Det är inte helt ovanligt med Starwars-tema på biblioteket i Vindeln, få saker genererar så mycket intresse hos de yngre barnen samtidigt som både pappor och mammor som förälskat sig i de "gamla filmerna" gärna är delaktiga. Inför Star-wars dagen på Stadsbiblioteket så skrev jag ner mina funderingar för eventuell publicering på mina bibliotek. 

 

 

Starwars på biblioteket

 

 

Just nu sitter jag och filar på en liten text om varför kultur är så viktigt, varför vi behöver ha ett brett och rikt kulturliv och framförallt: vilka har rätt till kultur?

Att bredda kulturbegreppet tror jag är min viktigaste uppgift här på biblioteket i Vindeln och framförallt (men inte endast) barnens kultur. När jag sitter i mitt fina kontor och använder de fina orden drar jag mig till minnes en kulturupplevelse som för några år sedan kanske inte räknats som finkultur och framförallt inget man kunnat ha på biblioteket men som haft en djup påverkan på mitt eget kulturliv.

 

För en herrans många år sedan var det jag som lekte på skolgården, vi som inte hade den senaste tekniken (VHS-bandspelare), fick endast via ryktesvägen höra talas om den spännande historien om den otäcke svarta figuren som var hälften man och hälften robot. Med fasa fantiserade vi om hur hans svarta hjälm satt fastskruvad i hans mänskliga kött och teorierna om vem han var och vad han kom ifrån var många. Planer smeds, någon vars föräldrar kunde hyra en videobox lokaliserades och projekt övernattning med StarWars iscensattes.

Att titta på video på 80-talet kunde ibland vara en gemensam kulturell upplevelse, hade man tur eller otur (beroende på våldet) kunde mormor och andra släktingar dyka upp, i detta fallet minns jag att det var många äldre barn som dök upp på filmtittningen.

 

Jag har starka minnen av min första upplevelse av Star Wars, den inledande texten ignorerades nu som då. Som barn hade man en tydlig föreställning om vem som var hjälten och vem som var skurken. Star wars är faktiskt inte science fiction som många tror utan en typisk moraliserande saga, eller fantasy. Det är en tydlig kamp mellan det onda och det goda och det finns magi i form av ”kraften”. Star wars är egentligen väldigt närbesläktat med sagan och skrönan och täcker ett behov hos oss som nästan är lika gammalt som mänskligheten själv. Bäst av allt, både sagan och filmerna har förstått att göra den mörka sidan lockande, både kraften hos antagonisten i Star Wars och sagan måste vara lockande för att hjältens val ska bli något att eftersträva. Detta är också det centrala temat i filmerna.

Det är kanske svårt för dagens ungdom att förstå (svänger man sig med de termerna så är man bevisligen gammal) hur dramatisk den inledande scenen med det stora rymdskeppet är om ens referensram bestod av ”lillstrumpa och syster yster”. En stor del av just fantasy är förmågan att skapa unika nya världar och att sätta läsaren (eller åskådaren) mitt i dessa och detta låter oss också bearbeta känslor och rädslor på ett tryggt sätt.

 

När ångan skingras, efter den inledande attacken, och den mörka hotfulla karaktären tar sig in i rymdskeppet gick en kollektiv rysning genom våra kroppar.  Darth Vader, nu på var och varannan skolväska, var för mig en otroligt skrämmande figur och hoppar man fram i berättelsen (nu blir det ”spoiler alert” för dem som bott i en garderob sedan 1982) så har jag ett tydligt minne hur jag försökte dölja mina tårar för att inte killkompisarna skulle märka hur otroligt berörd man blev när det visar sig att denna mörka trollkarl är hjältens egen far.

 

Själv så älskar jag fantasy mest för dess förmåga att inspirera till både konstnärlig verksamhet, studier men även läsning. Som bibliotekarie ser jag det komplexa användningsmönster som läsning ingår i. Medierna konkurrerar och samverkar med varandra och därför är jag stolt över att verka mot det senare genom att ha  Star Wars på mitt bibliotek. Både för att slå ett slag för sagan, barnens egen kultur och för ett modernt biblioteksarbete som är förankrat i den kulturform som jag upplever barnen behöver mest just nu.

Science fiction och fantasy mot rasism

Science fiction och fantasy har aldrig relevantare.

 

Jag kan se likheter i kampen om jobben, hur det ser ut på arbetsmarknaden för ungdomarna ,  och böcker som hungerspelen där man bokstavligt talat måste kämpa mot varandra så jag tror inte att det är någon slump att det finns ett extra stort behov av den här typen av litteratur just nu.

 

Science fiction och fantasy har aldrig varit viktigare.

