Attityden mot spelaktiviteter på biblioteket.

Ofta har man spel till utlån på biblioteket men man problematiserar sällan åldersmärkningar:

https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=2943065915540683251#editor/target=post;postID=8283569704182697115;onPublishedMenu=allposts;onClosedMenu=allposts;postNum=8;src=postname

Eller tillgängligheten. Vilka är det som har råd att ha en spelkonsol? Vad kan det finnas för hinder för den som är intresserad av den här kulturen och inte har möjlighet att delta?

Biblioteken har sällan kulturaktiviteter (eller ens böcker) om spel vilket ger skenet av att man använder dessa som lockvaror. När det gäller kulturella aktiviteter så har man mycket positivt att hämta från föreningar som t.ex. Sverok och ungdomarnas eget intresse. Ofta ligger det i kommunens eget intresse att organiserad aktiviteter för ungdomar. I bibliotekets demokratiska uppdrag finns ett fokus på att uppmuntra medborgerligt engagemang och kulturen i stort. Många forskare som, tex. Thomas Fraser I sin bok: Youth sports programs: an avenue to foster positive youth development, sätter stort fokus på att fritidsaktiviteter är det som är mest utvecklande för initiativtagande då dessa är frivilliga. Det är alltså en möjlighet att hitta sitt eget engagemang och det är också en naturlig del i den sociala utvecklingen för ungdomar. Att använda sig av det kulturella intresset för spel på biblioteket borde vara en självklarhet men så är inte fallet.

Särskilt när det gäller dataspel finns många hinder i form av attityder och ovana från bibliotekarierna.

Dock är det intressant att fråga sig varför man inte är mer intresserad av något där det redan finns ett starkt intresse? När vi jobbar med tillgänglighet så har tex. spel fördelen av att inte kräva någon fysisk kunnighet, det finns en stor variation av komplexitet när det gäller brädspel och dataspel vilket gör att man kan anpassa spelen efter speciella målgrupper.

Spel som kulturyttring har fått ett enormt uppsving på senare tid, oftast finns en egen kategori för spel under kultursidorna. Man kan fråga sig varför det finns ett sådant ointresse från t.ex. bibliotekens sida att ta till sig den här kulturen i form av aktiviteter?

Den största aversionen kommer säkerligen från diskussionen kring våld och spel, detta gäller även brädspel där rollspelen ofta i debatten framställts som farlig eskapism.

Fröet till detta, och en gemensam nämnare till både fantasy, skräck och rollspel, kan man härleda till mitten av 1700-talet och romantiken och dess reaktion på industrialiseringen och upplysningen. Det är alltså inget nytt påfund att kulturella yttringar är en reaktion på samtiden och ett grundläggande behov hos människan.

När det gäller forskning kring våld och tv-spel så pekar den mesta forskningen på att det inte finns något direkt samband. Visuella former har en tendens att skapa större uppmärksamhet men här är det viktigt att man tar till sig den forskning som finns och att man håller sig uppdaterad. Om man mer aktivt använde sig av spel på biblioteken skulle säkert en mogen och aktiv diskussion vara utvecklande. Det är ingen som tycker att barn ska spela spel med 18 års gräns men det får inte bidra till att man drar sig för att använda sig av spel på biblioteket.