Läsfrämjande i förhållande till nya medier.

Peter Alsbjer skriver i sin blogg om en undersökning som delvis utförts här på biblioteket i vindeln och som också refererar till den här bloggen. Peters inlägg kan man läsa här:

https://peterals.wordpress.com/2017/03/12/hur-ser-bibliotekarier-pa-lasframjande-i-forhallande-till-
nya-medier/

Jag skulle verkligen önska att fler tog del av den här uppsatsen. Det är en mycket bra genomförd uppsats med en tydlig slutsats och något som jag inte tycker att vi som bibliotekarier kan ignorera.

Sofia Strandberg skriver att "Studien har visat på hur nya
medier är beroende av ett personligt intresse hos den enskilde bibliotekarien för
att komma till sin rätt. "

Det här är något vi gemensamt måste ändra på om vi ska nå vår målsättning att nå och prioritera ungdomar. Att ta sig an ungdomskulturen kan inte bli avhängt ett enskilt intresse, den är i högsta grad relevant för vårt arbete och bör ses som en specialkompetens som man ska ha möjlighet att utbilda sig i. Vårt fokus på läsning och ungdomar står uttryckligen i bibliotekslagen.


Jag brukar tänka mig bibliotekslagen och biblioteksplanen som ritningen till ett hus. Vi kan inte bygga ett hus efter gamla modeller, om ritningen visar ett höghus så kan vi inte bygga en sommarstuga. Även om man tycker att det är trevligare. Även om det varit så tidigare.

Vi har ett tydligt demokratiskt demokratiskt uppdrag, vi kan inte se genom fingrarna när demokratiska värden och etiken som ligger bakom ifrågasätts.

Vi har en tydlig prioriterad målgrupp i ungdomarna, vi kan inte lägga ner flera arbetsdagar på att göra en uppställning om sylt och en timme till att knyta an till ungdomarnas egna litteratur och kultur.


En sak som jag verkligen tycker har varit lyckat med projektet är de metoder som vi visat fungera om man vill nå barn och ungdomar.

Här på bloggen finns det en tydlig koppling till den kulturen och biblioteksarbetet.

Det jag kan tycka att jag inte lyckats så bra med är att få igång intresset på andra bibliotek.

En liten ljusglimt är förstås att det kommer undersökningar som denna som ,även om den belyser nackdelarna med projekt som vårt, också skapar en debatt och förankrar den i forskning.

Ungdomssatir

Årets absolut största överraskning och tillika geniala serie ”the flintsones” d.v.s. Familjen flinta av Mark Russel och Steve Pughs tycker jag belyser svårigheterna med omvärldsbevakningen av serier. Om man hittar fram till den så upptäcker man en underhållande starkt satirisk serie med vuxentema.

Bilden är från en berättelse som driver med motståndet mot homoäktenskap. Berättelserna vågar vara allvarlig, ja till och med djupsinnig, samtidigt som det faktiskt är komik. Steve Pughs (teckarens) halvrealistisa version av bedrock och de ikoniska figurerna är ren och skär konst.

Om man vill jobba med skönlitteratur och ungdomsfrågor, eller bara om man har en tanke kring skönlitteratur som läromedel, så vore den här perfekt.

Om man vill ha en underhållande berättelse i serieform så är den perfekt.

Om man vill uppleva en riktigt bra serie, enligt seriekonstens alla regler: Perfekt.

Problemet är att det knappt finns någon informationskälla för de bibliotekarier som försöker omvärldsbevaka serier, annat än att det ligger på enskilda individers specialintresse. Synd, tycker jag. Det här är något som jag önskar fler skulle hitta till.  

Fördomsfri skola

Förra torsdagen blev första dagen på en utbildning och diskussionsarena för ”fördomsfri skola”. Projektet är, tillsammans med lärarna, en av initiativtagarna till att bjuda in Kristina Wicksell från Make Equal, Christina Rickardsson (som startat projektet fördomsfri skola) samt Journalisten Johanna Lindqvist.