 

Från bibliotekens sida är det viktigt att man både erbjuder relevant litteratur samt att man kopplar den till vårt uppdrag. Särskilt nu när det finns ett stort intresse tycker jag att det är viktigt att man når ut med kvalitetslitteratur och att man kopplar det till vårt demokratiska uppdrag.

Vi har alltså världens chans att nå ungdomarna med den här litteraturen, både genom boksamtal och på webben.

 

Så här kan kopplingen "dystopier mot rasism" se ut på webben:

http://www.minabibliotek.se/151142/postapokalyps-mot-rasism

 

 

Biblioteket uppgraderar till "bibblan 2.0"

 

  Inlägg och bild Christer Andersson


Skolans värld skiljer sig på många sätt från Bibliotekets. Vi har helt enkelt väldigt olika uppdrag. Därför är det desto roligare då beröringspunkter kan hittas bortom de uppenbara boklånen. På vår skola har vi svensklärare ett litet extra fokus på det muntliga och skriftliga berättandet det här läsåret. Det vi vill utveckla är elevernas förmågan att kommunicera allt från vardagliga händelser till rena äventyr på ett nyanserat och intresseväckande sätt. Kommunen satsar i år även på läslyftet, med början i de lägre årskurserna.
Från bibliotekshåll pågår projektet ”det magiska ordet”, med ambitionen att lyfta fram litteratur som kanske inte alltid anses som ”rätt”, sett ur ett rent skolperspektiv, men som kan intressera och inkludera ovana läsare i ordens förtrollande värld och därigenom bjuda in till givande och utvecklande litteratursamtal. Ett berömvärt initiativ enligt min mening.

Genom att låta dessa olika satsningar mötas, bilda en gemensam yta att samverka utifrån, hoppas vi på att nå väldigt fina synergieffekter för alla parter. Man kan, med användande av datatermer, se det som en uppgradering av samarbetet bibliotek - skola till version 2.0.

Som lärare känns det verkligen bra att det här samarbetet lyfts till en ny nivå. Förutom litteraturtips och inspirerande boksamtal, har i alla fall jag funnit en givande samtalspartner i ungdomsbibliotekarien, även då det gäller planering av nya arbetsområden och lektioner. Det är märkligt vad mycket goda tankar och idéer som kan födas genom möten människor och professioner emellan.

 Här kommer ett exempel på ovanstående. För ett par veckor sedan fick jag en ”lös” undervisningsidé som jag och Tommy spånade kring. En stund senare hade vi stommen till följande upplägg:
Det scenario vi skissat upp går i stort ut på att eleverna tillsammans skall skriva en enkel ”hindersaga”, fast i formen av en äventyrsberättelse som skall utgöra grunden för ett tänkt datorspel.

In mot ett framtida och ödelagt Vindeln Kommer en ensam flicka vandrande med ett hemligt uppdrag. Hon skall försöka finna och erövra de magiska orden som finns på pränt i gamla tidens fysiska böcker. Vad som orsakat ödeläggelsen är osagt. Hur framtiden ter sig lika så. Det hon vet är att någonstans under jorden, i de katakombliknande gångarna, finns dessa biblioteksböcker bevarade i ett säkert valv. I det valvet finns med andra ord all den kunskap som behövs för en framtida överlevnad.

 Utifrån den ramen är tanken att eleverna bygger vidare på berättelsen och huvudpersonen kommer antagligen stöta på stora svårigheter och svåra umbäranden innan hon äntligen får tag på den eftertraktade skatten. Det här känns som ett väldigt spännande upplägg och vi ser verkligen fram
mot att se hur fortsättningen växer fram.
För oss inblandade svensklärare känns det som vi i detta projekt täcker in väldigt mycket av läroplanens intentioner både då det gäller syftet med ämnet, dess centrala innehåll och de olika förmågor vi är satta att utveckla hos eleverna. Att vi låter arbetsområdet ta avstamp i elevernas värld av dataspel, serier och dystopier och dessutom är förlagt det till en känd miljö känns även det helt rätt. Jag återkommer med ytterligare inlägg då  projektet tagit lite fart.

