Humor som metod

Har det någonsin funnits ett bättre sätt att förklara den evolutionära principerna som drivit på vår utveckling än den här bilden av Gary Larsson? Att använda sig av humor behöver inte betyda att det blir oseriöst utan det är ett sätt att skapa dialog och avdramatisera känsliga frågor. 

  Oavsett ålder på låntagare möts man som bibliotekarie med en viss respekt. Biblioteken har en stark ställning i vårt samhälle och har genom historien haft en central betydelse för kulturlivet och demokratibygget i vårt land. Vi kan ibland ses utöva någon form av myndighetsutövning när vi kräver avgifter eller då påminnelser, med de otäcka genomskinliga fönstren, skickas ut på posten.

För barn så kan det vara nog så spännande att man är vuxen.

Detta kan ibland stå lite i kontrast med den kommunikation som man behöver då det gäller att förhålla sig till både barn och vuxna. Folkbiblioteken har inte bara en potentiell betydelse då det gäller att tackla den försämrade läsförståelsen och den sjunkande bokläsningen, vi ska också verka för livslångt lärande och vara öppna för dialog och möjligheten för låntagarna att själva ta initiativ till att utvecklas.

Trots att att man inte kan tro det av ovanstående text å är mitt främsta vapen humor. Vid en presentation så följer ofta följande enkla mall:

1. Avdramatisering
2. Fakta
3. Inspiration
4. Uppmuntran

Det fantastiska är att man egentligen inte behöver vara särskilt rolig. Att avdramatisera är viktigt då man snabbt visar möjligheten till att dialogen inte behöver vara så stel. Det viktiga är inte att få lyssnarna att skratta utan att ställa sig själv åt sidan. Då det gäller barn är det särskilt viktigt att visa att man inte pratar till redan duktiga bokläsare, barn vill gärna känna att man är duktig och när betygshetsen sjunker i åldrarna så är det desto viktigare att lyfta de barnen som känner sig lite osäkra i biblioteksmiljön.

Faktabiten är dessvärre det många hoppar till på en gång. Punkt tre är väldigt viktig, man kan aldrig locka till läsning om man inte själv tycker om det man läser. Avsluta alltid med uppmuntran. Vad än man än talar om och vilken ålder man än vänder sig till är det viktigt att inbjuda till en dialog och uppmuntran.

Jag skriver ofta om barn, men precis som att Maslows behovstrappa är universell är behovet av att få uttrycka sig och samspråka kring kultur också allmänmänsklig och sträcker sig över alla åldrar.