Förra veckan var en intensiv vecka för projektet. Det intressantaste som hände var kanske en föreläsning om science fiction som riktade sig mer mot pedagogerna än till ungdomar. Undertecknad är kanske mer van att prata till den senare kategorin samt att använda mig av populärkulturella referenser som spel och serier när jag försöker hitta någon sorts gemensam grund men när jag vänder mig mot pedagoger, som dessutom kanske inte har det naturliga intresset, så är jag tvungen att byta taktik. 

Frågor som jag ställde mig var vad är science fiction? Vilka funktioner fyller det för läsarna. Vad säger det om utövarna av kulturen? Varför ser vi ett ökat intresse för science fiction just nu? Kan det finnas några fördelar med att använda just den här litteraturen med ungdomar?

Jag beslutade mig för att utgå från sagor och visa likheterna i berättelsen om Oidipus och den första science fiction romanen Frankenstein. Min fasta övertygelse är att litteraturen har samma funktion som myten och sagorna nämligen att hjälpa människan att komma tillrätta med sina problematiska villkor i världen. Samma funktion som gör att vissa sagor överlever i hundratals år kan man applicera på återkommande populärkulturella fenomen som till exempel Star Trek.

Vad som gör science fiction särskilt intressant är just att ,precis som  sagor, tar science fiction tar upp universella, existentiella problemen men förpackar dem i ett för människan lätthanterligt sätt.

Jag gick igenom ursprunget till science fiction och pratade om ambivalensen till forskning och vetenskapen samt vad som är karakteristiskt för just genren. Det som jag tyckte att det var viktigast att visa är att science fiction lär oss är att det är i vår makt att ändra saker och det är en viktig poäng för dagens ungdomar. Responsen från lärare och pedagoger var faktiskt att dom tyckte att själva orienteringen kring genren var det intressantaste. Vi bokade faktiskt in en repris på denna föreläsning som kommer att hållas på Renforsskolan.