Att få in ungdomarna på biblioteket

En av fördelarna med projektformen är att man har möjlighet att testa gränser och pröva sig fram. Det verkar finnas en tydlig gräns kring ungdomskulturen.

Man kan se på biblioteket som en plats för studier, reflektion och kontemplation där ungdomskulturen uppfattas som stökig och en lockvara eller så går man ”all in” och förvandlar biblioteket till en fritidsgård. Här bör jag påminna att ett tydligt läsfrämjande uppdrag fokuserar på att nå dem som inte läser, eller läser i liten omfattning . I mitt projekt mer specifikt ungdomar och unga vuxna. En formulering som jag gillar är ”Att göra läsare av läskunniga” vilket för mig har betytt att sätta göra litteraturen relevant, att ta bort hinder med hjälp av ungdomarnas egna intresse.

Utgår man från det uppdraget så blir det svårt att resonera för att inte få in ungdomarna på biblioteket.

Man kan också utgå från att de som inte naturligt läser inte är på biblioteket?

Däremot så ser jag ingen större konflikt i detta och ser mig själv som rätt konservativ i bibliotekssammanhang.

Även den mest högljudda av motorsporter kräver läsning, reflektion och har en stark social funktion för utövarna. Man behöver nödvändigtvis inte ta in motorn på biblioteket.

Dock finns det ett stort värde i att omfamna de kulturaktiviteter som ungdomarna själva vurmar för. Jag skriver lite kort om ett av arrangemangens egenvärde i morgon men idag nöjer jag mig med att konstatera att det inte är några problem alls att få in ungdomar på biblioteket (eller här, i bibliotekssammanhang)

Människan är en kulturvarelse, kulturen är en stor del i våra liv och nästan alla har ett behov av att utveckla sig, diskutera och utöva kultur i samröre med andra. Ungdomar i dagens samhälle saknar både naturliga samlingsplatser och ofta är ungdomsåren en tid då man inte har så bra ekonomi. Om man ska främja någons kultur så är vår prioriterade målgrupp också en tacksam målgrupp. En konsekvens av den mer digitala livsstilen är både att man har lättare att få kontakt med likasinnade samtidigt som man saknar att träffas fysiskt. Det finns alltså ett tydligt behov. Lika enkelt som att 1 + 1är två så kommer ungdomarna om man gör roliga kulturarrangemang.

Vi anordnade ett kulturarrangemang utanför biblioteket men i samarbete med fritidsgården och ABF. Jag ville skapa ett kulturarrangemang utanför biblioteket som tydligt riktade sig mot ungdomar på fritiden. Vi hade ett tv-spel arrangemang kallat ”spel-häng”. Att främja kulturen kan man motivera utanför min läsfrämjande funktion men för resonemangets skull så vill jag tala lite om vinsterna för biblioteket och just läsningen.

Biblioteket får kontakt med en kulturintresserad grupp människor som verkligen brinner för sin kultur.

 På bilden ser vi en del av de prylarna som ungdomarna släpat med sig. Det finns till och med en specialdesignad väska för ändamålet. Givetvis hade jag med mig lite böcker kring spelkultur och det visade sig också att, trots det huvudsakliga intresset var tävlingsspel i fighting genren, så fanns ett starkt intresse för retrospel och faktiskt narrativ i tv-spel. En liten subgrupp diskuterade och spelade Dark Souls. Spontant så fick jag in tre konkreta förslag på aktiviteter i form av speedruns, genomspelning av Dark Souls, samt en retroinspirerande spelkväll.

Ett av figtingspelen som spelades var Marvel Vs Capcom 3 vilket gjorde att det helt enkelt blev svårt att inte prata om seriehyllan på biblioteket samt berättandet i tv-spel. Känner man inte till spelet så är det karaktärer från Marvels serier som möter karaktärer från spelförlaget capcoms spel. Konkreta inköpsförslag lämnades in och vi kommer att undersöka hur och om vi kan gå vidare med just berättandet i tv-spel.

