Föreläsning för allmänheten

Via projektet hölls en föreläsning om barns kulturkonsumtion som visade på släktskapet mellan sagor och fantasy. Några litteraturteorier togs upp men det som genererade mest intresse var då vi kom in på censur och problematiken med åldersmärkningar på spel.

Jag är väldigt tacksam över att så många dök upp. Det finns ett stort intresse kring kultur i allmänhet och en kunskapslucka att fylla när det gäller barn och ungdomskultur. Vi försökte svara på ganska stora frågor:

Vad är det som gör att vi ser dom här trenderna som vi ser idag?

Hur kan man utnyttja dessa för att främja läsning och i det pedagogiska arbetet?

Men främst av allt finns det en stor nyfikenhet kring vad ens eget barn läser och konsumerar. Från föräldrarnas sida var det störst intresse kring frågor om gränssättning när det gäller tv-spel. Det kom många frågor om hur Pgi märkningen fungerar. Förhoppningsvis kan jag ta till mig dessa och försöka skriva om det på mina bibliotek och på bloggen.

Hela tiden försöker jag föra över dessa frågor i ett bibliotekssamanhang och jag vill ta upp en konkret frågeställning här på bloggen:

Hur ställer vi oss till informationsbehovet som föräldrarna har gällande barn och ungdomskultur?

Kan vi svara på hur Pegi märkningen fungerar? Jag tycker det är ett måste om man jobbar på ett bibliotek.

Vågar vi problematisera åldersmärkningarna och om inte är det då ett problem? Jag återkommer med detta i bloggen i morgon.

Normkritiskt tips i arbetet med ungdomsböcker och serier

Mycket har skrivits om skillnaden mellan män och kvinnor i litteraturen. I läroplanen (grundskolan, förskoleklass och fritidshemmen 2011) så står det att skolan ska jobba medvetet för att främja män och kvinnors lika rätt och möjligheter. Jag använder mig själv gärna av feministisk litteraturteori.

Om man lite kort skulle sammanfatta denna så bygger den på att föreställningen om könet påverkar litteraturen, litteraturen påverkar våra föreställningar om könet.

Så blir det lite av en ond cirkel.  

Även om man kanske inte pratar så lika mycket om genus och skillnaden mellan män och kvinnor idag så är principerna för de sociala strukturerna som bildas genom sociala relationer densamma.

Om man lite kort skulle översätta det till feministisk litteraturteori så påverkar föreställningen om en norm litteraturen, litteraturen påverkar våra föreställningar om normen.

Författaren Ngozi Adichie skrev om blonda barn som lekte i snön trots att hon var uppväxt i ett nigerianskt medelklasshem, hon var påverkad av normen i de engelska böckerna hon själv läste. Ngozi Adichie tog upp detta fenomen i ett ”ted talk” och det är här som vi kommer in på biblioteksarbete.

Vi måste vara medvetna om de maktstrukturer som finns i litteraturen och synliggöra dessa. Det krävs en medvetenhet och ett arbetssätt kring detta så att inte stereotyper förstärks och cementeras.

Ett sätt att jobba med detta kan vara vad vi kallar spegling.

Spegling är helt enkelt att när man köper in en populär bok så tittar man om det finns någon alternativ version som är en speglar bokens tema. Detta är ofta väldigt lätt när man köper just serier, där man bokstavligt talat har parallella världar och alternativa versioner.

För att ta ett enkelt exempel.

Acke är ett seriefenomen som många känner till. Eftersom serien har funnits i 75 år så är det inte konstigt att man dras med några uråldriga värderingar. Serien handlar om ungdomskärlek och skulle kunna vara ett ganska bra exempel på en serie som förstärker en norm. Nu har det kommit en ny version (som är rätt bra) Den är skriven av Mark Waid och Fiona Staples, två duktiga serieskapare. Givetvis vill jag köpa in den och serieläsarna vill såklart läsa den, dock kan man med lite undersökning snabbt hitta den här:

 

Kevin Keller är en öppet gay karaktär som har egna utgivna album som finns att köpa på adlibris.

Eller varför inte köpa ett album med Chuck Clayton som också är en del av Acke universumet.

 

Spegling handlar om att lägga till, inte ta bort. Arbetssättet handlar om att alltid göra en medveten omvärldsbevakning då man köper in.

Bara en liten notis: Acke var ett enkelt exempel för att visa hur jag tänker. Dom nya serierna är medvetna och moderna i en intervju med IGN så frågade man Mark Waid  om Kevin Keller kommer att vara en del av Riverdales persongalleri. Mark Waid svarade:

Waid: Kevin will absolutely be a part of the main cast, as will several other familiar non-Caucasian faces--it’s imperative to all of us that the Archie cast reflect the racial and cultural diversity that’s a reality of 21st century high school

Vi kan alltså vara ganska säkra på att både Chuck Clayton och Kevin Keller kommer att finnas i dom nya albumen, dock kostar det inte mycket pengar att lägga till ett lite extra seriealbum (eller barnbok) på biblioteket.

