En ny början

 

”Kraftig jordbävning och sedan en storm som höll i sig i två år” Så börjar elevernas beskrivning av Vindelns undergång. En modell har byggts och historier spunnits kring husen som blivit kvar och de överlevandes situation.

Tanken med modellen var att samtala kring dystopin men också använda metaforen om framtiden för att diskutera oron inför framtiden. Ett fritt utgångsläge på vad man velat jobba med oavsett om man velat jobba med en enskild karaktär eller med miljöbeskrivningar skulle göra så att alla hittade sin egen nisch. Arbetet med ungdomarna har mötts av både framgång och motgångar, ungdomarnas tillgång till sociala medier gör att man alltid är uppkopplad, alltid bombarderad med information och sällan finns det tid för samtal och reflektion.

”Naturkatastrofen skedde på grund av att ingen gör något åt den globala uppvärmningen” skriver en elev. Någon har gjort en instruktion hur modellen och berättelserna skulle kunna bli ett spel med mincraft och GTA som förebild. Är bibliotekariens uppgift att koppla detta till vidare läsning, spelkulturen, källkritik på nätet eller ge utrymme för samtal och reflektion om oron? Varför inte alla dessa saker?

Skolbibliotekarien har en särställning i skolan, man ger inte betyg. Man har delvis ett uppdrag mot lärandet men även faktiskt av att roa och att låta eleverna finna sitt stöd i sin egen kultur. Att få jobba med informationssökningsprocessen och att använda nya och gamla medier efter elevernas lärprocesser är meningslöst utan att skapa ett rum som tillåter både samtal och reflektion. Just nu är det viktigt med en mötesplats med ungdomarnas egen kultur och litteratur i centrum. Jag hoppas att även detta är en ny början.

God jul

 

En del av ungdomarna har tagit med sig egna serier till biblioteket, för att visa och diskutera och inköpsförslagen är många. När jullovet börjar närma sig så är det många som vill bunkra upp inför ledigheten.

Jag upplevde något liknade kring sommarledigheten:

http://www.minabibliotek.se/149040/tid-for-sol-bad-och-serier

Jullov och sommarlov verkar vara ypperliga tillfällen för serieprat och arrangemang.

Boksamtal med science fiction för ointresserade (?)

Under ett bokcafé tillsammans med Bjurholm, Vännäs och Vindeln hade jag ett litet science fiction tema. Rubriken säger science fiction för ointresserade men det är lite av en missvisande (och kanske elak) rubrik. Intresset var relativt stort och bjöd på lite skratt. Eftersom jag presenterade just science fiction för en liten äldre publik så började jag med den kände nobelpristagaren Doris Lessing, jo det är just som science fictionförfattare som hon börjat sitt författarskap. Förvånade det publiken så plockade jag upp Jan Guillous ungdomsbok ”gudarnas berg”, en ganska okänd publikation av en rätt så folkkär författare.

 Skämt å sido, böcker som Karin Boyes Kallocain och Margaret Atwoods science fictionböcker hamnar sällan på just science fiction avdelningen. Man märker sällan upp dem med den sedvanliga del 1, del 2 del 3? Man kan fundera varför det är så? Nu när Margaret Atwood faktiskt har varit med och skrivit en superhjälteserie är det inte heller något som uppmärksammas?

När en författare eller en bok för en högre kulturell status så sätts inte science fiction som en genremärkning, snarare smusslar man bort den.

Det är lite synd, för det fantastiska med just science fiction är att det är både universellt och något som fånga fantasin både hos den intellektuella och hos barnen och ungdomarna. Ett utmärkt exempel, kanske det bästa, på hur man stegvis kan hitta böcker som är utvecklande eftersom det finns på så många olika nivåer.

Skobiblioteksmöte V8 området

Jag fick äran att prata kring projektet på skolbiblioteksmötet för barn och skolbibliotekarier inom v8 området, något som visade sig vara ett väldigt givande samtal, eftersom jag oftast träffar mina kollegor i Umeå området fick jag försöka sammanfatta lite av vad jag upplever som förbättringsområden för biblioteken. När nu året börjar närma sig sitt slut tänkte jag ta upp lite av feedbacken från det mötet, lite av vad jag anser vara problemen kring hur vi arbetar med fantasy, serier och spel på biblioteket. Nu gäller detta givetvis inte alla bibliotek utan vi diskuterade i väldigt generella termer. Det är skillnad på stora bibliotek och små bibliotek men det är frågor som jag vill väcka och som jag vill att vi ska ta ställning till. Det är också mycket förkortat med det kan i sammanhanget vara en fördel.


