Det är inte helt ovanligt med Starwars-tema på biblioteket i Vindeln, få saker genererar så mycket intresse hos de yngre barnen samtidigt som både pappor och mammor som förälskat sig i de "gamla filmerna" gärna är delaktiga. Inför Star-wars dagen på Stadsbiblioteket så skrev jag ner mina funderingar för eventuell publicering på mina bibliotek. 

 

 

Starwars på biblioteket

 

 

Just nu sitter jag och filar på en liten text om varför kultur är så viktigt, varför vi behöver ha ett brett och rikt kulturliv och framförallt: vilka har rätt till kultur?

Att bredda kulturbegreppet tror jag är min viktigaste uppgift här på biblioteket i Vindeln och framförallt (men inte endast) barnens kultur. När jag sitter i mitt fina kontor och använder de fina orden drar jag mig till minnes en kulturupplevelse som för några år sedan kanske inte räknats som finkultur och framförallt inget man kunnat ha på biblioteket men som haft en djup påverkan på mitt eget kulturliv.

 

För en herrans många år sedan var det jag som lekte på skolgården, vi som inte hade den senaste tekniken (VHS-bandspelare), fick endast via ryktesvägen höra talas om den spännande historien om den otäcke svarta figuren som var hälften man och hälften robot. Med fasa fantiserade vi om hur hans svarta hjälm satt fastskruvad i hans mänskliga kött och teorierna om vem han var och vad han kom ifrån var många. Planer smeds, någon vars föräldrar kunde hyra en videobox lokaliserades och projekt övernattning med StarWars iscensattes.

Att titta på video på 80-talet kunde ibland vara en gemensam kulturell upplevelse, hade man tur eller otur (beroende på våldet) kunde mormor och andra släktingar dyka upp, i detta fallet minns jag att det var många äldre barn som dök upp på filmtittningen.

 

Jag har starka minnen av min första upplevelse av Star Wars, den inledande texten ignorerades nu som då. Som barn hade man en tydlig föreställning om vem som var hjälten och vem som var skurken. Star wars är faktiskt inte science fiction som många tror utan en typisk moraliserande saga, eller fantasy. Det är en tydlig kamp mellan det onda och det goda och det finns magi i form av ”kraften”. Star wars är egentligen väldigt närbesläktat med sagan och skrönan och täcker ett behov hos oss som nästan är lika gammalt som mänskligheten själv. Bäst av allt, både sagan och filmerna har förstått att göra den mörka sidan lockande, både kraften hos antagonisten i Star Wars och sagan måste vara lockande för att hjältens val ska bli något att eftersträva. Detta är också det centrala temat i filmerna.

Det är kanske svårt för dagens ungdom att förstå (svänger man sig med de termerna så är man bevisligen gammal) hur dramatisk den inledande scenen med det stora rymdskeppet är om ens referensram bestod av ”lillstrumpa och syster yster”. En stor del av just fantasy är förmågan att skapa unika nya världar och att sätta läsaren (eller åskådaren) mitt i dessa och detta låter oss också bearbeta känslor och rädslor på ett tryggt sätt.

 

När ångan skingras, efter den inledande attacken, och den mörka hotfulla karaktären tar sig in i rymdskeppet gick en kollektiv rysning genom våra kroppar.  Darth Vader, nu på var och varannan skolväska, var för mig en otroligt skrämmande figur och hoppar man fram i berättelsen (nu blir det ”spoiler alert” för dem som bott i en garderob sedan 1982) så har jag ett tydligt minne hur jag försökte dölja mina tårar för att inte killkompisarna skulle märka hur otroligt berörd man blev när det visar sig att denna mörka trollkarl är hjältens egen far.

 

Själv så älskar jag fantasy mest för dess förmåga att inspirera till både konstnärlig verksamhet, studier men även läsning. Som bibliotekarie ser jag det komplexa användningsmönster som läsning ingår i. Medierna konkurrerar och samverkar med varandra och därför är jag stolt över att verka mot det senare genom att ha  Star Wars på mitt bibliotek. Både för att slå ett slag för sagan, barnens egen kultur och för ett modernt biblioteksarbete som är förankrat i den kulturform som jag upplever barnen behöver mest just nu.