Branschsammankomst för Bibliotekarier

Här står jag och gestikulerar.

På bussen till Skellefteå skrev jag om hela min föreläsning. Den föreläsningen som jag ändå jobbat ganska mycket med. Med utgångspunkt i bibliotekslagen och i vårt uppdrag där ungdomarna är en prioriterad målgrupp är det mycket som kan ifrågasättas i dagens biblioteksarbete. Ta bara definitionen av barn och ungdom som på många bibliotek blir likställt med sagostunder. På något sätt var Nordsken kulminationen av vad jag velat jobba med på biblioteken. Både att visa upp kulturintresset, sätta det i perspektiv till vårt uppdrag. Ge konkreta förslag på vad man kan jobba med och fördelarna med just den här kulturen.

Ändå blev det inte riktigt bra. För kritiskt, som den där hemkunskapsläraren som rabiat hävdade att , kärnämnen till trots, hemkunskapen var det absolut viktigaste ämnet i skolan. Jag kanske är sådan som bibliotekarie? Kanske är det så man ska vara om man vill vara världens bästa hemkunskapslärare, däckbytare, bibliotekarie eller vad det nu må vara men kommer folk verkligen att lyssna på en.

Jag skrev om föreläsningen så den handlade om min egen läshistoria i stället. Hur en läsupplevelse kan förändra ens liv. Hur viktigt det är att göra den tillgänglig för alla oavsett ekonomisk situation, hemmaförhållanden osv.

Visst var bibliotekslagen med.

Vi som alla andra har styrdokument att förhålla oss till men det viktigaste var kanske att visa hur stort engagemang det finns kring den här kulturen. Vad den betydde för mig och kan betyda för andra. Hur den är mycket starkt kopplat till just läsning och jag försökte med lite humor visa på skillnaderna i vårt praktiska biblioteksarbete skiljer sig från den verklighet som vi ser den på nordsken.

Ska jag vara ärlig så var det lite jobbigt att prata om sig själv på det viset.  Det var drygt 30 deltagare från ca 20 bibliotek där. Mest lokalt förstås men en av bibliotekarierna hade åkt ändå från Skultuna!

Såhär i efterhand så var det många som var både lika intresserade som mig och mer kunniga. På det viset kändes lite som jag höll ribban lågt. Erfarenheten kring detta är dock att vi är fler än vad man tror som kommer från den här kulturella bakgrunden och förhoppningsvis är det en sporre för oss att samarbeta. Å andra sidan har några hört av sig som inte varit intresserade innan men som nu börjat fundera lite kring detta.

Om någon av er läser detta så vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack för det mottagandet jag fick på nordsken. Det är bland det roligaste, mest skrämmande och viktigaste jag gjort och responsen jag har fått efteråt har faktiskt rört mig. Det börjar redan tisslas och tassla kring eventuella samarbeten och det känns otroligt roligt. Tack.