Attityden mot spelaktiviteter på biblioteket.

Ofta har man spel till utlån på biblioteket men man problematiserar sällan åldersmärkningar:

https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=2943065915540683251#editor/target=post;postID=8283569704182697115;onPublishedMenu=allposts;onClosedMenu=allposts;postNum=8;src=postname

Eller tillgängligheten. Vilka är det som har råd att ha en spelkonsol? Vad kan det finnas för hinder för den som är intresserad av den här kulturen och inte har möjlighet att delta?

Biblioteken har sällan kulturaktiviteter (eller ens böcker) om spel vilket ger skenet av att man använder dessa som lockvaror. När det gäller kulturella aktiviteter så har man mycket positivt att hämta från föreningar som t.ex. Sverok och ungdomarnas eget intresse. Ofta ligger det i kommunens eget intresse att organiserad aktiviteter för ungdomar. I bibliotekets demokratiska uppdrag finns ett fokus på att uppmuntra medborgerligt engagemang och kulturen i stort. Många forskare som, tex. Thomas Fraser I sin bok: Youth sports programs: an avenue to foster positive youth development, sätter stort fokus på att fritidsaktiviteter är det som är mest utvecklande för initiativtagande då dessa är frivilliga. Det är alltså en möjlighet att hitta sitt eget engagemang och det är också en naturlig del i den sociala utvecklingen för ungdomar. Att använda sig av det kulturella intresset för spel på biblioteket borde vara en självklarhet men så är inte fallet.

Särskilt när det gäller dataspel finns många hinder i form av attityder och ovana från bibliotekarierna.

Dock är det intressant att fråga sig varför man inte är mer intresserad av något där det redan finns ett starkt intresse? När vi jobbar med tillgänglighet så har tex. spel fördelen av att inte kräva någon fysisk kunnighet, det finns en stor variation av komplexitet när det gäller brädspel och dataspel vilket gör att man kan anpassa spelen efter speciella målgrupper.

Spel som kulturyttring har fått ett enormt uppsving på senare tid, oftast finns en egen kategori för spel under kultursidorna. Man kan fråga sig varför det finns ett sådant ointresse från t.ex. bibliotekens sida att ta till sig den här kulturen i form av aktiviteter?

Den största aversionen kommer säkerligen från diskussionen kring våld och spel, detta gäller även brädspel där rollspelen ofta i debatten framställts som farlig eskapism.

Fröet till detta, och en gemensam nämnare till både fantasy, skräck och rollspel, kan man härleda till mitten av 1700-talet och romantiken och dess reaktion på industrialiseringen och upplysningen. Det är alltså inget nytt påfund att kulturella yttringar är en reaktion på samtiden och ett grundläggande behov hos människan.

När det gäller forskning kring våld och tv-spel så pekar den mesta forskningen på att det inte finns något direkt samband. Visuella former har en tendens att skapa större uppmärksamhet men här är det viktigt att man tar till sig den forskning som finns och att man håller sig uppdaterad. Om man mer aktivt använde sig av spel på biblioteken skulle säkert en mogen och aktiv diskussion vara utvecklande. Det är ingen som tycker att barn ska spela spel med 18 års gräns men det får inte bidra till att man drar sig för att använda sig av spel på biblioteket.  

Brädspel och dataspel som en del i läsfrämjande arbete

Inom skolan använder man sig gärna av det sociokulturella perspektivet, främst förespråkat av Vygotskij, tillsammans med teorierna om proximala utvecklingszonen så menar man helt enkelt att lärande sker i interaktion med andra och gärna när personer med olika kunskapsnivåer och ålder arbetar tillsammans.

Detta är också grunden till vad jag kallar det litterära samtalet, eller kulturella samtalet, där interaktionen sker både mellan individer och kulturformer. Mitt arbete med projektet har fått mig att dra slutsatsen att biblioteken bör jobba mer aktivt för öppenhet och delaktighet för att kunna dra nytta av andra kulturformer och jag menar att det blir ett naturligt konglomerat där läsning, men även andra tydliga biblioteksuppdrag, drar fördel av kulturutövarna och stärker oss i vårt demokratiska uppdrag.

Bibliotekets vardagsrum där människor möts har en naturlig läsfrämjande funktion. Vår satsning med brädspel på biblioteket är resultatet av en genomtänkt satsning där målet har varit att bredda kulturen i Vindeln, aktivt jobba för delaktighet och sammansvetsa detta med vår integrationsverksamhet där vi vill utveckla verksamheten mot att tydligt gå mot interkulturellt utbyte.

Just nu så spelar vi brädspel på biblioteket på torsdagskvällarna.

Det låter inte så märkvärdigt men det är en satsning som har en grund i att våga släppa in ungdomarnas eget kulturintresse på biblioteket, guida och använda intresset i ett biblioteks -sammanhang där det ska stå i samklang med vårt uppdrag och våra ideal.

