Arbeta pedagogiskt med serier

Inför kommande arbete med serier i skolan så är det viktigt att det hos bibliotekarien har en medvetenhet om både innehåll, form samt vilket text till bildförhållande serien har. Detta är förstås beroende på till vilken åldersgrupp serien vänder sig till och hur läsvana dom är.  En av de stora styrkorna med serier är att det är ett åldersöverskridande medium. Det är också, till viss del, oberoende av läsförmåga vilket gör att man kan få ingång ett samtal kring litteraturen vilket i sin tur kan sporra de elever som vanligtvis inte deltar till att vara delaktiga i en litterär diskussion. För små barn kan det vara en ingång till litteraturen, för dem som kämpar med ord kan man skapa intresse för berättelser.

Helena Magnusson, forskare och litteraturvetare vid Stockholms universitet; definierade serier som ”En överblickbar sekvens av orörliga berättande bilder, där bild och eventuell samhörande text står i direkt kontakt” det är en definition vi kan använda när vi skapar en överblick kring text och ord förhållandet (uppställningen en tolkning av Scott McClouds Word + Image combinations)

När det gäller kombination av bilder och text så är det viktigt att fundera kring det pedagogiska syftet för serien som man arbetar med.

Den enklaste uppdelningen är förstås om serien är textdominant eller bilddominant.  När man använder serier till regelrätt lästräning kan man försöka sträva efter en serie där både bild och text berättar samma sak och där man har jämnvikt på text och bild förhållandet i berättelsen. Vill man jobba med berättandet och har en lässvag grupp kan man använda sig av bildominanta serier.

Man bör fundera på om bilderna berättar samma historia som texten (parallellhistorier) eller om orden lägger till mening till bilderna. Är orden frånskilda från texten eller en integrerad del av berättelsen (kan ord och bild berätta en historia var för sig) och hur kan man jobba med de olika kombinationerna?

Att använda serier som ett skönlitterärt verk som förmedlar ett tydligt estetiskt uttryck ger möjlighet till att skapa en diskussion om konst och litteratur där även de som inte är så lässtarka kan skapa sig en egen uppfattning om vad dom gillar. Detta är grunden för fortsatt läsfrämjande arbete.