nu finns det ett expertnätverk för tecknade serier på biblioteket

Svensk biblioteksförenings nätverk för tecknade serier på biblioteket.

Nätverkets syfte är främst att hjälpa biblioteken med omvärldsbevakning av tecknade serier på biblioteket. Serier anses generellt ha en låg status jämfört med andra konstformer och det övergripande målet med nätverket är att vara en arena för kunskapsutbyte för att främja kvaliteten och mångsidigheten i bibliotekets samling och att lyfta serien som konstform. Nätverket vill vara en resurs för inköp samt öppna för dialog och erfarenhetsutbyte kring aktiviteter och pedagogiskt arbete med serier.

http://www.biblioteksforeningen.org/om/natverk/

Jag hoppas att så många som möjligt går med i detta nätverk, även om man kanske inte är så jätteintresserad av serier (eller kanske särskilt om man inte är så jätteintresserad av serier). Det är en möjlighet till omvärldsbevakning och inköpsförslag om inte annat. 

Omvärldsbevakning av barnkultur

Inför en kommande skrift gjorde jag ett litet experiment med en timmes tittande på cartoon network och skrev efter detta ner följande anteckningar:

Att tala om barnperspektivet har fått en ideologisk klang. I FN:s konversion om barns rättigheter betonade man barnens rätt till att göra sin röst hörd och få sina synpunkter beaktade men begreppet är mångtydigt. Att tala om barnperspektiv har fått en retoriskt tyngd men vad innebär det i praktiken för oss litteraturarbetere.

Som nybliven bibliotekarie så fick jag snabbt tipset att ha stenkoll på boktipsen som presenterades på nyhetsmorgon, de böckerna kommer snabbt att bli reserverade. Dock funderade jag på om jag inte som barnbibliotekarie snarare borde hålla koll på barnprogrammen? Barnens kultur har en unik aspekt i att de sällan är barnen själva som skapar kulturen utan det är vi vuxna som skapar den åt dem och särskilt i barnens fall så kan det vara intressant att titta på konsumtionen och försöka analysera vad den beror på.

Till sist hamnar det i en frågeställning om kulturens funktion.  Religionsforskaren Karen Armstrong skriver i sin bok Myternas historia att myterna har utformats ”till att hjälpa människan att komma tillrätta med sina problematiska villkor i världen” och jag tror att myten och kulturen är av samma ursprung och har samma funktion. Det är ingen slump att deckargenren är en av den mest populära, den talar till den undermedvetna oron över en ökad brottslighet och i ett samhälle där många andra faror lyckligtvis bleknat är det ett sätt att i säker läsfåtölj vaccinera rädslan.

På samma sätt ser jag barns fascination över de öppna spelvärldarna som ett uttryck för en från vuxenvärlden allt för organiserad lek, kanske har barndomens fria lek på ängarna byts ut mot äventyr i Hyrules skogar?

Behov uppstår aldrig utan grund och att därför inte låta barn välja sin egen kultur tillintetgör syftet med kulturen som ett hjälpmedel att bearbeta konflikter, både inre och yttre. Bruno Bettelheim skriver kritiskt i sin bok Sagans förtrollade värld om att censurerad barnlitteratur inte har förmåga att ”ge näring åt de resurser som barnen behöver allra bäst för att komma tillrätta med sina svåra problem” och just därför är det viktigt att man har ett kulturellt barnperspektiv, särskilt om man senare ska koppla detta till läsning.

Lika självklart som det är att följa nyhetsmorgon så är det för mig som barnbibliotekarie självklart att följa barnprogrammen och spela tv-spelen. Att verkligen sätta sig ner framför cartoon network ger insikter. Precis som Pippi Långstrump en gång i tiden lyckades utmana vuxenvärlden genom att hoppa i sängen och klara sig utan föräldrar så är merparten av barnens hjältar av idag just antihjältar, barn som inte är duktiga i skolan och som inte har perfekta familjer. En timmes barntv en torsdagskväll ger insikt.  När barnen i den tecknade barnserien ”Gumballs äventyr” upptäcker att juicen innehåller äkta apelsin och inte siffror så uppdagas det att mamman i familjen av misstag fått med sig fel matkassar, rika människors matkassar. Det visar sig också att barnens mp3 spelare är en miniräknare som pappa Richard har tejpat hörlurar på. Barnen börjar undersöka varför dom är så fattiga och trots humorn och den skruvade berättelsen så är det inte ett helt ovanligt tema i tecknade amerikanska barnserier, antagligen är det ett utslag av den försämrade amerikanska ekonomin.

När sedan jag sedan får följa Timmy i barnserien  ”fairy odd parents ” är det heller inte svårt att dra paralleller med  barns livsituation i det moderna samhället. Timmys föräldrar (som passande nog heter  Timmys mamma och Timmys pappa) tar inte egentligen själva sitt vuxenansvar utan gör roliga saker och lämnar ofta Timmy i händerna på en av seriens antagonister, den onda barnvakten Vicky. Att barn och deras kultur också speglar vuxenvärldens våndor blir tydligt då hjälten Fin i serien ”äventyrsdags” kämpar mot skurken ”iskungen” som utan svårigheter (annat än att han är tecknad) skulle kunna göra en Crossover men den svenska tv-serien Stalker.

Exemplen blir många och för mig som jobbar med barn och barnlitteratur är det viktigt att ta avstamp i barnens egen kultur, våga se och analysera tecknat på tv och faktiskt läsa de böcker som barnen lånar och inte rädas för den svärta som dyker upp i barnlitteraturen eller på catroon network.

Populära böcker som dem om syskonen boulevards olycksaliga liv av Lemony Snicket eller Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones tror jag är typiska barn av sin tid. Trender som överlevnadsböcker i skolan som tex. tv serien ned's declassified har ofta direkta litterära motsvarigheter (Gregs bravader av Jeff Kinney är ett typiskt exempel).

Min slutats är att bibliotekarien har mycket att hämta i omvärldsbevakning av barnkultur och att det är något som bör lyftas fram då den antagligen inte är lika självklar som omvärldsbevakningen av vuxenkultur.

Några fördelar med spelarrangemang på biblioteket

På biblioteket breddas kulturen och många nyare besökare lockas. Samarbete med spelföreningar som sverok och lokala organisationer som tex ABF stärks men det är i samspelet mellan barn och ungdomar som jag tycker att man har den största vinsten.

En annan sak som jag tycker mig se är att tanken på biblioteket som vardagsrum där människor möts stärks och eftersom jag jobbar läsfrämjande så ser jag också positivt på delaktigheten på biblioteket med ett ökat engagemang som följd. Biblioteket i sig samt att man skapar förutsättningarna för det kulturella samtalet bidrar till ökat intresse för läsning. En bibliotekarie men rätt kompetens och som jobbar aktivt läsfrämjande i sitt bemötande har stora möjligheter och chanser till boksamtal. Det finns dock utvecklingsmöjligheter som man inte tänker på.  

Caroline Lidberg ger en teoretisk bakgrund i sin text ”elevernas läs och skrivutveckling” där hon nämner vikten av elevernas inställning till läsning samt förkunskaper till ämnet och att uppgifternas form och innehåll ska vara relevant för eleverna. Som alltid ligger biblioteksarbetet nära pedagogerna och vill man så kan man få pedagogisk draghjälp av detta på samma sätt som vi jobbat tidigare i projektet. Skolan har alltså möjlighet att få hjälp med litteratur om den här speciella kulturen.

Vi kommer under 2017 att jobba mer aktivt med tillgänglighet, deltagande och integration. Spelarrangemangen ger oss möjligheter till detta. Överlag kan man se att ekonomi, etnicitet och även könstillhörighet begränsar möjligheterna för många att delta i tillexempel idrottsföreningar. Biblioteken har både en skyldighet och en möjlighet i att vara en av de få möjligheterna för dem som kämpar med ekonomin.

Vi hoppas att fler uppmärksammar vårt arbetsätt och den positiva tillströmmingen av låntagare och att fler bibliotek vågar jobba efter den här modellen.

Klassiker - En föreläsning för årskurs 7

Vad är egentligen en klassiker och vems litteraturföreställningar är det egentligen som förs vidare till nästa generation? Begreppet Klassiker kan man vrida och vända på, själv gillar jag Mark Twains definition: Klassiker är en bok som folk berömmer men ingen läser.

Eftersom jag ibland berättar sagor för barn så vet jag att många lärare förfasas över bristen på intresse för vårt kulturarv. Inte sällan är det just den aspekten man vill adressera, en liten bildningsdag kring gamla tiders tro. För bibliotekarien kan sagan vara en levande konstform och inte nödvändigtvis en stillsam lektion i forntida folktro.

