Lite kort om biblioteksdidaktik

Ofta är lärarna säkra på sin didaktik, Man samlar in kunskap via instrumentella metoder och det är ofta dessa som man vill göra lite roligare med hjälp av bibliotekarien. Bibliotekariens roll blir att lätta upp stämningen, att visa det roliga med skönlitteratur men även att ta hjälp av tekniska hjälpmedel som inte alltid lärarna är uppdaterade på , såsom boktrailers, kahoot osv.

Jag tycker dock att det är viktigt att man som bibliotekarie själv har kunskap och möjlighet att planera efter läroplanen och framförallt vårt biblioteksuppdrag.

En av didaktikens grundfrågor är ”Hur ska eleverna lära sig”. I den didaktiska triangeln så kanske den frågan kan översättas till metod och det är ofta den vi bibliotekarier rör oss kring.  

 Jag gjorde min första lektionsplanering med den utgångspunkten i metoden och med en övertro till att sätta läroplanen i syfte och att jag själv skulle kunna fylla innehållet. Som ni ser på bilden så står eleven i centrum, men är verkligen så den bibliotekariska didaktiska triangeln ser ut?  Man talar ofta om att sätta eleven i centrum men jag tror att eleverna bör vara tydligare sammankopplade med syftet och det är här man bör uppmärksamma skillnaden mellan bibliotekarie och lärare. Lärarna har ett praktisk funktion när det gäller ”Varför”. Man får lättare att klara sin utbildning om man känner till målen.

Bibliotekets varför kan vara något helt annat och något man kan behöva fundera på innan man ger sig ut bland eleverna. Vårt demokratiska uppdrag, skönlitteraturens kraft att visa på olika perspektiv. Möjligheten att utvecklas utanför den formella utbildningen. Allt detta är viktigt att förmedla för biblioteket och det är också viktigt att göra det i diskussion där eleverna är delaktiga,

Det finns inte någon objektiv sann kunskap. Även läroplanen står för ett perspektiv. Att sätta elevernas delaktighet i centrum, att byta ut skolan syfte mot bibliotekets syfte är steg ett i en pedagogisk biblioteksbaserad lektion.  För bibliotekarien ges möjlighet för eleven att närma sig syftet ännu tydligare.  

 Jag fastnade lite för en formulering på skolverkets webbsida:

” Undervisningen påverkas alltså av elevernas och lärarnas identiteter, erfarenheter och samhällssyn. Därmed handlar didaktiska frågor både om att få en förståelse av de erfarenheter som personer som ingår i lärandemiljöer (läroboksförfattare, lärare och elever) har och av deras åsikter om undervisningens innehåll. ”

Biblioteksdidaktik och traditionell didaktik som sker på skolan har inga motsättningar. Däremot bidrar man som bibliotekarie med ett unikt perspektiv i sin funktion som icke betygsättande Det demokratiska perspektivet kräver interaktion med eleverna. Än en gång så skulle jag vilja slå ett slag för den metod jag kallar inverterat bokprat, eller i alla fall öppna upp för mer personligt förhållningssätt till bibliotekspedagogik. 

Kort sagt ett tydligare fokus på syfte inom biblioteksdidaktiken och inte hoppa in på metoddelen per automatik.  

Hösttider

För projektets räkning planeras lite bokprat, spelkvällar men även en liten officiell avslutning den 2/11. Den 10/11 så föreläser jag om projektet på länsbibliotekets BUS dagar (Barn ung och skolbibliotekarier) 

Jag vill förutom detta hinna med två saker till.

Projektet har på många sätt blivit en kulturbrygga mellan ungdomarna och vårt bibliotek men också mellan kulturutövarna/bibliotek samt kulturproducenterna och bibliotek. På senare tid har verkligen intresset från förlag, författare och olika tidningar varit ganska stort. Så här i projektet slutskede vill jag även göra mig tillgänglig för att lyfta både debatt inom biblioteksvärlden men även öka kunskap om bibliotek och delaktighet hos kulturutövarna.

Det har varit svårt att hinna med detta i det dagliga arbetet men så här i projektets slutskede vill jag göra mig tillgänglig för brädspelstidningar, biblioteksblad för intervjuer och samtal.

Jag ska försöka länka artiklarna som finns på nätet här i bloggen men mycket kommer nog att hamna i pappersform.

Är man intresserad av detta så maila mig på:

Tommy.bildstrom@vindeln.se

Läsfrämjande i förhållande till nya medier.

