Mytologi i rörelse

Har vi som Jung påstod ett gemensamma mönster, bilder, i en kollektiv omedvetenhet?

Då Jung tycktes se att vår inre värld hade sin motsvarighet i våra sagor, myter och riter i världen tolkade han det som att vi alla bar på vissa arketyper i ett universellt medvetande oavsett kulturellt ursprung.

Detta kan man ,om man så vill, tolka som att vi alla har fallenhet för vissa historier och vissa litterära personligheter och att dessa dyker upp i kulturen med jämna mellanrum.

Jungs trodde att dessa arketyper existerade i motsatspar och att vi både behöver medvetandegöra dessa samt att man genom berättelserna skapade balans mellan dessa och därigenom sig själv.

Faktum är att många arketyper inte bara återkommer utan, när samhället ändras, måste få återkomma i ny skepnad. Ett bra exempel på detta är karaktären Sherlock Holmes som torde vara ett ganska enkelt exempel på en arketyp som representerar människans logiska och förnuftiga sida. Hans motsvarighet, Dr Watson, representerar den mer känslosamma aspekten av en personlighet och en del av spänningen ligger på ett undermedvetet plan, hur balanserar man dessa till synes motstridiga element? När Sir Arthur Conan Doyle skrev Sherlock holmes i slutet av 1800-talet så var Sherlock Holmes den stora hjälten i ett samhälle där man började övergå mot en framtidstro och satte större fokus på vetenskap och förnuft. När egentligen samma karaktärer, i form av kapten Kirk och Mr Spock , möts på rymdskeppet Enterprise i Gene Roddenberrys framtidsversion ”Star Trek” är det kapten Kirk, den mer känslosamme, som framstår som berättelsens hjälte. Premissen för förnuftet har kanske ändrats, samtidigt är arketyperna desamma.

Min egen uppfattning är att dessa kulturella aspekter som dyker upp i dagens populärkultur är livsnödvändigt för människan. Det är inte heller svårt att se den röda tråden genom historien om man tittar på enkla exempel. Den cykliska tidsuppfattningen, som man både hittar hos barn och i kulturen, och dess förmåga att skapa nytt ur undergång hittar man både i Indisk religion, romerska myter, berättelsen om ragnarök och varför inte i den nya Marvelfilmen Thor: ragnarok som i skrivandets stund har premiär om ca ett år.

Jag har själv en dragning till de amerikanska superhjälteserierna och ser dessa som både moderna mytologier och ett sätt att bygga berättelser just kring arketyper och sätta dem i olika sammanhang och situationer. Jung påstod själv att Arketyperna var starkt förknippat med symboler och mönster som kommer ur det kollektiva medvetandet. Just serier har en tendens att leka med bild och symbolspråk när man sätter en typisk arketyp (här hjälten, messiasarketypen) i nya situationer t.ex. om denne måste förhålla sig till politik:

Som man kan se zoomas den amerikanska flaggan in och sedan ut för att visa hur de två numera välkända symbolerna smälter samman. Samma karaktär kan sättas i ett annat politiskt perspektiv fast i grunden vara samma arketyp.

Sexualitet och världsaktuella händelser måste få utrymme i mytologin, intressanta serier som 99.ers (den muslimska superhjältegruppen) och ms Marvel är inte alls ointressanta ur ett normbrytande perspektiv. Givetvis finns det väldigt dåliga exempel också, populärkulturen är intressant då den speglar samhällets alla sidor. Dock tror jag att det finns fler positiva influenser än man tror:

I bilden ovan kysser den uppenbart Superman-inspirerade hjälten den uppenbart Batman-inspirerande dito. Om det var något som jag skulle vilja använda som argument till att just biblioteken bör uppvärdera och aktualisera sitt sortiment så är det just ovanstående bild. 
 
Precis som i fallet med Thor, som verkligen är en asagud, så är symbolerna ofta övertydliga och det intressanta är förstås att mytologin alltid är i rörelse. Ibland blir mytologin nästan meta mytologi när man också kan med arketypernas hjälp fundera kring myternas historia. Bilden är nedan föreställer Kapten Amerika från Neil Gaimans Marvel 1602

                                                             Serier som historiskt dokument

Att arketyperna sätts mot olika hinder och olika situationer syns kanske mest i de historiska studierna av serier. Tidvis var figurer av det här slaget väldigt frekvent förekommande, en inte helt ovanlig sätt att manifestera tidens oro för den kommande tekniken.  