Vinsten för biblioteket (ur ett läsfrämjande perspektiv) är en möjlighet till omvärldsbevakning, en kulturell diskussion och möjligheten att få kulturintresserade ungdomar delaktiga i biblioteket. Det var till exempel inte självklart för alla närvarande att vi faktiskt hade en seriehörna på biblioteket och jag fick faktiskt tipsa om vidare läsning kring både tv-spelsböcker samt (om man ska vara precis) Spinder-man som jag tidigare skrivit om.

Kostnaden: Arbetstid.

Det finns alltid en kostnad, det ska man inte sticka under stolen med. Det här fallet så är kostnaden för biblioteket min arbetstid mellan 18-22. Jag tycker att det är fyra väl spenderade timmar.  

Framgångsfaktorer när det gäller läsfrämjande arbete för pojkar i högstadiet och uppåt.

Lena Olin och Susanne Lövgren har gjort en liten, men intressant, undersökning om pojkars läsvanor och lärarnas arbete med skönlitteratur. Undersökningen kan man läsa här: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/38494/1/gupea_2077_38494_1.pdf

Det är inte en helt okänd problematik. De flesta undersökningar pekar på att killar läser mindre än tjejer i den åldern och de intervjuade lärarna trycker på att man måste hitta litteratur som relaterar till pojkarnas intressen. En annan intressant framgångsfaktor som det intervjuade lärarna tar upp är boksamtal och diskussion kring litteratur i helklass.

När det gäller att aktualisera läsningen så har jag skrivit om det en hel del här på bloggen. I en rapport från skolverket (Vad händer med läsningen 2007 s. 116) påpekar man också problematiken med läsning av skönlitteratur som inte matchar deras intressen och egenskaper.

Bibliotekarien har en helt unik möjlighet till både omvärldsbevakning samt en ämnesövergripande helhetssyn som kan få en extra skjuts av vårt arbete med kulturen. Omvärldsbevakningen i sig är väldigt värdefull för skolan, även det kulturarrangemang som biblioteket ordnar får ett värde då det är viktigt att man uppmuntrar till kravlös motivationshöjande läsning på fritiden utöver de didaktiska metoder som lärarna använder. Detta är gemensamt för både tjejer och killar men jag kommer att skriva lite om tv-spel och rollspel här i bloggen och fokusera lite extra på killar på högstadiet. Detta beror delvis på att jag känner att jag lyckats nå den speciella målgruppen.

På vårt senaste arrangemang var det ungefär lika många tjejer som killar, men helt klart fler män samt unga vuxna än på våra andra arrangemang. Trots att många menar på motsatsen så upplever jag att pojkar och män vill läsa socialt. Rollspel, brädspel och Science fiction bokklubbar är väldigt sociala tillställningar där, enligt min erfarenhet, män är övervägande.

Just nu har vi i projektet jobbat med att: 

Få in ungdomarna på biblioteket. Detta skriver jag lite om i morgondagens inlägg.

Omvärldsbevakning och relevant litteratur.

Skapa ett biblioteksrum där kulturen och läsningen möts och får kontext. 

En text inför internationella kvinnodagen

Den brittiska filmteoretikern Laura Mulvey myntade begreppet ”the male gaze” i essän "Visual Pleasure and Narrative Cinema". Feministisk filmanalys  är inte helt ointressant om man jobbar med serier.  Många serier som till synes kan använda sig av starka kvinnliga karaktärer faller ofta när det kommer till en djupare analys. Vi har en hel del bra svenska feministiska serieförfattare, Nina Hemmingsson, Åsa Grenvall, Liv strömquist men också duktiga serieskapare som rör sig mot populärkulturen som Lise Myhre (från Norge iof) och min personliga favorit Malin Biller, vars delvis självbiografiska kvinnoporträtt ifrågasätter den kvinnliga normen på ett mer bullrigt och effektivt sätt än de serier som riktar sig mot en tydlig redan frälst publik.