Peter Alsbjer skriver i sin blogg om en undersökning som delvis utförts här på biblioteket i vindeln och som också refererar till den här bloggen. Peters inlägg kan man läsa här:

https://peterals.wordpress.com/2017/03/12/hur-ser-bibliotekarier-pa-lasframjande-i-forhallande-till-
nya-medier/

Jag skulle verkligen önska att fler tog del av den här uppsatsen. Det är en mycket bra genomförd uppsats med en tydlig slutsats och något som jag inte tycker att vi som bibliotekarier kan ignorera.

Sofia Strandberg skriver att "Studien har visat på hur nya
medier är beroende av ett personligt intresse hos den enskilde bibliotekarien för
att komma till sin rätt. "

Det här är något vi gemensamt måste ändra på om vi ska nå vår målsättning att nå och prioritera ungdomar. Att ta sig an ungdomskulturen kan inte bli avhängt ett enskilt intresse, den är i högsta grad relevant för vårt arbete och bör ses som en specialkompetens som man ska ha möjlighet att utbilda sig i. Vårt fokus på läsning och ungdomar står uttryckligen i bibliotekslagen.


Jag brukar tänka mig bibliotekslagen och biblioteksplanen som ritningen till ett hus. Vi kan inte bygga ett hus efter gamla modeller, om ritningen visar ett höghus så kan vi inte bygga en sommarstuga. Även om man tycker att det är trevligare. Även om det varit så tidigare.

Vi har ett tydligt demokratiskt demokratiskt uppdrag, vi kan inte se genom fingrarna när demokratiska värden och etiken som ligger bakom ifrågasätts.

Vi har en tydlig prioriterad målgrupp i ungdomarna, vi kan inte lägga ner flera arbetsdagar på att göra en uppställning om sylt och en timme till att knyta an till ungdomarnas egna litteratur och kultur.


En sak som jag verkligen tycker har varit lyckat med projektet är de metoder som vi visat fungera om man vill nå barn och ungdomar.

Här på bloggen finns det en tydlig koppling till den kulturen och biblioteksarbetet.

Det jag kan tycka att jag inte lyckats så bra med är att få igång intresset på andra bibliotek.

En liten ljusglimt är förstås att det kommer undersökningar som denna som ,även om den belyser nackdelarna med projekt som vårt, också skapar en debatt och förankrar den i forskning.

Ungdomssatir

Årets absolut största överraskning och tillika geniala serie ”the flintsones” d.v.s. Familjen flinta av Mark Russel och Steve Pughs tycker jag belyser svårigheterna med omvärldsbevakningen av serier. Om man hittar fram till den så upptäcker man en underhållande starkt satirisk serie med vuxentema.

Bilden är från en berättelse som driver med motståndet mot homoäktenskap. Berättelserna vågar vara allvarlig, ja till och med djupsinnig, samtidigt som det faktiskt är komik. Steve Pughs (teckarens) halvrealistisa version av bedrock och de ikoniska figurerna är ren och skär konst.

Om man vill jobba med skönlitteratur och ungdomsfrågor, eller bara om man har en tanke kring skönlitteratur som läromedel, så vore den här perfekt.

Om man vill ha en underhållande berättelse i serieform så är den perfekt.

Om man vill uppleva en riktigt bra serie, enligt seriekonstens alla regler: Perfekt.

Problemet är att det knappt finns någon informationskälla för de bibliotekarier som försöker omvärldsbevaka serier, annat än att det ligger på enskilda individers specialintresse. Synd, tycker jag. Det här är något som jag önskar fler skulle hitta till.  

Fördomsfri skola

Förra torsdagen blev första dagen på en utbildning och diskussionsarena för ”fördomsfri skola”. Projektet är, tillsammans med lärarna, en av initiativtagarna till att bjuda in Kristina Wicksell från Make Equal, Christina Rickardsson (som startat projektet fördomsfri skola) samt Journalisten Johanna Lindqvist.

Detta skrevs det om i vk, och även några kommentarer har trillat in:

http://www.vk.se/plus/2073045/renforsskolan-ska-bli-fordomsfri

Från bibliotekets sida så blev vi via projektet mer delaktiga i den diskussion som förts kring jämlikhet, fördomar och genus på grund av föreläsningen ”sagor, starwars och Tv-spel” i oktober. Många lärare fick upp ögonen för att vi faktiskt aktivt jobbar med barn och ungdomslitteratur som breddar mängden berättelser på biblioteket.

Biblioteket ska vara till för alla, det är en viktig del av det demokratiska uppdraget som vi har.

Om man tänker sig biblioteket som en demokratisk arena så är det viktigt att vi reserverar en plats för de minoriteter och de röster som annars drunknar i sorlet från majoriteten. Det är egentligen demokrati o och o, att majoritetskulturen måste visa lyhördhet mot minoriteten. Därför är jag lite förvånad över en del av reaktionerna som både projektet, och regnbågshyllan har mött.