Det har varit en väldigt lyckad satsning sett till antal deltagare. Det har sakta men säkert etablerat sig och i nuläget är det nästan en arbetstidsfråga för oss på biblioteket, det är nästan för mycket folk.

Vi har via biblioteket (och projektet) tagit tillvara på de unga vuxnas intresse.

Spelkvällarna har sprungit fram ur den attitydförändringen som skett på biblioteket gällande litteratur och aktiviteter men också på grund av den öppenhet som vi aktivt jobbat mot. Först så måste det möjligheter för det litterära samtalet skapas, sen måste delaktighet både uppmuntras och tydliga begränsningar sättas kring vad som är biblioteksarbete. Resultatet kan vara något så enkelt som en spelkväll men likväl fantastiskt ändå. Förhoppningsvis kommer spelkvällarna att utökas till något mer, en kulturkväll. I morgon kommer jag att publicera lite av problematiken när det gäller spel på biblioteket. 

Möte med Kulturrådet ... Inte det kulturrådet barnens kulturråd

Kulturrummet i Hällnäs utgår ifrån ungdomarnas egna önskemål men hur är det med biblioteksperspektivet? Idag hade vi en genomgång av bibliotekslagen och vår biblioteksplan.

Det är på en väldigt enkel nivå, jag berättar om bibliotekets skyldighet att fokusera mot vissa prioriterade grupper där ungdomarna utgör en. Vi pratade också om utveckla samarbetet mellan bibliotek och övriga kommunala verksamheter där fritidsgården är en. Vi kan också jobba mot andra kulturella aktörer. 

Jag formulerar det givetvis inte så som i texten ovan.

Vid mötet mötet fick dom lyfta fram sina frågor som rörde sig om censur och faktiskt delaktighet av bibliotekarien. Dom tycker att bibliotekarien (jag) ska vara mer delaktig i aktiviteter. Strukturera aktiviteter efter teman samt introducera ny teknik.

Dom ville ha större satsningar på loven och att vi ska köpa in en ringklocka så att bibliotekarien kan röra sig i kulturrummet mer. Under jullovet ska vi försöka skaffa fler affischer och mer prydnader.

Inga förslag på spel ... det är tillräckligt
Förslag på testa ny teknik som tex. VR
Förslag på att se kortfilm på biblioteket.

Jag ska försöka ta till mig detta inför aktivitet på jullovet.
 

Jag kopierar ett inlägg som jag ut på facebookgruppen skolbibliotekssamtal. Projektet använder sig av populärkultur som serier och spel för att skapa läsintresse. Jag är väldigt mycket ute i skolan och skriver kanske inte ner riktigt allt ( i alla fall brukar det vara en lite fördröjning på bloggen) men det är är ett ganska typiskt exempel på hur man kan koppla läsning, något som kanske låter lite tråkigt med nutiden och ungdomars egna litteratur. Samtidigt som jag använder mig av lite "nya" metoder.

Hej.
Jag skulle vilja dela med mig av något som jag tycker varit väldigt roligt. Jag blev ombedd att prata om klassiker för några elever på högstadiet. Som ni säkert känner till fanns det en diskussion om någon sorts litterär kanon i skolan (som jag givetvis följde intensivt)  jag har också tittat på lite forskning om lärarnas litteraturanvändning i skolan. Oftast väljer lärare sådant som dom själv har läst , sällan tas ex. "Färden till Västern " upp, utan det rör sig delvis om nostalgiska skäl och begreppet är och bör vara ifrågasatt. Samtidigt är jag själv en klassikernörd av stora mått. Har läst nästan allt (ingen har läst allt.. alla bär vi på någon unken liten kunskapslucka. Min är Charles Dickens ). Jag tycker att man får ut så mycket av "vårt gemensamma kulturarv", särskilt i samband med satir och nutidskommentarer. Jag började med att visa en film från familyguy där man driver med att den dumme huvudpersonen inte kan några klassiker men poängen är att man i alla fall måste känna till Shakespeare för att förstå skämtet.

Sen gick jag igenom mina favoriter . det tog tid :) Sen så använde jag mig av kahoot för att spica upp det. Jag är lite nybörjare på kahoot (det är ett program som man kan göra frågesporter som man kan delta vid via mobilen eller datorn) men det är ett roligt verktyg. Det finns här: https://getkahoot.com/
Jag heter Bookman360 (jag vet inte om man kan leta användare) och kahhoten jag pratade om heter "Litteraturklassiker".
OBS: Den är för lite äldre elever och vissa klasser är väldigt lätthaterliga. Det som att skjuta på öppet mål . Dom är superintresserade och både humoristiska och rätt så smarta (någon fråga är lite skämtsam). Den som vann hade förresten 12 000 poäng om jag inte minns fel, men det var flera som låg kring den gränsen.