När det gäller superhjältegenren så kan man behöva beväpna sig med lite tålamod, vinsten är dock ett litterärt verk där huvudfokus inte är feminism men där man kommer ifrån ”the male gaze”. Det finns en tradition av sexualisering, ibland med ursäkten att man har en tradition av tajta kläder och överdriven anatomin av tekniska skäl. Många av mina förslag på normbrytande serier har ofta en till exempel en stark kvinnlig protagonist men samtidigt är det vanligt att de kvinnliga sidokaraktärerna inte presenters som starka kvinnor.

På internationella kvinnodagen skulle jag vilja hylla serier som Y: The last man av Brian K. Vaughan. Strangers in Paradise av Terry Moore och tipsa om att förutom dessa herrar hålla lite koll på kvinnliga serieskapare istället för kvinnliga karaktärer.

Bra exempel är Trina Robbins (hon har både Fantomen och Daredevil på sin resumé, plus några uttalat feministiska serier) en annan favorit är Gail Simone  (http://herocomplex.latimes.com/comics/gail-simone-batgirl-movement-red-sonja-women/#/0) som bland annat gjort batgirl.

Fler behöver kritisera kroppsidealet i superhjälteserier. Det är intressant att ta del av cosplay utövarnas reaktioner och tankar. Även där behöver vi på biblioteken vara lyhörda och medvetna om den debatt som förs av kulturutövarna.

Angående detta så ligger följande på min omvärldsbevakningslista:

 

Jem and the holograms

http://www.huffingtonpost.ca/2015/03/12/jem-and-the-holograms-body-diversity_n_6855612.html

Serien Bitch planet för de lite äldre:

 

 samt Booms Lumberjanes om det någonsin kommer en svensk översättning på det.

 

Helgens läsning var förresten  Swampthing där huvudpersonen i och för sig delvis är en växt (vegetariskt normbrytande?) och jag gillar bikaraktären och avslutar inlägget med en stark kvinna med hagelbössa (från just Swampthing):

 

 

 

Brädspel som läsfrämjande (riktat till skolan)

Brädspelskvällarna på biblioteket har en läsfrämjande aspekt på det sättet att det är värdefullt att barn och ungdomar kommer till biblioteket. Även att man jobbar med en kultur som är intressant för ungdomarna, samt att man skapar möten (det litterära samtalet) är värdefullt, men denna text ska till stor del rikta sig till pedagoger som kanske skulle kunna se en direkt koppling mellan spelkvällarna på biblioteket och arrangemang som man skulle kunna göra i skolan. Antingen i små grupper för de som kämpar med läsningen eller blandade grupper där man kan ta hjälp från sina kamrater.

Barbro Westlund skriver i sin bok ”Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik” om de två övergripande texttyperna (skönlitteratur och faktatexter) och sätter instruerande texter i en underkategori till faktatexter. Det är lite intressant att tänka så ur ett bibliotekssammanhang där man ofta naturligt jobbar med skönlitteratur. Elever ska jobba med instruktioner och gör ofta det i skolan.

Många elever som har problem med läsningen förlitar sig gärna på kamrater och det är inte helt ovanligt att man tar till knep för att undvika det skrivna instruktionerna, man ser helt enkelt till att få dem förklarade för sig. Många föräldrar kan reagera ganska starkt på att dyslexi upptäcks i ett sent stadium, men ofta beror det på att intelligenta barn använder sig av andra strategier för att undvika stigmatisering.

Möjligheten att jobba i små grupper med en ickebedömmande pedagog vore intressant. Genom att använda sig av det positiva och roliga med spel och en medveten strategi för att barnen ska nå sin proximala utvecklingszon (man får vara noga att hänvisa till de skriftliga instruktionerna) kan brädspel som undervisningsmetod faktiskt vara ett bra komplement till lästräning.

Skulle man vilja jobba med läsning på det sättet att man får stöd från kamrater och spelledare (pedagog) skulle det fungera ypperligt med blandade språkgrupper.