Projektet som arbetar med barn och ungdomskultur tar både upp aktuella böcker och ämnen,  och där råkar till exempel sexualitet hamna. Vi värnar om att ha en bredd på berättelserna som ska samsas om platsen på biblioteket och ja, vi lyfter faktiskt fram minoritetens röster för jag tycker att det är en del av vårt demokratiska uppdrag.

För att ta ett exempel så är denna bok en av böckerna som vi visat för lärarna.

När man vill visa på litteratur som en möjlighet att sätta sig in i andra människors situation, när man ska använda litteratur som studiemedel, när man vill göra en människans berättelse lättillgänglig så tycker jag att serier är väldigt underskattade.

Jag tycker fortfarande att det är helt fantastiskt att man kan få ta del av en människas inre liv och tankar genom en fredagskvälls läsning. 

Nationalälvens dag

Nationalälvens dag är årets stora familjedag i kommunen. Det är en dag som är starkt kopplad till kulturlivet, hantverk och naturen.

 Biblioteket har förstås en given plats när människor möts och kultur står i centrum. I vårt tält finns information kring vår verksamhet, särskilt intressant är vår satsning litteratur i västerbotten där kända västerbottenprofiler ska rösta fram årets västerbottniska bok. För barnen finns också tipsrundor med roliga priser.

Något vi är extra stolta över är dem självklara plats som ungdomslitteraturen och serierna ges i sammanhanget. En stor del av vårt utåtriktade biblioteksarbete är att göra våra styrdokument och satsningar tillgängliga för allmänheten, både genom att ha böcker samt barn och ungdomsbibliotekarie på plats tar vi ställning för ungdomarnas litteratur, gör reklam för vår verksamhet och möter de ungdomar som vill ta prata och diskutera sereier.

Brädspel och rollspel på biblioteket

På biblioteket i Vindeln har vi startat upp brädspelsträffar på torsdagar. De senaste gångerna har det varit fokus på rollspel. Det är en del av vår uppsökande läsfrämjande verksamhet vilket vi har fått extra pengar för. Den uppsökande verksamheten är dock tydligt förankrad i vår bibliotekslag, något som jag anser höra till kärnverksamheten men som jag tror många biblioteket (tyvärr) ser det som något som man gör ifall man har extra tid.

Det magiska ordet har ett tydligt läsfrämjande uppdrag, men bibliotekets uppdrag är mer mångfacetterat. För att vara tydlig så finns det en självklar koppling mellan rollspel och litteratur. Både den faktiska litteraturen och berättelserna som hör till rollspelskampanjerna men även skapande, muntligt berättande och att man jobbar med litteratur, karaktärsutveckling m.m. på ett praktiskt och spännande sätt.

Vi har provat på spelkvällar för både yngre och äldre och i båda fallen har det varit ett stort intresse. Intressantast är kanske rollspelskvällarna som riktat sig mot en äldre målgrupp. Det är tydligt att vi får in en målgrupp som många bibliotek kämpar med att nå.

Denna målgrupp är också väldigt intresserad av litteratur men man ser ofta biblioteket som något som inte har kännedom, intresse eller vilja att anamma de litteraturintresse som dom representerar.

Eftersom det står i bibliotekslagen att biblioteksverksamheten ska vara tillgänglig för alla så upplever jag motverka detta utanförskap som lagstadgat och en arbetsuppgift som faktiskt jag är ålagd att utföra.

Rollspel är ett bra sätt att få in unga vuxna på biblioteket.

Det är också träffar som inbjuder till möten mellan människor och att faktiskt bredda kulturbegreppet.

I bibliotekets regi blir rollspelskvällarna också kulturarrangemang som är i samklang med bibliotekets demokratiska värderingar.  

Vi har jobbat på ett sådant sätt att vi försöker stödja intresset som finns naturligt med förhoppning om att kunna det ska bli självgående. Detta är för att vi egentligen har svårt att få tid med kontinuerlig uppsökande verksamhet.

Det visar sig att rollspelskulturen är en kultur som kan behöva stöd från biblioteket. Främst ekonomiskt då regelböckerna är dyra, men även kulturutövarna som skriver och jobbar med kampanjerna behöver samma stöd som vi ger våra lokala författare. En så enkel sak som att tillhandahålla lokaler är ett viktigt stöd för kulturutövarna samtidigt som det står i samklang med tanken om biblioteket som mötesplats.

Vinsten för biblioteket är inte bara marknadsföring. Det är även delaktighet från kulturutövare som bidrar till bibliotekets omvärldsbevakning kring en prioriterad målgrupp.