Stereotypiseringen av genus samt hur hetronormen framställs i
bild är av särskilt intresse när man jobbar med ungdomskultur och serier. De
serier vi som är födda på sjuttiotalet är uppväxta med är barn av sin tid, ett
vanligt förekommande exempel på något som kanske skulle se annorlunda ut idag
är smurfan, där själva genus blir en egenskap på samma nivå som att vara
sportintresserad.
De flesta av oss är medvetna om att representationen i barn
och ungdomslitteratur formar värderingar hos barn och att det är där en stor
del av våra attityder och värderingar kommer ifrån.
Detta gäller även attityden till Icke-binära
genusidentiteter, i boksamlingen samt i samhället som stort är HBTQ- och
intersexpersoner ofta marginaliserade. Vi som jobbar med serier har dock en
ganska unik chans att snabbt gå igenom och uppdatera vårt bestånd.
Till en
början så är ofta beståndet inte så omfattande, man har en möjlighet att genus
och queergranska sina serier och använda bildspråket i serierna (omslag till
exempel) i uppställning och skyltning.
”Spegling” som jag tidigare beskrivit är särskilt intressant
då det gäller serier då vem som helst egentligen har möjlighet att kommentera
kulturen vilket gör att det ofta finns mer att välja på för serieälskaren. Ett
spontat exempel är till exempel Kolbeinn Karlssons berättelser där sagoväsen, cowboys
och popkulturella ikoner får ett eget liv i hans serie Trollkungen eller Markus
Linda lindmarks bok Trans:it som , på
olika sätt, är samhällskommentarer.
Serier är inte lika omfattande som romaner eller film
(varken att läsa eller skapa) och ger möjlighet till uttryck i bild. Därför är
det särskilt viktigt att vi som jobbar med dessa tar tillvara på den möjlighet
som mediet ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar