faktiskt in en repris på denna föreläsning som kommer
att hållas på Renforsskolan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)