Att utgå från berättandet i dataspel

Projektets mål är att stärka ungdomars läsförståelse, att ge dem verktyg att förstå sig själva och både den lilla världen och den stora som dom lever i. Biblioteket har tillsammans med lärarna skapat ett ganska unikt sammarbetsprojekt där man använder sig av spelmekaniken i rollspel i ett läs och skrivprojekt. Sammarbetet är i sin linda men nya metoder och funderingar kring hur man kan använda rollspelens uppbyggnad av "main quest", sidouppdrag och NPC:s (none playeble charachters ) har visat sig vara både roligt och något som öppnar oanade möjligheter. Både att skräddarsy skrivövningar samt att använda sig av rollspelens förmåga att skapa sig en identifierbar karaktär som sugs in i berättelsen är två fördelar med att jobba med just rollspel som förlaga.  Att bibliotekarien kan gå in som både inspiratör och motiverare  är roligt, men sammarbetet slutar inte där. Skivprojektet är både kopplat till litteraturen, informationssök och biblioteket själv, både i berättelsen och i verkligheten. En grund för berättelsen kommer att vara en modell vi skapar av ett dystopiskt Vindeln som också kommer att ställas ut på biblioteket.

Vi är många som jobbar lite extra med detta nu och än en gång har bloggen blivit lite eftersatt men jag har bett en av lärarna att kortfattat skriva ett inlägg på bloggen och detta kommer att läggas ut i morgon.

Tidningsmöte

När detta inlägg publiceras så sitter jag, självinbjuden men förhoppningsvis inte till mina kollegors fasa, i tidningsmöte. Detta inlägg kommer givetvis att ges som länk i samband med mötet där man vänligt nog gett mig lite utrymme för att kort lyfta frågan om serier på biblioteken.

Förutom att göra mig tillgänglig för diskussionen om serier så vill jag uppmärksamma det starka engagemanget i Skellefteå där Albumen Dylan Dog ges ut (senast uppmärksammad i bibliotekssammanhang när vi fick albumet Mater Morbi som kulturstödd bok)

I senaste numret av fantomen skriver dessutom Andreas Eriksson (före detta Norsjöbo, nu boende i Skellefteå) en tjej från Burträsk har ett återkommande inslag och Henrik Jonsson ,en svensk tecknare som nu håller på att skapa sig en internationell karriär tecknar sin egen serie "The Norseman" (om en svensk superhjälte). Alldeles nyligen har han också för första gången tecknat ett äventyr med Fantomen, vilket har gett stor uppmärksamhet i media. Att tidningen fantomen verkar ta en både svensk och lokal vändning är något vi biblioteken tillsammans borde uppmärksamma.

Nu kommer det snart att ges ut en serietidning vid namn SERIEMIX, en serietidning som ger utrymme för olika serieskapare av främst berättande serier. Tanken är att redan tecknade serier ska få en publiceringsplats, eller att serieskapare som tecknar serier som inte passar de kommersiella produkternas profil ska kunna ha ett mål för sitt skapande.

Jag tycker att det är väldigt intressant ur ett bibliotekperspektiv, allt arbete bakom kulisserna är ideellt, och medverkande serieskapare får inget arvode MEN kan söka IR-ersättning från BUS eftersom Seriemix uppfyller kraven för en sådan publikation (har ISBN-nummer).

Enligt planerna ska första numret ges ut i april 2016 och jag hoppas att vi på biblioteken ska kunna vara med på den här kulturella förnyelsen.

När det gäller serier så finns det mycket att diskutera, inte bara inköp men även hur man kan uppmärksamma sådana tillställningar som Nordsken och ”free comic day” och jag ställer gärna upp som bollplank och idéspruta kring detta.

Bokcirkel med "trollkarlen från övärlden"

Grunden till mitt läspedagogiska mål med den här bokcirkeln är att få igång det litterära samtalet med eleverna samt få dem att fundera kring innehållet i boken. Jag har därför valt boken ”Trollkarlen från övärlden” av Ursula Le Guin både på bokens egna premisser, de samtal som kan väckas kring vissa teman, men även då likheterna med Harry Potter ger oss möjlighet att diskutera den ur ett populärkulturellt perspektiv.

Bakgrunden till att jag gärna vill arbeta mer aktivt med bokcirklar är att eleverna till största delen möter text i form av undervisningsmaterial i skolan. Man har nu dock satt fokus på gemensam läsning och tanken är att skapa en gemensam läsupplevelse. Syftet från lärarnas sida är att skapa lästräning medan bibliotekarien är mer fokuserad på läslust. Det ena utesluter förstås inte det andra.

En viktig aspekt av bokcirklar är just att det förväntas att man ska läsa på fritiden, en läxa helt enkelt. När vi har presenterat bokcirklar på biblioteket så har vi fått väldigt bra respons fast från medelålders damer och inte från ungdomar. Kan det vara så att begreppet är synonymt med just läxa?

Många barn ser läsning som en prestation, men bokcirkeln ska väcka funderingar. Påminna om att det finns många sätt att sätta en text i perspektiv och tolka den.

