Ungdomslitteratur, kokboksyndromet och användarstyrning.

Användarstyrning innebär att det är efterfrågan från låntagarna som styr inköpen, det skulle vara intressant att se hur pass stor del av seriebeståndet, eller ungdomslitteraturen för den delen, som är styrda efter de kriterierna. Ibland ställs detta i motsatsförhållande till ”teologisyndromet” där man istället styrs av recensioner eller goda omdömen. När det gäller fantasy speciellt så ser jag ibland att biblioteken styrs av vad Höglund och Klingberg kallar ”kokboksyndromet” där man helt enkelt köper allting inom en viss genre utan att ta hänsyn till andra urvalskriterium.

Jag strävar alltid efter att få ingång de kulturella samtalet och omvärldsbevaka låntagarens intressen men samtidigt så tycker jag att det är bibliotekariens roll att vara litteraturexpert. I den bästa av världar så skulle vi vara de som hade arbetstid och möjlighet att tillskaffa oss den kunskap som jag upplever att man som låntagare faktiskt eftersöker. Jag tycker att man ska ställa krav på viss expertis på biblioteket, en slentrian omvärldsbevakning reducerar behovet av bibliotekarie.

Jag har tidigare nämnt metoden spegling när man ska köpa in serier. Det man eftersträvar då är balans i beståndet. Syftet med att fylla ut luckorna är skapa en balans som bland annat kan ha att göra med representativiteten. Man kan inte heller strunta i den potentiella efterfrågan, att köpa in litteratur som inte alls utlånas eller låntagarna inte har något intresse av hjälper inte biblioteket.

Därför behövs en omvärldsbevakning, att helt förlita sig på BTJ:s recensioner och lektörsomdömen blir också felaktigt och därför behövs en aktivt deltagande bibliotekarie som för den sakens skull kan uppmuntra barn och ungdomar att vara deltagande i urvalsprocessen.