Detta skrevs det om i vk, och även några kommentarer har trillat in:

http://www.vk.se/plus/2073045/renforsskolan-ska-bli-fordomsfri

Från bibliotekets sida så blev vi via projektet mer delaktiga i den diskussion som förts kring jämlikhet, fördomar och genus på grund av föreläsningen ”sagor, starwars och Tv-spel” i oktober. Många lärare fick upp ögonen för att vi faktiskt aktivt jobbar med barn och ungdomslitteratur som breddar mängden berättelser på biblioteket.

Biblioteket ska vara till för alla, det är en viktig del av det demokratiska uppdraget som vi har.

Om man tänker sig biblioteket som en demokratisk arena så är det viktigt att vi reserverar en plats för de minoriteter och de röster som annars drunknar i sorlet från majoriteten. Det är egentligen demokrati o och o, att majoritetskulturen måste visa lyhördhet mot minoriteten. Därför är jag lite förvånad över en del av reaktionerna som både projektet, och regnbågshyllan har mött.

Projektet som arbetar med barn och ungdomskultur tar både upp aktuella böcker och ämnen,  och där råkar till exempel sexualitet hamna. Vi värnar om att ha en bredd på berättelserna som ska samsas om platsen på biblioteket och ja, vi lyfter faktiskt fram minoritetens röster för jag tycker att det är en del av vårt demokratiska uppdrag.

För att ta ett exempel så är denna bok en av böckerna som vi visat för lärarna.

När man vill visa på litteratur som en möjlighet att sätta sig in i andra människors situation, när man ska använda litteratur som studiemedel, när man vill göra en människans berättelse lättillgänglig så tycker jag att serier är väldigt underskattade.

Jag tycker fortfarande att det är helt fantastiskt att man kan få ta del av en människas inre liv och tankar genom en fredagskvälls läsning. 

Nationalälvens dag

Nationalälvens dag är årets stora familjedag i kommunen. Det är en dag som är starkt kopplad till kulturlivet, hantverk och naturen.

 Biblioteket har förstås en given plats när människor möts och kultur står i centrum. I vårt tält finns information kring vår verksamhet, särskilt intressant är vår satsning litteratur i västerbotten där kända västerbottenprofiler ska rösta fram årets västerbottniska bok. För barnen finns också tipsrundor med roliga priser.

Något vi är extra stolta över är dem självklara plats som ungdomslitteraturen och serierna ges i sammanhanget. En stor del av vårt utåtriktade biblioteksarbete är att göra våra styrdokument och satsningar tillgängliga för allmänheten, både genom att ha böcker samt barn och ungdomsbibliotekarie på plats tar vi ställning för ungdomarnas litteratur, gör reklam för vår verksamhet och möter de ungdomar som vill ta prata och diskutera sereier.

Brädspel och rollspel på biblioteket

På biblioteket i Vindeln har vi startat upp brädspelsträffar på torsdagar. De senaste gångerna har det varit fokus på rollspel. Det är en del av vår uppsökande läsfrämjande verksamhet vilket vi har fått extra pengar för. Den uppsökande verksamheten är dock tydligt förankrad i vår bibliotekslag, något som jag anser höra till kärnverksamheten men som jag tror många biblioteket (tyvärr) ser det som något som man gör ifall man har extra tid.

Det magiska ordet har ett tydligt läsfrämjande uppdrag, men bibliotekets uppdrag är mer mångfacetterat. För att vara tydlig så finns det en självklar koppling mellan rollspel och litteratur. Både den faktiska litteraturen och berättelserna som hör till rollspelskampanjerna men även skapande, muntligt berättande och att man jobbar med litteratur, karaktärsutveckling m.m. på ett praktiskt och spännande sätt.

Vi har provat på spelkvällar för både yngre och äldre och i båda fallen har det varit ett stort intresse. Intressantast är kanske rollspelskvällarna som riktat sig mot en äldre målgrupp. Det är tydligt att vi får in en målgrupp som många bibliotek kämpar med att nå.