Lärarens föreställningar om klassiker är ofta baserad på vad denne själv läst i skolan, till råga på det så finns dubbelt tilltal även här i vad man brukar benämna som strykningarnas kanon, där man ibland väljer bort litteratur som man tycker är olämplig för ungdomar. 

I en föreläsning för årskurs 7 utgick vi från klassiker som återkom i ungdomslitteraturen och serier, med ett tillhörande kahoot där jag hade klippt in serieversioner av klassisk litteratur. Detta blev väldigt uppskattat, och det blev en rolig och givande diskussion om litteratur. 

Arbeta pedagogiskt med serier

Inför kommande arbete med serier i skolan så är det viktigt att det hos bibliotekarien har en medvetenhet om både innehåll, form samt vilket text till bildförhållande serien har. Detta är förstås beroende på till vilken åldersgrupp serien vänder sig till och hur läsvana dom är.  En av de stora styrkorna med serier är att det är ett åldersöverskridande medium. Det är också, till viss del, oberoende av läsförmåga vilket gör att man kan få ingång ett samtal kring litteraturen vilket i sin tur kan sporra de elever som vanligtvis inte deltar till att vara delaktiga i en litterär diskussion. För små barn kan det vara en ingång till litteraturen, för dem som kämpar med ord kan man skapa intresse för berättelser.

Helena Magnusson, forskare och litteraturvetare vid Stockholms universitet; definierade serier som ”En överblickbar sekvens av orörliga berättande bilder, där bild och eventuell samhörande text står i direkt kontakt” det är en definition vi kan använda när vi skapar en överblick kring text och ord förhållandet (uppställningen en tolkning av Scott McClouds Word + Image combinations)

När det gäller kombination av bilder och text så är det viktigt att fundera kring det pedagogiska syftet för serien som man arbetar med.

Den enklaste uppdelningen är förstås om serien är textdominant eller bilddominant.  När man använder serier till regelrätt lästräning kan man försöka sträva efter en serie där både bild och text berättar samma sak och där man har jämnvikt på text och bild förhållandet i berättelsen. Vill man jobba med berättandet och har en lässvag grupp kan man använda sig av bildominanta serier.

Man bör fundera på om bilderna berättar samma historia som texten (parallellhistorier) eller om orden lägger till mening till bilderna. Är orden frånskilda från texten eller en integrerad del av berättelsen (kan ord och bild berätta en historia var för sig) och hur kan man jobba med de olika kombinationerna?

Att använda serier som ett skönlitterärt verk som förmedlar ett tydligt estetiskt uttryck ger möjlighet till att skapa en diskussion om konst och litteratur där även de som inte är så lässtarka kan skapa sig en egen uppfattning om vad dom gillar. Detta är grunden för fortsatt läsfrämjande arbete.

Attityden mot spelaktiviteter på biblioteket.

Ofta har man spel till utlån på biblioteket men man problematiserar sällan åldersmärkningar:

https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=2943065915540683251#editor/target=post;postID=8283569704182697115;onPublishedMenu=allposts;onClosedMenu=allposts;postNum=8;src=postname

Eller tillgängligheten. Vilka är det som har råd att ha en spelkonsol? Vad kan det finnas för hinder för den som är intresserad av den här kulturen och inte har möjlighet att delta?

Biblioteken har sällan kulturaktiviteter (eller ens böcker) om spel vilket ger skenet av att man använder dessa som lockvaror. När det gäller kulturella aktiviteter så har man mycket positivt att hämta från föreningar som t.ex. Sverok och ungdomarnas eget intresse. Ofta ligger det i kommunens eget intresse att organiserad aktiviteter för ungdomar. I bibliotekets demokratiska uppdrag finns ett fokus på att uppmuntra medborgerligt engagemang och kulturen i stort. Många forskare som, tex. Thomas Fraser I sin bok: Youth sports programs: an avenue to foster positive youth development, sätter stort fokus på att fritidsaktiviteter är det som är mest utvecklande för initiativtagande då dessa är frivilliga. Det är alltså en möjlighet att hitta sitt eget engagemang och det är också en naturlig del i den sociala utvecklingen för ungdomar. Att använda sig av det kulturella intresset för spel på biblioteket borde vara en självklarhet men så är inte fallet.