Kulturaspekten, att det faktiskt är roligt och otvingat, påverkar elevernas koppling mellan texten och sig själva. Forskning kring metakognitiva läsförståelsestrategier finns:

files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1071181.pdf

Tidigare samarbeten med skolan kring serier visade att biblioteket och bibliotekarien är ett extra bra stöd när det gäller lässtrategier i små grupper, glöm inte bort det värdefulla i att ha en person som jobbar med ungdomarna men som inte sätter betyg på dem. 

Spel och media och informationskunskap

Att jobba med Media och informationskunskap är en spännande ny aspekt av biblioteksarbetet. Även här finns möjligheter att stödja både barn och ungdomar samt medborgare i att bli mer mediekompetenta.

För ungdomarna är kopplingen mellan digitala spel och hur man för sig på nätet självskriven. Tidigt i projektet jobbade vi lite med spelarrangemang och internet hyfs med ”alla spelar”. Det är också en möjlighet att bjuda in till en normkritisk diskussion då mycket av de aktuella diskussionerna inom spelkulturen faktiskt förs via forum av ungdomarna kring mediet:

Och glöm inte paragraf 7

7 § Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur.
Folkbiblioteken ska verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet.
Bara denna formulering tycker jag uppmanar till ett ökat intresse från biblioteken.

Hur ska man ställa sig till barnen som inte kan vara delaktiga i ungdomarnas största kulturintresse just nu? Ska vi på biblioteken se till att alla barn får möjlighet att spela minecraft (en genuin fråga jag fick av en femteklassare som inte hade provat)

Ska vi lämna de barn som av olika skäl inte får någon mediavana vind för våg eller har vi som jobbar inom bibliotek en unik chans att möta upp just detta i vårt kulturuppdrag? Det tycker jag är frågor som är relevanta för biblioteken. 

Brädspelskultur på biblioteket

Det är viktigt att jobba intermedialt på biblioteket. Ibland går man nästan till överdrift för att visa kopplingarna mellan litteraturen:

Samt andra kulturformer:

Men faktum är att berättandet i spelen, även brädspelen, är starkt förknippade med biblioteksverksamheten. Även vårt kulturella uppdrag stödjer tanken på spel på biblioteket. Projektet har genomsyrats av ett vidgat intermedialt kulturellt förhållningssätt som jag menar kommer att bidra till ökad läsning och biblioteksintresse. Detta sker genom att biblioteket visar sig både kulturellt aktuellt samtidigt som man öppnar upp för samtalet om kultur. Med ett rätt bemötande och ett läsfrämjande bemötande så är en brädspelskväll på biblioteket guld värt.

Biblioteken behöver förnya sitt förhållande till kulturen, även ungdomarnas kultur.

Att vidga berättandeformen till att både innefatta brädspel, och tillslut också tv-spel samt uppdatera litteraturen kring dessa områden borde vara intressant för alla bibliotek.

I morgon skriver jag på bloggen om möjligheterna som öppnas upp med tv-spelen och på måndag en liten text riktad till lärare på skolan om man är intresserad av att nyttja bibliotekets spel och litteraturkunskaper i lästräningssyfte. 

Brädspel på biblioteket

Vindelns bibliotek har satsat på att bredda kulturen på biblioteket och locka nya målgrupper. Samtidigt har vi fått ett fantastisk deltagande och kulturengagemang som vi vill ta tillvara på.

I samarbete med ABF har vi haft några spelkvällar med nästan fler besökare än vad vi klarat av. Nu har vi styrt upp det tydligare mot projektets målgrupp för att undersöka intresset, men de mindre barnen kommer att få möjligheter under läslovet.

Jag kommer att skriva lite om bibliotek och spel under de kommande dagarna men kort sagt så kan man väl säga att det varit minst sagt en succé deltagarmässigt. Det har också öppnat upp för en helt ny grupp kulturintresserade som vill vara delaktiga i biblioteket och som engagerat sig ideellt på ett väldigt bra sätt. Jag ska kort redovisa lite kring hur vi tänker kring spel som kulturform och lite kring hur man kan utveckla just brädspelen genom att använda intresset och specialkompetensen som finns på  biblioteket.