Litteraturen:

Vi behöver ha en diskussion kring fantasy, science fiction och seriernas status på biblioteket. Seriernas status har alltid varit ett diskussionsämne på biblioteket men när serierna börjar nå framgång på kultursidorna (och framförallt genererar dom ett ökat intresse hos ungdomar) så kan man fråga sig om biblioteken verkligen tar tillvara på detta?

Ofta skrivs serietips på bibliotekens webbsidor av praktikanter eller ungdomar (unga tipsar unga). Fantasy och science fiction har ofta felaktiga placeringar, eller i alla fall har man inte någon motivation till varför man ställer Star Wars under science fiction (bild). Allt som allt ger det intryck av att biblioteken fortfarande inte tar litteraturen på allvar.

Bibliotekens databaser som Alex skulle må bra av en liten uppdatering (där kommer det förhoppningsvis några väldigt positiva nyheter snart)

En del små bibliotek har ett förvånansvärt bra bestånd av tillexempel manga, ofta är det enskilda bibliotekarier som står bakom dessa. Dessa specialkompetenser bör värderas högre och man bör samarbeta bättre.

 

Nya medier konkurrens eller samspel

Min åsikt är att man bör inte ser nya medier som tv-spel som en direkt konkurrent till läsningen utan det intermediala förhållandet till läsning en mer komplex fråga.

Jag ifrågasätter att man tagit in tv-spel på biblioteken av flera anledningar. En är att utlåningen riktar sig till de som har tillgång till de dyra konsolerna och man sprider inte spelkulturen till de som inte har tillgång till den. Detta står också i kontrast med att man i kulturella arrangemang sällan använder tv-spel eller brädspel då detta borde vara ett ypperligt tillfälle att koppla en del av spel och brädspelskulturen till just böcker.

Vi bör titta på kulturlivet som rör t.ex. tv-spel och se hur vi som bibliotek förhåller oss till detta snarare än att blint hoppa på trender samt förlita oss ,och utnyttja,  kopplingen till litteraturen.

 
Lösningar:

Dialog och diskussion

 
Utbildningar är en sak som jag hoppas kunna erbjuda. Både då det gäller själva litteraturen och arbetssätt. Kan man utnyttja databasen novelist när man söker litteratur som är kopplad till andra medier? Hur kan man konkret arbeta med serier normkritiskt? Vad händer på seriemarknaden och hur påverkar det oss?

Få igång ett bättre samarbete med aktörer som sverok, nordsken och ideella kulturellt intresserade grupper som Umeås förening för science fiction. Det behövs också bättre samarbete bibliotekarierna emellan.

På chefsnivå måste också frågan om bibliotekariernas köns och åldersfördelning tas upp.

Det råder stora skillnader i könsfördelningen och många utbildade män upplever det som svårt att ta sig in i biblioteksbranschen. Serier och fantasy är enligt mig könsneutralt men man kan utgå från att en väldigt homogen grupp får en enkelriktad syn på arbetssätt och kulturen. Ett stort problem är att vår inläsning sker ideellt, inför ett bokprat så tar man gärna böcker som man själv läst, detta skulle kunna vara förklaringen på att jag upplever att bokpraten och arrangemangen kan sakna bredd. Att ha en strategisk syn på läsning och motivera den med att man läser på jobbet vore en enkel lösning inte bara för denna specifika litteratur utanför bredd på biblioteksarbetet generellt.


 

Trollkarlen från övärlden boksamtal

Detta blogginlägg rör sig kring skolbibliotekariens betydelse för svensklärarundervisningen. Hur vi samarbetar i ett bokcirkelprojekt kring boken ”Trollkarlen från övärlden”. När bokcirkeln är klar tänker jag lägga ut en lärarhandledning till boken här på bloggen men tills vidare är det ett pågående projekt och inte riktigt färdigt, det slår mig dock att det är ett bra exempel både på lärarsamarbetet samt hur man kan se på fantasy som litteratur. Att exemplet som tas upp är just fantasy hör till projektets natur och blir ett tydligt exempel på hur viktigt det är med en insatt litteraturförmedlare i skolan.

 

Lärare och rektorer har inte alltid en självklar syn på vilka möjligheter en skolbibliotekarie innebär, dock så är skönlitteraturen och undervisning i den fast förankrat i kursplanen. Man uttrycker det som att det är en central källa kring kunskap och vår värd, skönlitteraturen främjar den empatiska förmågan och att det kan hjälpa eleverna med sina funderingar kring de stora livsfrågorna.