Särskilt när det gäller dataspel finns många hinder i form av attityder och ovana från bibliotekarierna.

Dock är det intressant att fråga sig varför man inte är mer intresserad av något där det redan finns ett starkt intresse? När vi jobbar med tillgänglighet så har tex. spel fördelen av att inte kräva någon fysisk kunnighet, det finns en stor variation av komplexitet när det gäller brädspel och dataspel vilket gör att man kan anpassa spelen efter speciella målgrupper.

Spel som kulturyttring har fått ett enormt uppsving på senare tid, oftast finns en egen kategori för spel under kultursidorna. Man kan fråga sig varför det finns ett sådant ointresse från t.ex. bibliotekens sida att ta till sig den här kulturen i form av aktiviteter?

Den största aversionen kommer säkerligen från diskussionen kring våld och spel, detta gäller även brädspel där rollspelen ofta i debatten framställts som farlig eskapism.

Fröet till detta, och en gemensam nämnare till både fantasy, skräck och rollspel, kan man härleda till mitten av 1700-talet och romantiken och dess reaktion på industrialiseringen och upplysningen. Det är alltså inget nytt påfund att kulturella yttringar är en reaktion på samtiden och ett grundläggande behov hos människan.

När det gäller forskning kring våld och tv-spel så pekar den mesta forskningen på att det inte finns något direkt samband. Visuella former har en tendens att skapa större uppmärksamhet men här är det viktigt att man tar till sig den forskning som finns och att man håller sig uppdaterad. Om man mer aktivt använde sig av spel på biblioteken skulle säkert en mogen och aktiv diskussion vara utvecklande. Det är ingen som tycker att barn ska spela spel med 18 års gräns men det får inte bidra till att man drar sig för att använda sig av spel på biblioteket.  

Brädspel och dataspel som en del i läsfrämjande arbete

Inom skolan använder man sig gärna av det sociokulturella perspektivet, främst förespråkat av Vygotskij, tillsammans med teorierna om proximala utvecklingszonen så menar man helt enkelt att lärande sker i interaktion med andra och gärna när personer med olika kunskapsnivåer och ålder arbetar tillsammans.

Detta är också grunden till vad jag kallar det litterära samtalet, eller kulturella samtalet, där interaktionen sker både mellan individer och kulturformer. Mitt arbete med projektet har fått mig att dra slutsatsen att biblioteken bör jobba mer aktivt för öppenhet och delaktighet för att kunna dra nytta av andra kulturformer och jag menar att det blir ett naturligt konglomerat där läsning, men även andra tydliga biblioteksuppdrag, drar fördel av kulturutövarna och stärker oss i vårt demokratiska uppdrag.

Bibliotekets vardagsrum där människor möts har en naturlig läsfrämjande funktion. Vår satsning med brädspel på biblioteket är resultatet av en genomtänkt satsning där målet har varit att bredda kulturen i Vindeln, aktivt jobba för delaktighet och sammansvetsa detta med vår integrationsverksamhet där vi vill utveckla verksamheten mot att tydligt gå mot interkulturellt utbyte.

Just nu så spelar vi brädspel på biblioteket på torsdagskvällarna.

Det låter inte så märkvärdigt men det är en satsning som har en grund i att våga släppa in ungdomarnas eget kulturintresse på biblioteket, guida och använda intresset i ett biblioteks -sammanhang där det ska stå i samklang med vårt uppdrag och våra ideal.

Det har varit en väldigt lyckad satsning sett till antal deltagare. Det har sakta men säkert etablerat sig och i nuläget är det nästan en arbetstidsfråga för oss på biblioteket, det är nästan för mycket folk.

Vi har via biblioteket (och projektet) tagit tillvara på de unga vuxnas intresse.

Spelkvällarna har sprungit fram ur den attitydförändringen som skett på biblioteket gällande litteratur och aktiviteter men också på grund av den öppenhet som vi aktivt jobbat mot. Först så måste det möjligheter för det litterära samtalet skapas, sen måste delaktighet både uppmuntras och tydliga begränsningar sättas kring vad som är biblioteksarbete. Resultatet kan vara något så enkelt som en spelkväll men likväl fantastiskt ändå. Förhoppningsvis kommer spelkvällarna att utökas till något mer, en kulturkväll. I morgon kommer jag att publicera lite av problematiken när det gäller spel på biblioteket.