Denna målgrupp är också väldigt intresserad av litteratur men man ser ofta biblioteket som något som inte har kännedom, intresse eller vilja att anamma de litteraturintresse som dom representerar.

Eftersom det står i bibliotekslagen att biblioteksverksamheten ska vara tillgänglig för alla så upplever jag motverka detta utanförskap som lagstadgat och en arbetsuppgift som faktiskt jag är ålagd att utföra.

Rollspel är ett bra sätt att få in unga vuxna på biblioteket.

Det är också träffar som inbjuder till möten mellan människor och att faktiskt bredda kulturbegreppet.

I bibliotekets regi blir rollspelskvällarna också kulturarrangemang som är i samklang med bibliotekets demokratiska värderingar.  

Vi har jobbat på ett sådant sätt att vi försöker stödja intresset som finns naturligt med förhoppning om att kunna det ska bli självgående. Detta är för att vi egentligen har svårt att få tid med kontinuerlig uppsökande verksamhet.

Det visar sig att rollspelskulturen är en kultur som kan behöva stöd från biblioteket. Främst ekonomiskt då regelböckerna är dyra, men även kulturutövarna som skriver och jobbar med kampanjerna behöver samma stöd som vi ger våra lokala författare. En så enkel sak som att tillhandahålla lokaler är ett viktigt stöd för kulturutövarna samtidigt som det står i samklang med tanken om biblioteket som mötesplats.

Vinsten för biblioteket är inte bara marknadsföring. Det är även delaktighet från kulturutövare som bidrar till bibliotekets omvärldsbevakning kring en prioriterad målgrupp. 

Tv-spel och pedagogik

Jag har tidigare skrivit om gamification och faran om övertro i användandet av spel i pedagogiska sammanhang. I Pedagogiska magasinet (nr 3/12) intervjuas Tomas Kroksmark som är inne på en pedagogik som liknar gamification (tävlingsmoment etc ) och givetvis fick snart mothugg, bland annat här:
http://pedagogiskamagasinet.se/datorspel-ger-bara-en-illusion-av-larande/

Nu är det skillnad på bibliotekssammanhang och skolsammanhang men det är fortfarande beklämmande att diskussionen som förs är virrig och förs av aktörer som inte ens har en gemensam terminologi.

Spel är ett media, ett tomt kärl om man så vill, som kan fyllas med en konstnärlig ambition, olika typer av berättelser och vars olika spelsystem inte kan dras av över en kam. För mig är det väldigt svårt att överhuvudtaget veta vilken typ av spel som åsyftas. Är det typiska e-sport spel man pratar om (när man pratar poäng verkar det så) eller är det  MMORPG (PvE, PvP,RvR, GvG?). 

Dys4ai är ett retroinspirerat audiovisuellt konstnärligt uttryck som den transsexuella speltillverkaren Anna Antrhopy gjorde i samband med sin hormonterapi. Det har få likheter med Gears of War. Min 
poäng är att man måste se spel som populärkulturellt uttryck, varken mer eller mindre. Precis som att man kan dra nytta av skönlitteratur när det gäller historia så kan man det även med spel. Man kan dock inte använda ett äventyrsspel som Twimbleweed park på matten precis lika lite som att få mattelärare använder sig av Harper lees Dödssynden. Självklart för de flesta utom de som för diskussionerna. Där tycker jag att  biblioteken har en plats att fylla. 


Biblioteksperspektivet rör sig mycket kring berättelsen och motivationen som kommer från ett medium som de flesta ungdomar känner sig väl insatta i. Biblioteket kan vara en väldigt bra förmedlare i skolan (ta ovanstående exempel) om man vill ha en ingång som tar sin utgångspunkt i populärkulturen eller visa hur berättelserna överlever alla medium och former :

                                                           Grekisk mytologi i modern form 

Bibliotekarien kanske kan tipsa om att det historiska äventyret Assasins Creed 4 använder sig av autentiska sjömanssånger, tagna från anteckningar och dagböcker. Det är en kommersiell produkt som vill roa och man har tagit sig friheter när det gäller tidsperioder men att få uppleva historien både visuellt och med musiken är lite av en upplevelse (för mig i alla fall). Singstar och Guitar Hero  gör säkert underverk för musikundervisningen och varför inte varva med spelmusik eller cosplay på slöjden? 

Spel har , enligt min åsikt, ett väldig begränsat pedagogiskt användningsområde om man inte pratar om en specialutvecklad läroplattform eller vissa special simulatorer. Att använda sig av kultur för att levandegöra undervisningen har man alltid gjort. Även om man nu skulle gå efter den linje av resonemang som verkar föras kring poängsystem så är det egentligen samma princip som då fröken satte en guldstjärna i hörnet när man hade alla rätt på matteprovet.

En mer nyanserad diskussion kanske skulle visa på de negativa aspekter av tävlingsformer i inlärning, hur reflektion och motivation kanske är en viktigare komponent ( och en som man för all del kan hitta med hjälp av kultur) men som det ser ut nu så förs samtalet kring spel och pedagogik på en nivå där man pratar över huvudet på varandra. 

Frågan som jag tycker att pedagoger borde ställa sig är hur vi kan diskutera könsroller, samhällsfrågor och våld med hjälp av aktuell ungdomskultur? Hur påverkar spelperspektivet (när man gör något digitalt istället för att passivt observera) inlärningen? 

Ett litet inlägg om egenvärdet i spelkulturen

Om man vill fördjupa läsintresset krävs en omvärldsbevakning och en aktiv syn på litteraturförmedling. Att ta tillvara på sociala kulturintresserade grupper, samt att få in dem på biblioteket är halva slaget. Den andra är att erbjuda relevant litteratur. Det läsfrämjande uppdraget kan bli lite specifikt så att man ibland glömmer egenvärdet i kulturupplevelsen. Igår skrev jag lite om spel som en lockvara och  i morgon tänkte jag skriva en rad om spel och pedagogik men jag är nog rörande överens med de flesta i att ungdomskulturen inte får behandlas som en lockvara. Även om man inte själv är delaktig i kulturutövningen så måste man som bibliotekarie se egenvärdet i den och ibland också kommunicera denna till ungdomarna. 

Text publicerad i annat sammanhang: 

Det här är kanske inte så märkvärdigt kanske ni tycker? Tv-spels arrangemang är inte så ovanliga in this day and age. Det som är annorlunda är kanske hur det motiveras på mitt jobb på biblioteket.

Bibliotekens ska jobba med att "främja kulturell verksamhet", det står faktiskt i lagen. Det är förstås ett rätt roligt jobb , att få jobba med saker som är roliga men hey, det är ju därför man vill bli bibliotekarie.
Många tolkar det på så sätt att vi ska hjälpa kultur som behöver lite skjuts eller att man gör något tillgängligt för alla som kanske inte naturligt är det. Speciellt ska vi rikta oss åt ungdomar, det är en av våra prioriterade målgrupper. 

Faktum är att det egentligen är lättare att motivera kulturella tv-spels arrangemang på biblioteket än något annat arrangemang. Förhållandet träskoutställning, näverslöjd / Tv-spels arrangemang borde alltså vara till fördel tv-spel men så har det kanske inte varit här uppe i Norr.

Nu är det ändring på det och det känns kul.

Kul för att många barn som tidigare varit utanför nu kan testa på. Tv-spel har, precis som annan kultur, ett värde i sig. Många tycker att det är en sysselsättning och ett intresse som ger mycket, både socialt och intellektuellt.

Tv-spel har också sin egen historia och litteratur som jag tycker är rätt intressant och som jag vill köpa in på biblioteket så kom och bi delaktiga i våra tv-spels arrangemang på biblioteket.