Inverterat bokprat och bemötande av människor med aspbergers syndrom

Inverterat bokprat är en bra metod för att kartlägga specialintressen. Inom autismspektrumet är ofta specialintressena väldigt uttalade. Några små saker man måste tänka på i bemötandet är dock:

1.      Ge personen tid att förbereda sig. Tillsammans med assistenten tog vi en bild för att förbereda för samtalet.

2.      Väl en trygg miljö. Vi flyttar oss från biblioteket till klassrummet

3.      Kom i tid. En svårighet för bibliotekarien som är rätt så uppbokad men det är viktigt att prioritera struktur.

4.      Ge tid för samtalet. Det är inte alltid nödvändigt med ögonkontakt fokusera hellre på tydlighet.

5.      Ge extra tid för svar

Elever med aspbergers syndrom behöver konkreta uppgifter och har lättare att förstå faktatexter.

 Tv-spel och dataspel är ett vanligt intresse och många böcker som vi kunde jobba med fanns på biblioteket (tack vare projektet) men det gjordes också en specialbeställning.  Viktigt är dock att när eleverna får hjälp med att hitta litteratur från sitt specialintresse (detta för att det ska bli lättare att analysera texterna) så är det viktigt att pedagogen är insatt i texterna och där är det viktigt med en insatt bibliotekarie som kan hjälpa till med feedback så att eleverna får hjälp med att förstå vad man läser.

Populärkultur och elever med neuropsykiatriska funktionshinder

Att jobba med skönlitteraturen och populärkulturen ger en möjlighet att ge eleverna inträde till andra människors tankar. Såsom det uttrycks i kursplanen så är det tänkt att det ska utmana till nya tankesätt och öppna för olika perspektiv.

Biblioteket har förutom samarbetet med skolan §4 i bakhuvudet: 

4 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna
särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning,
bland annat genom att utifrån deras olika behov och
förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel
för att kunna ta del av information.

Denna text ska handla om elever som har svårigheter med social interaktion, kommunikation och central koherens, d.v.s. hur man uppfattar sammanhang och helheter. Individer med stora svårigheter inom dessa områden får ofta diagnosen Aspbergers syndrom. Med det kan också medfölja en begränsad föreställningsförmåga och hos vissa individer har man utöver detta stora problem med perceptionen och kan vara känslig för ljud, beröring osv..

Detta är alltså en prioriterad målgrupp för biblioteken vars uppgift är att stärka dessa individer utöver det arbete som sker i skolan. Personer med Neuropsykiatriska funktionshinder är svåra att upptäcka, ett samarbete med skolan är här nödvändigt och också naturligt. Litteraturen man arbetar med bör väljas med omsorg då läroböckerna kräver att eleverna ska kunna generalisera och läsa med inferens vilket är det som man har svårigheter med då man har den här sjukdomen.

Här är det extra viktigt att möta eleverna på deras egna arena. Utan några större studier som uppbackning är jag säker på att eleverna befinner sig på nätet, att eleverna spelar, att eleverna undersöker sina sociala förmågor även på nätet och i onlinespel.

En kort guide hur man bemöter personer med aspbergers syndrom beskrivs i morgon på bloggen, men det är viktigt att biblioteken har kunskap om de speciella förutsättningarna. Meningen med detta samarbete är göra en kulturell kartläggning av en person med aspbergers syndrom för att i första hand hjälpa till med den egna skönlitterära läsningen, i andra hand ge skolan tips på metoder och litteratur samt att undersöka om man kan jobba med skönlitteraturen utifrån elevens intresse för att diskutera socialt samspel.

Litteraturförmedling på nätet

Om biblioteken ska ha livslångt lärande som ledstjärna samt ge möjligheten till att fördjupa barn och ungdomars utveckling och läsintresse så behövs både kunskap och förtroende. Se tidigare inlägg om litteraturkännedom.

Viktigast är kanske hur vi signalerar detta på nätet.

En bra mer övergripande artikel på mina bibliotek som guidar låntagaren i svensk arbetarlitteratur:

http://www.minabibliotek.se/120759/svensk-arbetarlitteratur

En fantastisk artikel om man mer specifikt riktar in sig på slavisk litteratur:

http://www.minabibliotek.se/139567/sjalvstandighet-och-sanning-i-slavisk-litteratur

Dock så saknas det både övergripande och mer specifika artiklar om serier. Faktum är att boktipsen är ganska skrala med tanke på intresset som finns i Västerbotten. Både en serieskola i Skellefteå och en populär seriebutik i Umeå skvallrar om ett stort intresse och på vår webbplats minabibliotek.se kommer det inom kort att dyka upp både serietips och en och annan artikel.