Läsfrämjande perspektiv på censur och marknadsföring

När jag läste bibliotek och informationskunskap så kom just 2012 års PISA-rapport som pekade på hur enormt mycket läsförståelsen sjunkit. Detta vara alarmerande siffror och något som riskerar att påverka hela vårt samhälle. 23% av Sveriges femtonåringar hade så dålig läsförmåga att man inte nådde upp till den basnivå som PISA-rapporten använder sig av.

Dessa femtonåringar är för övrigt i 18-19 års ålder i skrivandets stund.

Det intressanta är att det har nog aldrig kommit så många barnböcker som det gör nu, dom massproduceras nästan. Många kända författare hoppar på trenden och skriver barnböcker men dom behöver för den sakens skull inte alltid vara bra. Mediabevakningen som ska hjälpa oss sålla lyser lite med sin frånvaro.

Det är här bibliotekarierna måste hoppa in. Det gäller att lyfta fram böckerna i samtal med barn och i det kulturella rummet. Samtidigt är det viktigt att inte köpa allt som läggs fram på bordet. Det är inte kvantiteten det är fel på, det är kvaliteten.

Nu menar jag inte att dagens ungdomsböcker är dåliga, jag menar bara att det krävs att man lyfter fram bra böcker och att man inte nöjer sig med att konstatera att det faktiskt finns böcker.

Jag som gärna jobbar med andra medier ser två stora nackdelar som böckerna har.
Ett: Böcker har inte alls samma marknadsföring.
Två: Vi måste förhålla oss till att vi som kulturförmedlare väljer åt barnen.

Barnen väljer inte böcker själv i samma utsträckning och därför måste man lyfta bokdiskussionen i det offentliga rummet. Man måste diskutera böckerna, ha läsande förebilder och marknadsföra böckerna. Vi måste också, som kulturförmedlare, hela tiden reflektera kring vårt bemötande och vår attityd till censur.

Biblioteket får aldrig bli en plats som har en censurerande funktion. Biblioteket ska vara till för alla och för att man ska kunna vara det så måste man se förbi kategorier och se individen. Därför är det viktigt att diskutera och problematisera censurfrågor. Om man är förvirrad och tycker att vi redan gör det se mitt inlägg om Pegi märkning.

Jag som pratar med ungdomar får hela tiden höra historier om hur man velat ta del av något men blivit stoppad på biblioteket. En 11 åring fick inte läsa hungerspelen, en annat flicka i samma ålder fick inte läsa Charlie Higsons Fienden. Fienden är intressant då jag själv tycker att den är lite obehaglig trots att det är en ungdomsbok, obehaget ligger i att alla ”mammor och pappor” blivit zombies och barnen får själva klara sig. Det sista exemplet löste flickan helt sonika med att se ”the walking dead” på tv, om hon hade lov för sina föräldrar att göra det vet jag inte. Den här texten vill inte uppmuntra någon att bryta mot gränser som är satta av en anledning, bara att lyfta fram att om biblioteken lägger sig på den allra lägsta nivån av tolerans när man riktar sig mot ungdomar (som i olika grad strävar efter att undersöka dessa gränser) så har man ett problem?

Serier och berättande på folkhögskolan

efter lovet drar vi igång på riktigt med vårt serie och berättarprojekt på folkhögskolan. De vuxna eleverna ger både tips och skriver själva.

Även här pratar vi mycket om genrer men med en speciellt fokus på seriemediet. 

En av dom få regelrätta serielektionerna med utgång i formel serieteori har dessutom skett på på folkhögskolan. Det finns en hel del skrivet i mindre skala men strukturella helhetsanalyser av spelmediet är det ont om. Folkhögskolan fick ta del av Roman guberns teorier som han presterade i "El lenguje de los comics"men kanske främst Scott McClouds Serier: Den osynliga konsten.

Fortsättning följer på detta.

Inverterat bokprat och omvärldsbevakning

Projektet har som fokus att stimulera till läsning med hjälp av ungdomarnas eget intresse och andra media. Ett av samarbeten med svenskalärarna på renforsskolan handlar inte bara om att öka intresset för litteraturen utan intresse för kulturen rent allmänt. Detta kopplar vi sedan till läsning. Barnen får fundera kring genre begreppet i klassrummet, på så sätt ökar man faktiskt elevernas intresse att samtal om kultur. Detta intresse styr man sedan varsamt in mot böckerna på biblioteket.

Som omvärldsbevakning är det oslagbart och, precis som med inverterat bokprat, så är det väldigt tidseffektivt. Barnen i klass 6 har fått berätta själva om sina medievanor och självklart ser det ut annorlunda här i Vindeln jämfört med på många andra ställen

Av 21 elever har ungefär hälften tillgång till streamningstjänster som netflix och tv-spel. bara 16 av 21 använder sig kontinuerligt av Youtube. 

Viktigt är det att påminna om att alla har tillgång till biblioteket.

Intresset för populärkulturen är något vi tagit tillvara på i vår medieplan då vi gör våra inköpp, särskilt när det gäller böcker på engelska. Det kräver en mer aktiv omvärldsbevakning. Så här kan det se ut: