"Jag var nio år första gången jag blev svart"

Om Lilian Thurams föreläsning på Littfest

Under fredagen Littfest besökte de studerande på allmän linje många föreläsningar. En av dem var med den franska fotbollsspelaren och författaren Lilian Thuram. Några av de studerande tyckte att det var lite svårt att samtalet tolkades från franska men många sa att det gick bra efter en stund när man vant sig.

Lilian sa att han blev svart när han var nio år. När han växte upp i Guadeloupe i västindien så var de flesta runt om honom av samma hudfärg, och i huvudtaget så märktes det inte så mycket i den miljö han befann sig i då. Hans familj flyttade till Frankrike, och det var då som han första gången kom i kontakt med rasistiska tankegångar och blev retad och illa behandlad på den skola han gick.

Föredraget handlade mycket om våra ingrodda föreställningar och om hur vi i skolan kan göra mer för att bekämpa och förebygga rasism och rasistiska åsikter. Lilian visade en världskarta som först ser ut att vara upp och ner. När man tänker efter så finns det ju inget rätt sätt att hålla kartan eftersom jorden är rund - ett klot - och det gav en tankeställare.

Att ständigt ifrågasätta vårt handlande gentemot andra människor är viktigt. Lilians föredrag och hans arbete var en god vitamininjektion och vi ser fram emot att ta med hans tankar i vårt temaarbete om rasism på folkhögskolan.

Om vårt behov av skräck

Både datan och diskussionen på boksamtalet visade på ett stort intresse för skräck. Några av eleverna hade skrivit Lovcraft på papperet som vi delade ut samt nämnt John Ajvide Lindqvist. I samtal med eleverna fanns ett intresse för både japanska skräckfilmer samt skräckmanga samt serier som "the walking dead". Pedagogiskt kan skräck vara lite problematiskt men det kan snarare sitta hos pedagogen än hos eleverna. Vi lever i en tid där skräckkulturen är som mest uppskattad. Allt fler förlag ger ut skräckberättelser och många svenskar som Anders Fager och John Ajvide Lindqvist är enormt populära bland både vuxna och ungdomar. 

Tillsammans med Folkhögskolans elever så besökte vi littfest och tog bland annat del av ett fantastiskt inspirerande boksamtal av just John Ajvide Lindqvist

Jag tror att samtliga elever uppskattade detta mycket och vi fick såklart ett inköpstips på Ajvide Lindqvist bok "himmelsstrand" som vi dessutom fick signerad. 

Föreläsning...jag menar bokdiskussion

 

 

Analysen av den insamlade datan gav både konkreta tips samt visade på att det finns ett stort intresse för fantasy och science fiction i formen av tv-serier, tv-spel samt rollspel där man spelar med papper och penna. Något om stod ut lite var intresset för skräck samt många ville läsa mer biografier. Det allra mest glädjande var dock det stora intresset som visade sig, det är många som har en lite nördigare sida som vill ut.

Eftersom vi pratat om att vi ville komma åt intresse var det många som formulerade sig i stil med ”Mer böcker som sagan om ringen” och ”Tolkiens böcker” : Att Tolkien redan finns på biblioteket tror jag att det flesta känner till men att fantasy finns som genre och vad den innehåller är kanske inte lika alltid självklart. Jag började därför fila på en liten föreläsning med arbetsnamnet ”problematisera genrebegreppet” Den pedagogiska tanken var att man ska komma igång och fundera på vilka olika genrebegrepp det finns och kanske fundera på vad det är man gillar. Samtidigt ska man också få lite boktips. Eftersom denna skulle hållas för folkhögskolans elever så blev det mer en litteraturhistorisk föreläsning men eftersom jag försöker undvika att hålla en monolog kallade jag det för boksamtal och det blev ett väldigt lyckat sådant.

Även andra genrer som deckare diskuterades samt vårt allmänna behov av litteratur och kultur. I slutet av föreläsningen pratade vi om kopplingen mellan serier som games of thrones  och tv-spel som bioshock och jag visade en film där den avslutade sekvensen innehöll just ett klipp från spelet bioshock som en liten "teaser" om en kommande föreläsning. 

 

Att ta vara på mötet mellan de unga och de vuxna

Nils och jag höll ett seminarium med folkhögskolan elever där vi först hade ett inledande bokprat och sedan fick eleverna själva skriva ner förslag på böcker och genrer som dom är intresserade av.

Modellen för seminariet följde metoden som beskrivits tidigare under rubriken humor som metod. För att avdramatisera så presenterade Nils boken ”Fit forever : träning som livsstil” av Dolph Lundgren och jag pratade både om mitt intresse för serier, science fiction och fantasy. Jag hade också med mig en bok om Louis Pasteur som ett humoristiskt exempel på hur pedagogiken kan slå snett när vuxenvärlden försöker dramatisera läroböcker. Det var alltså viktigt att betona vikten av elevernas inlägg.

Den uppsamlade datan var också över all förväntan. Det fanns en stor mängd konkreta tips men även tips på genrer, rollspel och kulturella intresseområden. Med andra ord fanns allt som vi behövde för att gå vidare och jobba med beställningarna.

Att jobba med detta material ger oss stora möjligheter att utforska både det lokala intresset samt att rikta projekt mot ungdomarna själva. Det är meningen att läsandet ska ske på deras villkor och utifrån deras förutsättningar, det ska bygga på deras behov och intresse. Det ska kombineras med deras eget skapande och delaktighet.

Humor som metod

Har det någonsin funnits ett bättre sätt att förklara den evolutionära principerna som drivit på vår utveckling än den här bilden av Gary Larsson? Att använda sig av humor behöver inte betyda att det blir oseriöst utan det är ett sätt att skapa dialog och avdramatisera känsliga frågor. 

  Oavsett ålder på låntagare möts man som bibliotekarie med en viss respekt. Biblioteken har en stark ställning i vårt samhälle och har genom historien haft en central betydelse för kulturlivet och demokratibygget i vårt land. Vi kan ibland ses utöva någon form av myndighetsutövning när vi kräver avgifter eller då påminnelser, med de otäcka genomskinliga fönstren, skickas ut på posten.

För barn så kan det vara nog så spännande att man är vuxen.

Detta kan ibland stå lite i kontrast med den kommunikation som man behöver då det gäller att förhålla sig till både barn och vuxna. Folkbiblioteken har inte bara en potentiell betydelse då det gäller att tackla den försämrade läsförståelsen och den sjunkande bokläsningen, vi ska också verka för livslångt lärande och vara öppna för dialog och möjligheten för låntagarna att själva ta initiativ till att utvecklas.

Trots att att man inte kan tro det av ovanstående text å är mitt främsta vapen humor. Vid en presentation så följer ofta följande enkla mall:

1. Avdramatisering
2. Fakta
3. Inspiration
4. Uppmuntran

Det fantastiska är att man egentligen inte behöver vara särskilt rolig. Att avdramatisera är viktigt då man snabbt visar möjligheten till att dialogen inte behöver vara så stel. Det viktiga är inte att få lyssnarna att skratta utan att ställa sig själv åt sidan. Då det gäller barn är det särskilt viktigt att visa att man inte pratar till redan duktiga bokläsare, barn vill gärna känna att man är duktig och när betygshetsen sjunker i åldrarna så är det desto viktigare att lyfta de barnen som känner sig lite osäkra i biblioteksmiljön.

Faktabiten är dessvärre det många hoppar till på en gång. Punkt tre är väldigt viktig, man kan aldrig locka till läsning om man inte själv tycker om det man läser. Avsluta alltid med uppmuntran. Vad än man än talar om och vilken ålder man än vänder sig till är det viktigt att inbjuda till en dialog och uppmuntran.

Jag skriver ofta om barn, men precis som att Maslows behovstrappa är universell är behovet av att få uttrycka sig och samspråka kring kultur också allmänmänsklig och sträcker sig över alla åldrar.

Arrangemangen bidrar till läslust

Hyllorna med böcker reserverade från andra bibliotek är aldrig så stor som efter ett arrangemang. Även om arrangemanget riktar sig mot barn så bidrar det till att biblioteket blir en plats för möte och upplevelse. Jag brukar skämtsamt säga att jag har Sveriges mest lyckade läsfrämjande projekt för vuxna eftersom föräldrar som följer med sina ungdomar på biblioteket måste sysselsätta sig med någonting när barnen lever rövare. Den glada stämningen öppnar också till dialog. Precis som när vi sorterat böckerna så bidrar diskussionerna och arrangemangen till att uppmuntra besökarna att själva botanisera i litteraturhistorien. Här är det gamla klassiker som Watchmen och Frank Millers sin city som fått vädra luft igen.

En grundlig genomgång av Fantasy och science fiction hyllan på biblioteket.

Om man skulle dra en strikt litteraturkritisk definition av generna så skulle det bli omöjligt för biblioteksbesökarna (och bibliotekarierna) så definitionen för oss får blir böcker som utspelar sig i avvikande världar med magiska inslag.  Dock kan det vara intressant att fundera kring vissa saker. Var ska man te x. ställa Star Wars böckerna? 

Det centrala temat i fantasy är kampen mellan det goda och det onda. En litteraturhistorisk definition skulle kunna beskriva det som en konflikt mellan olika världsåskådningar i en annan värld där belöningen är makt och de stridande parterna övervakas och ofta regleras av ett icke ingripande väsen och där magi eller en av vetenskapen ej förklarlig kraft är en betydande del av berättelsen.

I Tolkiens böcker om härskningen så är en för oss okänd värld i kris, ett tema som ofta återkommer inom fantasy. Gudalika varelser har skickat Istaris som tar form som trollkarlar och kampen mellan det onda och det goda utspelas till stor del med magi. Det är också en berättelse om hur makt korrumperar, önskan efter makt drar till sig den tidigare gode Istarin Saruman. Det finns en tidigare ordning (eller samhällsstruktur om man så vill) där världen styrts av rättvisa kungar och det finns inslag av att individer som anpassar sig efter den tidigare ordningen segrar över det onda. 

Star wars (som också finns som böcker på biblioteket)  handlar en för oss ökänd värld i kris,

Kampen mellan det onda och det goda utspelas till stor del med magi, här i form av "kraften" en osynlig kraft som binder samman allt levande. Det är också en berättelse om hur makt korrumperar och drar till sig den tidigare gode Anakin Skywalker. Det finns en tidigare ordning (eller samhällsstruktur om man så vill) där världen har styrts av en rättvis republik och det finns inslag av att individer som anpassar sig efter den tidigare ordningen segrar över det onda. 

Star wars är inte bara ett ganska solklart fall av fantasy, berättelserna har också väldigt stora likheter med Tolkiens böcker som hjälp till att definiera genren. Varför hamnar dom så lätt på science fiction hyllan? Om man tittar på definitionen av science fiction (för att förenkla så använder jag mig av min favoritförfattare Isaac Asimovs definition) "Science fiction deals with the reaction of human beings to changes in science and technology" så är det enda som talar för att Star wars skulle vara science fiction de futuristiska miljöerna? 

Ska man ställa Star wars i fantasyhyllan?

Inte nödvändigtvis, att besökarnas definition kan få gå före litteraturvetarens är nödvändigt. Dock har diskussionen på biblioteket bidragit till funderingar på att dela upp den sammanslagna fantasy och science fiction hyllan i Science fiction, fantasy samt subgenrer som steampunk m.m 

Detta gör det inte bara lättare för besökarna som fastnat för vissa egenskaper hos litteraturen utan har också ökat medvetenheten hos oss "litteraturvetare" som ska bidra till ökad läsning. Det ger också ett intryck av att man tar science fiction och fantasy på allvar och det är kanske den största vinsten.