Kalkylatorn finns för övrigt i en modernare version där han representerar informationstekniken och övervakningssamhälle. Mytologin är i rörelse och vissa berättelser har försvunnit i glömskan och bara efterlämnat ekon av oro. 

Även då det gäller rasism och representation finns det många exempel på hur vår tids

kultursyn påverkas av den gamla tidens. 

Hur ska vi då förhålla oss till serier som en mytologi i rörelse? Jung ville med medvetenhetsgörandet hela människors psyke, själv tror jag att berättelserna i sig fungerar på ett omedvetet plan och för oss som konsument av dessa handlar det om att låta sig svepas med och hänge sig. För oss som jobbar med litteratur och kultur så måste vi både lyfta den här kulturen och se till att vårt urval uppdateras.

Den enorma ökningen av serieintresset har säkert sina förklaringar i både världsläget och i vårt behov att snabbt kunna ta till oss den här typen av berättelser. Seriemediet har också växt och lämnat utrymme för författare med mer att säga och jag tror aldrig att kvalitetsurvalet har varit viktigare. Vill man dessutom jobba med dagsaktuella frågor på ett sätt som alla , oavsett kultur och läsförmåga, kan ta till sig så är serier närmast oslagbara.

En ny början

 

”Kraftig jordbävning och sedan en storm som höll i sig i två år” Så börjar elevernas beskrivning av Vindelns undergång. En modell har byggts och historier spunnits kring husen som blivit kvar och de överlevandes situation.

Tanken med modellen var att samtala kring dystopin men också använda metaforen om framtiden för att diskutera oron inför framtiden. Ett fritt utgångsläge på vad man velat jobba med oavsett om man velat jobba med en enskild karaktär eller med miljöbeskrivningar skulle göra så att alla hittade sin egen nisch. Arbetet med ungdomarna har mötts av både framgång och motgångar, ungdomarnas tillgång till sociala medier gör att man alltid är uppkopplad, alltid bombarderad med information och sällan finns det tid för samtal och reflektion.

”Naturkatastrofen skedde på grund av att ingen gör något åt den globala uppvärmningen” skriver en elev. Någon har gjort en instruktion hur modellen och berättelserna skulle kunna bli ett spel med mincraft och GTA som förebild. Är bibliotekariens uppgift att koppla detta till vidare läsning, spelkulturen, källkritik på nätet eller ge utrymme för samtal och reflektion om oron? Varför inte alla dessa saker?

Skolbibliotekarien har en särställning i skolan, man ger inte betyg. Man har delvis ett uppdrag mot lärandet men även faktiskt av att roa och att låta eleverna finna sitt stöd i sin egen kultur. Att få jobba med informationssökningsprocessen och att använda nya och gamla medier efter elevernas lärprocesser är meningslöst utan att skapa ett rum som tillåter både samtal och reflektion. Just nu är det viktigt med en mötesplats med ungdomarnas egen kultur och litteratur i centrum. Jag hoppas att även detta är en ny början.

God jul

 

En del av ungdomarna har tagit med sig egna serier till biblioteket, för att visa och diskutera och inköpsförslagen är många. När jullovet börjar närma sig så är det många som vill bunkra upp inför ledigheten.

Jag upplevde något liknade kring sommarledigheten:

http://www.minabibliotek.se/149040/tid-for-sol-bad-och-serier

Jullov och sommarlov verkar vara ypperliga tillfällen för serieprat och arrangemang.

Boksamtal med science fiction för ointresserade (?)

Under ett bokcafé tillsammans med Bjurholm, Vännäs och Vindeln hade jag ett litet science fiction tema. Rubriken säger science fiction för ointresserade men det är lite av en missvisande (och kanske elak) rubrik. Intresset var relativt stort och bjöd på lite skratt. Eftersom jag presenterade just science fiction för en liten äldre publik så började jag med den kände nobelpristagaren Doris Lessing, jo det är just som science fictionförfattare som hon börjat sitt författarskap. Förvånade det publiken så plockade jag upp Jan Guillous ungdomsbok ”gudarnas berg”, en ganska okänd publikation av en rätt så folkkär författare.

 Skämt å sido, böcker som Karin Boyes Kallocain och Margaret Atwoods science fictionböcker hamnar sällan på just science fiction avdelningen. Man märker sällan upp dem med den sedvanliga del 1, del 2 del 3? Man kan fundera varför det är så? Nu när Margaret Atwood faktiskt har varit med och skrivit en superhjälteserie är det inte heller något som uppmärksammas?

När en författare eller en bok för en högre kulturell status så sätts inte science fiction som en genremärkning, snarare smusslar man bort den.

Det är lite synd, för det fantastiska med just science fiction är att det är både universellt och något som fånga fantasin både hos den intellektuella och hos barnen och ungdomarna. Ett utmärkt exempel, kanske det bästa, på hur man stegvis kan hitta böcker som är utvecklande eftersom det finns på så många olika nivåer.

Skobiblioteksmöte V8 området

Jag fick äran att prata kring projektet på skolbiblioteksmötet för barn och skolbibliotekarier inom v8 området, något som visade sig vara ett väldigt givande samtal, eftersom jag oftast träffar mina kollegor i Umeå området fick jag försöka sammanfatta lite av vad jag upplever som förbättringsområden för biblioteken. När nu året börjar närma sig sitt slut tänkte jag ta upp lite av feedbacken från det mötet, lite av vad jag anser vara problemen kring hur vi arbetar med fantasy, serier och spel på biblioteket. Nu gäller detta givetvis inte alla bibliotek utan vi diskuterade i väldigt generella termer. Det är skillnad på stora bibliotek och små bibliotek men det är frågor som jag vill väcka och som jag vill att vi ska ta ställning till. Det är också mycket förkortat med det kan i sammanhanget vara en fördel.


Litteraturen:

Vi behöver ha en diskussion kring fantasy, science fiction och seriernas status på biblioteket. Seriernas status har alltid varit ett diskussionsämne på biblioteket men när serierna börjar nå framgång på kultursidorna (och framförallt genererar dom ett ökat intresse hos ungdomar) så kan man fråga sig om biblioteken verkligen tar tillvara på detta?

Ofta skrivs serietips på bibliotekens webbsidor av praktikanter eller ungdomar (unga tipsar unga). Fantasy och science fiction har ofta felaktiga placeringar, eller i alla fall har man inte någon motivation till varför man ställer Star Wars under science fiction (bild). Allt som allt ger det intryck av att biblioteken fortfarande inte tar litteraturen på allvar.

Bibliotekens databaser som Alex skulle må bra av en liten uppdatering (där kommer det förhoppningsvis några väldigt positiva nyheter snart)

En del små bibliotek har ett förvånansvärt bra bestånd av tillexempel manga, ofta är det enskilda bibliotekarier som står bakom dessa. Dessa specialkompetenser bör värderas högre och man bör samarbeta bättre.

 

Nya medier konkurrens eller samspel

Min åsikt är att man bör inte ser nya medier som tv-spel som en direkt konkurrent till läsningen utan det intermediala förhållandet till läsning en mer komplex fråga.

Jag ifrågasätter att man tagit in tv-spel på biblioteken av flera anledningar. En är att utlåningen riktar sig till de som har tillgång till de dyra konsolerna och man sprider inte spelkulturen till de som inte har tillgång till den. Detta står också i kontrast med att man i kulturella arrangemang sällan använder tv-spel eller brädspel då detta borde vara ett ypperligt tillfälle att koppla en del av spel och brädspelskulturen till just böcker.

Vi bör titta på kulturlivet som rör t.ex. tv-spel och se hur vi som bibliotek förhåller oss till detta snarare än att blint hoppa på trender samt förlita oss ,och utnyttja,  kopplingen till litteraturen.

 
Lösningar:

Dialog och diskussion

 
Utbildningar är en sak som jag hoppas kunna erbjuda. Både då det gäller själva litteraturen och arbetssätt. Kan man utnyttja databasen novelist när man söker litteratur som är kopplad till andra medier? Hur kan man konkret arbeta med serier normkritiskt? Vad händer på seriemarknaden och hur påverkar det oss?

