Läsfrämjande perspektiv på censur och marknadsföring

När jag läste bibliotek och informationskunskap så kom just 2012 års PISA-rapport som pekade på hur enormt mycket läsförståelsen sjunkit. Detta vara alarmerande siffror och något som riskerar att påverka hela vårt samhälle. 23% av Sveriges femtonåringar hade så dålig läsförmåga att man inte nådde upp till den basnivå som PISA-rapporten använder sig av.

Dessa femtonåringar är för övrigt i 18-19 års ålder i skrivandets stund.

Det intressanta är att det har nog aldrig kommit så många barnböcker som det gör nu, dom massproduceras nästan. Många kända författare hoppar på trenden och skriver barnböcker men dom behöver för den sakens skull inte alltid vara bra. Mediabevakningen som ska hjälpa oss sålla lyser lite med sin frånvaro.

Det är här bibliotekarierna måste hoppa in. Det gäller att lyfta fram böckerna i samtal med barn och i det kulturella rummet. Samtidigt är det viktigt att inte köpa allt som läggs fram på bordet. Det är inte kvantiteten det är fel på, det är kvaliteten.

Nu menar jag inte att dagens ungdomsböcker är dåliga, jag menar bara att det krävs att man lyfter fram bra böcker och att man inte nöjer sig med att konstatera att det faktiskt finns böcker.

Jag som gärna jobbar med andra medier ser två stora nackdelar som böckerna har.
Ett: Böcker har inte alls samma marknadsföring.
Två: Vi måste förhålla oss till att vi som kulturförmedlare väljer åt barnen.

Barnen väljer inte böcker själv i samma utsträckning och därför måste man lyfta bokdiskussionen i det offentliga rummet. Man måste diskutera böckerna, ha läsande förebilder och marknadsföra böckerna. Vi måste också, som kulturförmedlare, hela tiden reflektera kring vårt bemötande och vår attityd till censur.

Biblioteket får aldrig bli en plats som har en censurerande funktion. Biblioteket ska vara till för alla och för att man ska kunna vara det så måste man se förbi kategorier och se individen. Därför är det viktigt att diskutera och problematisera censurfrågor. Om man är förvirrad och tycker att vi redan gör det se mitt inlägg om Pegi märkning.

Jag som pratar med ungdomar får hela tiden höra historier om hur man velat ta del av något men blivit stoppad på biblioteket. En 11 åring fick inte läsa hungerspelen, en annat flicka i samma ålder fick inte läsa Charlie Higsons Fienden. Fienden är intressant då jag själv tycker att den är lite obehaglig trots att det är en ungdomsbok, obehaget ligger i att alla ”mammor och pappor” blivit zombies och barnen får själva klara sig. Det sista exemplet löste flickan helt sonika med att se ”the walking dead” på tv, om hon hade lov för sina föräldrar att göra det vet jag inte. Den här texten vill inte uppmuntra någon att bryta mot gränser som är satta av en anledning, bara att lyfta fram att om biblioteken lägger sig på den allra lägsta nivån av tolerans när man riktar sig mot ungdomar (som i olika grad strävar efter att undersöka dessa gränser) så har man ett problem?