Boken är vald i samråd med en av de mest aktiva bokcirkel utövarna jag känner, Umeås förening för Science fiction, kulturutövare som verkligen gillar bokcirklar och som på egen hand skapat det litterära samtalet som jag vill föra över på eleverna.

Det finns några grundregler som jag tycker att man borde förhålla sig till.

Som bibliotekarie måste man diskutera hur bedömningen går till. Kan man som bibliotekarie gå in för att få igång det litterära samtalet så tjänar alla på det. Att det ska vara roligt och lustfyllt och att man ska våga diskutera kan, men behöver inte, stå i kontrast med betygsättning.

Flytta fokus från återberättande av handlingen, böckerna ska ej recenseras. Diskussionsämnen får gärna komma från eleverna själva, med just denna bok kommer jag att försöka koppla handlingen till både elevernas egen situation men också koppla det till ett större populärkulturellt sammanhang

 

Den sista meningen måste ges en ytterligare förklaring. Vi har enormt många elever som är intresserade av manga och följaktligen är studio studio Ghibli (den välkända japanska animations och filmstudion) välkänd bland ungdomarna. Många känner till anime filmen Gedo senki som är en filmatisering av boken. Det finns alltså en animerad film som mangafantasterna kommer att relatera till och förhoppningsvis kan bokcirkeln leda till funderingar kring hur olika medier kan ge oss olika typer av estetiska och känslomässiga upplevelser.

Harry Potter är fortfarande väldigt populärt och en av de vanligaste frågorna jag fått på biblioteket är om det finns böcker som liknar ”Harry Potter” så en naturlig ingångsport finns redan där, det finns kopplingar till både Star Wars (med den taoistiska synen på magi) och skrevs till viss del som en antites till Narnia och det är kring det temat som jag hoppas så fröet till ett djupare intresse för litteratur.

En centralt tema i böckerna är att man måste acceptera tanken på sin egen död för att kunna leva ett fullständigt liv. Den har, trots magin, lite av ett antireligiöst ställningstagande och även om man inte går på djupet med detta tema för ungdomarna så hoppas jag att man i alla fall introducerar dem till ett verk som har något att säga, kanske också sätta det i kontrast med hur det gestaltas på film och i andra medier?

Litteraturen och boksamtalet ger, om jag får lov att uttrycka mig lite högtidligt, mer djupgående möjligheter till tankeutbyten och intellektuell begrundan och det gäller både stora och små.

En klassisk bok som trots att den är en av genrens tidiga verk tänjer genrens gränser är ett bra grund för att starta ett litterärt samtal som kan följas upp med författare som Margaret Atwood eller varför inte några av Ursula Le Guins mer kontroversiella verk?

Kura skymning och Mytologiska superhjältar

Att visa släktskapen mellan de myter som cirkulerar i populärkulturen kommer med största säkerhet att öka intresset för vår kulturhistoria och skapa intresse för en av våra viktigaste källor till fornnordisk mytologi. I november kommer biblioteket att hylla den nordiska berättartraditonen och litteraturen tillsammans i ett samarbete som vi kallar Kura Skymning. Jag tänkte ta upp ett konkret exempel på ett samarbete med skolan där vi använder oss av läsning av Mats Whals ”Ryttarna”, en dystopisk science fiction bok med tydlig koppling till islänningasagorna.

Bibliotekariens roll är först att presentera boken för eleverna och prata kring både den här typen av science fiction, där man leker med tanken på olika samhällen samt diskutera var författaren fått sin inspiration ifrån. Att samhället som han beskriver där släktskapen och familjen är så viktigt kan vara en del i vad som gör den här boken så bra och så mänsklig. När eleverna väl börjat läsa tar läraren vid och det är en mer konkret del av undervisningen. Bibliotekarien kan göra inhopp i lektionerna för att vara med i diskussionerna och biblioteket får i sin tur dessutom kanske några unga besökare på Kura skymning arrangemanget.  

För övrigt så finns det mycket intressant att säga om myter och populärkultur. Det finns ett starkt samband mellan mytologi och de amerikanska superhjälteserierna men den stora skillnaden är att den moderna mytologin är alltid i rörelse. Det är också en anledning till att den är så rolig att jobba med. En av myternas uppgifter är att både förmedla centrala värden och att legitimera en social ordning, samtidigt kan man tänka sig att myterna som vi ser dem idag är stagnerade medan de nya berättelserna är i rörelse. I Frank Millers ”the dark knight returns” omskapar han Batmanmyten på ett sätt som många av våra myter i ursprungliga tider blivit omskapade. Marvel har helt enkelt införlivat många av våra myter, som superhjälten Thor, och det om något visar på att myten och dess funktioner aldrig kommer att bli omodern.