Få igång ett bättre samarbete med aktörer som sverok, nordsken och ideella kulturellt intresserade grupper som Umeås förening för science fiction. Det behövs också bättre samarbete bibliotekarierna emellan.

På chefsnivå måste också frågan om bibliotekariernas köns och åldersfördelning tas upp.

Det råder stora skillnader i könsfördelningen och många utbildade män upplever det som svårt att ta sig in i biblioteksbranschen. Serier och fantasy är enligt mig könsneutralt men man kan utgå från att en väldigt homogen grupp får en enkelriktad syn på arbetssätt och kulturen. Ett stort problem är att vår inläsning sker ideellt, inför ett bokprat så tar man gärna böcker som man själv läst, detta skulle kunna vara förklaringen på att jag upplever att bokpraten och arrangemangen kan sakna bredd. Att ha en strategisk syn på läsning och motivera den med att man läser på jobbet vore en enkel lösning inte bara för denna specifika litteratur utanför bredd på biblioteksarbetet generellt.


 

Trollkarlen från övärlden boksamtal

Detta blogginlägg rör sig kring skolbibliotekariens betydelse för svensklärarundervisningen. Hur vi samarbetar i ett bokcirkelprojekt kring boken ”Trollkarlen från övärlden”. När bokcirkeln är klar tänker jag lägga ut en lärarhandledning till boken här på bloggen men tills vidare är det ett pågående projekt och inte riktigt färdigt, det slår mig dock att det är ett bra exempel både på lärarsamarbetet samt hur man kan se på fantasy som litteratur. Att exemplet som tas upp är just fantasy hör till projektets natur och blir ett tydligt exempel på hur viktigt det är med en insatt litteraturförmedlare i skolan.

 

Lärare och rektorer har inte alltid en självklar syn på vilka möjligheter en skolbibliotekarie innebär, dock så är skönlitteraturen och undervisning i den fast förankrat i kursplanen. Man uttrycker det som att det är en central källa kring kunskap och vår värd, skönlitteraturen främjar den empatiska förmågan och att det kan hjälpa eleverna med sina funderingar kring de stora livsfrågorna.

Lärare jobbar efter kursplanen och tillsammans med skolbibliotekarien så kan man börja med att utgå från läroplanen och sammanfatta ett tydligt syfte med undervisningen

 

 

Om man ser till bedömningen så är det ganska självklart att det krävs en viss typ av texter för att kunna ge eleverna något att jobba med, om man vill jobba med aktuella populärkulturella strömningar kan det som lärare vara väldigt svårt att välja relevant litteratur.

Just nu är fantasy väldigt populärt och jag tycker att det är ett mycket bra verktyg för att reflektera kring sin egen värld och sin egen plats i den. Min utgångspunkt har alltid varit att kulturella strömningar uppstår ur ett behov, dock följer det ofta med en bitter bismak. Det kommer väldigt mycket nya böcker, en del faktiskt massproducerade, som ibland kan tjäna som inkörsport till läsning men som inte alls har några litterära kvalitéer. Med utgångspunkt i läroplanen så blir det extra viktigt att jobba med en insatt bibliotekarie.

När det gäller just den här boken så är det en bok som väldigt lätt skapar funderingar och tankar och inför kommande boksamtal förbereds diskussion och frågeställningar av skolbibliotekarien.

 

 

Boksamtal som metod.

Det bör nämnas att boksamtal som metod är något underskattad.

Jag har tidigare använt mig av en med djuplodad metod där dialogen kring kulturen står i centrum. En sorts intertextuellt intermedialt bok/kultursamtal där eleverna inte bara får tips på läsning efter  hur man orienterar sig i andra medier utan också reflekterar och funderar kring det man läser/sett.

Eleverna för redan samtal kring kultur och det är i det samtalet vi vill slå ett slag för litteraturen.

Jag har tillsammans med en fantastiskt duktig svenskalärare tillsammans jobbat med boken ”trollkarlen från övärlden” med förhoppning om att vi i samtalet ska får en speciell förståelse för den boken och även finna lite lust när man tillsammans får en djupare förståelse kring tolkning och symboler än vad man som enskild elev gör.

 

Att kombinera detta med filmatiseringen av boken ger också eleverna en känsla för fördelar och nackdelar av de olika medierna, något som jag hoppas leder till litteraturens favör.