Skogens berättarkraft. 

I biblioteket så har vi ett väldigt fin Västerbottensrum, en skatt fylls av berättelser, visdom, vårt kulturarv och den människors röster som talar till oss från en svunnen tid.  Västerbottensrummet består förstås av text, men Unescos konvention som sätter fokus på det immateriella kulturarvet är ändå intressant i sammanhanget .Där beskrivs det immateriella kulturarvet som en kraft som överförs från generation till generation, men på biblioteket så ser man sällan den yngre generationen i dessa sammanhang.

Men eftersom jag samtidigt jobbar väldigt mycket med barn och ungdom så märker jag att intresse för berättande, ljudböcker och folksagor är mycket stort. Det tar också uttryck i de nya kommunikationskanalerna där podcastvågen är den mest utmärkande. Intresset för mytologier och andra världar tar uttryck i tv-spel som Oknytt (http://store.steampowered.com/app/286320/?l=swedish) inom fantasy finns begreppet nordic fantasy noir som används om mörk avskalad fantasy med inslag av nordisk folklore. 

Man kan säga att vårt kulturarv ständigt återskapas i ”samklang med människans sociala och fysiska miljö” spökhistorier florerar i podcastsändningar, fantasy och science fiction utforskar dåtid och nutid med spegeln hållen mot vårt kulturarv.

Hur ska man då blåsa liv i skogens berättarkraft hos ungdomarna?

Det första man behöver göra är att omfamna det interaktiva delarna i berättandet. En saga på papper är i stagnerad form. Att uppmuntra till att levandegöra och att producera istället för att presentera allt i arkiverad stagnerad form är nyckeln.

Det går att göra med enkla medel:

En berättarkväll med spöktema för gamla och unga

Att samla berättelser på en webbsida

Att göra en podcast eller ljudbok av det hela

Fantasifulla historier

Vår skrivarsida är uppdaterad.
http://skugga-over-vindeln.webnode.se/

Några är det som inte vill bli publicerade och några har kommit med förslag på andra texter. Roligt är det i alla fall att få ta del av berättelserna.

Petrozavodsk bibliotek

Jag fick åka på en fantastisk resa till Umeås vänskapsort Petrozavodsk. Där fick jag möjlighet att berätta både om projektet och se att deras motsvarighet till seriesatsning. Inte helt oväntat så ser man möjligheter med serier och det stora intresset för ungdomskultur även i Ryssland.  Man är såklart också intresserad av de nya digitala möjligheterna och i Petrozavodsk hade man bland annat en 3d skrivare samt film och seriesatsning som verkar väldigt genomtänkt och bra. Med humor och värme lockade man besökare, bland annat med en reklamfilm med Iron man, och en särskilt kunnig och kulturellt insatt ungdomsbibliotekarie. Jag skrev lite om resan för biblioteksbladet:


http://biblioteksbladet.se/redaktionellt/ryskt-samarbete-med-varme-och-tilltro/

Jag hoppas förstås på vidare samarbete och kunskapsutbyten

Attityden mot/på biblioteket.

”I och med projektet så upplever vi att det blivit en förändrad attityd till biblioteket.”

Attityd är ett intressant ord, också ett ord som gärna förknippas med läsning. Attityden till läsning, särskilt skönlitteratur, sägs vara dålig hos ungdomarna. För någon som jobbar aktivt med läsfrämjande så krävs det att man reflekterar över attityden till läsningen och biblioteket. Särskilt om den anses vara negativ.

Läsningen påverkas av många faktorer. Det som vi har jobbat med inom projektet och med inköp är delvis att använda sig av ungdomars eget intresse så att man lättare ska finna rätt bok.
Personligen menar jag att biblioteket måste vara mer aktivt delaktig, och öppna upp för delaktighet, i det kulturella samtalet. Man måste skapa en plats där det förs en dialog, ta vara på intresset som föds och jobba som en katalysator för läsningen.
När vi upplever att det blivit en attitydförändring på biblioteket så är det främst det vi menar.

Lässvårigheter, samt att vissa barn och ungdomar är ovana läsare är en annan fråga. Bakgrund, genus många faktorer bidrar till attityden till läsning men den största negativa åverkan på nöjesläsningen är faktiskt att den sker i klassrummet och inom skolan som institution. Många vuxna som studerar läser mindre skönlitteratur, man kan vara både skoltrött och lästrött på grund av att man läser så mycket i skolan. Det biblioteken behöver göra är att distansera sig lite från skolan, särskilt inför loven. Detta både i skyltning och på sociala medier. I vår ambition att stå upp för läsningen och nyttan med den så glömmer vi ibland att stå upp för nöjesläsningen. 

Att jobba med attityder kan innebära att försöka överraska både låntagarna och en själv. Man kan göra det både i stort och smått.  Om man försöker ha en en skyltning i månaden där överraskar besökarna så är man på god väg, även om det bara skulle vara serietips där hantverksutställningen brukar vara.  