Lärare jobbar efter kursplanen och tillsammans med skolbibliotekarien så kan man börja med att utgå från läroplanen och sammanfatta ett tydligt syfte med undervisningen

 

 

Om man ser till bedömningen så är det ganska självklart att det krävs en viss typ av texter för att kunna ge eleverna något att jobba med, om man vill jobba med aktuella populärkulturella strömningar kan det som lärare vara väldigt svårt att välja relevant litteratur.

Just nu är fantasy väldigt populärt och jag tycker att det är ett mycket bra verktyg för att reflektera kring sin egen värld och sin egen plats i den. Min utgångspunkt har alltid varit att kulturella strömningar uppstår ur ett behov, dock följer det ofta med en bitter bismak. Det kommer väldigt mycket nya böcker, en del faktiskt massproducerade, som ibland kan tjäna som inkörsport till läsning men som inte alls har några litterära kvalitéer. Med utgångspunkt i läroplanen så blir det extra viktigt att jobba med en insatt bibliotekarie.

När det gäller just den här boken så är det en bok som väldigt lätt skapar funderingar och tankar och inför kommande boksamtal förbereds diskussion och frågeställningar av skolbibliotekarien.

 

 

Boksamtal som metod.

Det bör nämnas att boksamtal som metod är något underskattad.

Jag har tidigare använt mig av en med djuplodad metod där dialogen kring kulturen står i centrum. En sorts intertextuellt intermedialt bok/kultursamtal där eleverna inte bara får tips på läsning efter  hur man orienterar sig i andra medier utan också reflekterar och funderar kring det man läser/sett.

Eleverna för redan samtal kring kultur och det är i det samtalet vi vill slå ett slag för litteraturen.

Jag har tillsammans med en fantastiskt duktig svenskalärare tillsammans jobbat med boken ”trollkarlen från övärlden” med förhoppning om att vi i samtalet ska får en speciell förståelse för den boken och även finna lite lust när man tillsammans får en djupare förståelse kring tolkning och symboler än vad man som enskild elev gör.

 

Att kombinera detta med filmatiseringen av boken ger också eleverna en känsla för fördelar och nackdelar av de olika medierna, något som jag hoppas leder till litteraturens favör.

Unik uppdelning av serier.

Vissa samtalsämnen är fortlöpande på biblioteket: Vår diskussion kring låntagarnas önskemål i förhållande till gallring och hur detta på lång sikt skulle kunna minska kvalitén på vårt bokbestånd eller vårt nya klassifikationssystem förhållande till hylluppsättning är ett ämne som alltid tycks hålla oss sysselsatta men ibland blir exemplen både lokala och konkreta. Eftersom de intresserade låntagarna själva är fullt medvetna om det och efter en förfrågan efter "Marvel" av en asylsökande så har jag helt sonica delat upp seriehyllan efter förlag. Mest troligt är denna lösning unik för svenska bibliotek. Jag hoppas verkligen att asylboendet kommer att bli ett praktexempel på hur positivt det är med nya idéer och människor, den ibland absurda fascinationen för DC gör att det ibland är svårt att få böckerna på bild…. Men som ni ser köper vi in Marvel också, det var visst det där med kvalité och bredd på bokbeståndet.  

Ett lyckat boksamtal

Vad har Tom Cruise med Mats Wahls bok krigarna att göra? Om kopplingen inte är självklar så handlar det om att fördjupa och läsningen och reflektera över texten.

 Science fiction är ett utmärkt sätt att närma sig texten på ett kritiskt och empatiskt sätt. Som utgångspunkt i en fördjupad bokdiskussion så pratade vi i om världarnas krig och filmatiseringen av denna (därav Tom Cruise) och hur en text kan handla om något annat (här koloniseringen) och hur overkliga världar kan göras verkliga genom vår empati för karaktärerna. Eftersom vi jobbat med Mats Wahls bok tidigare och eleverna fick själva diskutera texten och sätta sig själva i olika perspektiv. En ganska intressant diskussion utbröt kring om detta skulle kunna vara något som egentligen handlade om Vindeln.

Detta blir ett kort inlägg men ibland så imponeras man över hur delaktig eleverna blir i undervisningen när ingångsporten är vardaglig, tolkningsmöjligheter blir ofta något djärvare när man har en avväpnande inledning och det blev verkligen ett lyckat möte där varje elev oavsett förutsättningar kunde vara med.

En intermedial utgångspunkt öppnar också för diskussion kring andra texter och böcker, här världarnas krig som trots allt är skriven i slutat av 1800-talet och är en textyp som eleverna kanske inte naturligt är så familjär med.