Jag ska försöka länka till dem i bloggen men i första hand är det två artiklar kring mer specifika litteraturorienterade företeelser samt boktips som tar upp den mest basala seriehistorien såsom The Dark Knight returns, Watchmen osv..  (tidigare har jag skrivit om Maus samt fables) samt några boktips kring serier som finns på netflix som till exempel Alias, Green Arrow, the flash osv..

Nästa steg är förhoppningsvis att plocka upp det specifikt västerbottniska intresset som rör sig kring skaparna här samt Dylan Dog som ges ut i Skellefteå och givetvis nya intressanta serier som Acke, Hinterlands osv..   

Litteratur som främjar eget skapande

Som jag tidigare noterat så är fanfiction en outnyttjad resurs på biblioteket. Att uppmuntra människors skapande (jag skriver inte barn och unga) handlar om att flytta gränser, åsidosätta jantelagen och att ge tillträde till den skapande kraft som jag tror att alla bär inom sig. Kodat i vårt DNA.

Ovanstående mening ska inte läsas metaforiskt, jag tror verkligen att vår biologiska drift att skapa, att sprida information via vårt DNA på något sätt omvandlats till ett grundläggande behov att efterlämna en del av sig själv. Min berättarröst, den du får i huvudet när du läser detta , är en kvarleva av mig som satt i print skulle överleva min biologiska kropp med flera hundra år.

Att skapa och skriva är en del av vad som gör oss mänskligt och den nya tekniken har möjlighet att låta fler få utlopp för detta. Har vi detta i åtanke när vi jobbar med ungdomar?

Fantasi och fantasy är naturliga samarbetspartners. Sagor har antagligen berättats sedan mänsklighetens gryning och kommer att leva i flera hundra år till.

Vad biblioteket bör ta tillvara på är de moderna sagorna.

För att ge ett exempel på en fantasirik värld som jag tror exemplifierar ovanstående är serien Hinterkind av Ian Edgington och Francesco Trifogli.

I Hinerkind får man följa två ungdomars vandring i en postapokalyptisk värld. Människan är nästan utrotad av någon sorts pest eller sjukdom och naturen tar tillbaka jorden. Det är en berättelse om förändring och konstruerad tillvaro där man vänder på maktförhållandena.

Människorna jagas av sagofigurer, dessa har alltid funnits men har varit bortträngda av människor, nu tar de hämnd. Varulvar, troll och människor samlas i en mix som denna förkortade beskrivning inte riktigt gör rättvisa. Det är fantasy och fantasi uppskruvat till max och mästerligt berättat.

Många teman skulle man kunna jobba med pedagogiskt, om man nu måste rättfärdiga det utöver själva läsupplevelsen . Serien skulle såklart behövas lyftas fram i skyltning och på webben och då ämnet ligger i tiden så skulle det säkert locka en och annan besökare till biblioteket.

Men den riktiga vinsten är den explosion av kreativitet och det faktum att ingen kan läsa detta utan att på något sätt fångas med i fantasin och mytologin.  

Litteraturförmedling och litteraturkännedom

Åse Tveit som skrivit boken Innganger; Om lesning och litteraturformidling menar att engagemang är en viktig komponent i litteraturförmedling, att litteraturförmedlaren själv ska läsa och ha både genrekunskap och kunskap inom litteraturhistoria. Vidare menar hon också bibliotekarien ska ha förmågan att kunna bedöma komplexitetsnivån på texter samt en social förmåga och kunskap att kunna möta den som frågar. Litteraturhistoria ( och framförallt kunskapen om genrer) är A och O för litteraturförmedlaren, även om man jobbar med populärkultur. Särskilt när man jobbar med populärkultur.

Projektet det magiska ordet är ofta och nosar på gränsen när det gäller den elitistisk bilden av vad som är god kultur i motsats till vad man brukar benämna som kulturell demokrati där man utgår från användarens intresse.

Jag vill mena att de två går hand i hand. Vikten av litteraturhistoria behövs och är underskattad. Den behövs först och främst för att sätta populärkulturen i rätt sammanhang. Alla berättelser är sprungna ur en kontext, detta gäller även berättelser som använder andra medier.

I tidigare inlägg har jag problematiserat det faktum att vår litteraturförmedling främst bygger på våra egna erfarenheter och eget intresse. Även mitt eget engagemang. Men oavsett vad man tycker om betald lästid så är grunden i litteraturförmedling litteraturhistoria. Detta är självklart för många men förvånansvärt inget krav på vårt utbildning. En gemensam teoretisk grund och ett utvecklat kollegialt lärande saknas också.

Många är det som uppfattat detta. Denna uppsats är väldigt bra:
http://bada.hb.se/handle/2320/7314?mode=full

En slutsats av projektet är att mitt egna engagemang när det gäller populärkultur, serier och fantastik litteratur har varit (eller beroende på hur det plockas upp, kan vara) viktigt för biblioteken men inte utan att man sätter den i kontext med litteraturhistorien och inte utan att det kollegiala lärandet.