Ungdomslitteratur, kokboksyndromet och användarstyrning.

Användarstyrning innebär att det är efterfrågan från låntagarna som styr inköpen, det skulle vara intressant att se hur pass stor del av seriebeståndet, eller ungdomslitteraturen för den delen, som är styrda efter de kriterierna. Ibland ställs detta i motsatsförhållande till ”teologisyndromet” där man istället styrs av recensioner eller goda omdömen. När det gäller fantasy speciellt så ser jag ibland att biblioteken styrs av vad Höglund och Klingberg kallar ”kokboksyndromet” där man helt enkelt köper allting inom en viss genre utan att ta hänsyn till andra urvalskriterium.

Jag strävar alltid efter att få ingång de kulturella samtalet och omvärldsbevaka låntagarens intressen men samtidigt så tycker jag att det är bibliotekariens roll att vara litteraturexpert. I den bästa av världar så skulle vi vara de som hade arbetstid och möjlighet att tillskaffa oss den kunskap som jag upplever att man som låntagare faktiskt eftersöker. Jag tycker att man ska ställa krav på viss expertis på biblioteket, en slentrian omvärldsbevakning reducerar behovet av bibliotekarie.

Jag har tidigare nämnt metoden spegling när man ska köpa in serier. Det man eftersträvar då är balans i beståndet. Syftet med att fylla ut luckorna är skapa en balans som bland annat kan ha att göra med representativiteten. Man kan inte heller strunta i den potentiella efterfrågan, att köpa in litteratur som inte alls utlånas eller låntagarna inte har något intresse av hjälper inte biblioteket.

Därför behövs en omvärldsbevakning, att helt förlita sig på BTJ:s recensioner och lektörsomdömen blir också felaktigt och därför behövs en aktivt deltagande bibliotekarie som för den sakens skull kan uppmuntra barn och ungdomar att vara deltagande i urvalsprocessen. 

Varför det är viktigt med genusperspektiv när man jobbar med serier.

Stereotypiseringen av genus samt hur hetronormen framställs i bild är av särskilt intresse när man jobbar med ungdomskultur och serier. De serier vi som är födda på sjuttiotalet är uppväxta med är barn av sin tid, ett vanligt förekommande exempel på något som kanske skulle se annorlunda ut idag är smurfan, där själva genus blir en egenskap på samma nivå som att vara sportintresserad.

De flesta av oss är medvetna om att representationen i barn och ungdomslitteratur formar värderingar hos barn och att det är där en stor del av våra attityder och värderingar kommer ifrån.

Detta gäller även attityden till Icke-binära genusidentiteter, i boksamlingen samt i samhället som stort är HBTQ- och intersexpersoner ofta marginaliserade. Vi som jobbar med serier har dock en ganska unik chans att snabbt gå igenom och uppdatera vårt bestånd. 

Till en början så är ofta beståndet inte så omfattande, man har en möjlighet att genus och queergranska sina serier och använda bildspråket i serierna (omslag till exempel) i uppställning och skyltning.

”Spegling” som jag tidigare beskrivit är särskilt intressant då det gäller serier då vem som helst egentligen har möjlighet att kommentera kulturen vilket gör att det ofta finns mer att välja på för serieälskaren. Ett spontat exempel är till exempel Kolbeinn Karlssons berättelser där sagoväsen, cowboys och popkulturella ikoner får ett eget liv i hans serie Trollkungen eller Markus Linda lindmarks bok Trans:it  som , på olika sätt, är samhällskommentarer.

Serier är inte lika omfattande som romaner eller film (varken att läsa eller skapa) och ger möjlighet till uttryck i bild. Därför är det särskilt viktigt att vi som jobbar med dessa tar tillvara på den möjlighet som mediet ger.

Läser du Fantomen?

Det gjorde kanske farfar också?

Seriehjälten Fantomen har kämpat mot grymhet och orättvisor ända sedan 1936 och är faktiskt en av våra äldsta seriehjältar och ett del av vårt kulturarv.

Fantomens skapare Lee Falk inspirerades av myter som exempelvis Kung Arthur men säkerligen också av Tarzan, Zorro och inte minst Mowgli. Till Sverige kom Fantomen 1940 och fick på grund av ett feltryck en blå dräkt, i USA är dräkten lila. Färgen är inte det enda som blev fel, i Svenska Dagbladet fick figuren heta Dragos på grund av en enkel förväxling men det rättades till under tidigt 80-tal. Tidningen Norra Västerbotten gav sig dock inte så lätt utan behöll namnet Dragos ända tills 2003.

Kärt barn har många namn och många är vi genom åren som förlorat oss i de spännande äventyren som liksom dödskalleringen tycks gå i arv från generation till generation.

På biblioteket är Fantomen en källa till möte mellan generationerna (alla 21 generationer till och med) och ett bra tips i tidningshyllan.